Maraton i lilla Vansbro!

Väderprognosen visade 23C och sol dagen för Vansbromarathon. Lite väl varmt, men svårt att göra nåt åt. Starten går klockan två och första kilometern gick på en platt grusväg och jag var först bland damerna. Tempot blev därefter 4.40... Bestämde mig för att sakta av och blev då genast omsprungen av Åsa som sprang med en skitsnygg grön vätskerygga. Jag tyckte att det var skönt att slippa hålla tempo, och tempot hon höll var bra. Jag tog en snabb kopp på första vätskestationen (ca 4km) och hamnade än lite efter (hon bar ju vatten med sig!). Men i skogen sjönk hennes tempo och jag blev lite stressad av att inte komma om. Väl ute på en skogsväg drog jag om och fick upp tempot. Tempot låg sedan på ca 5-5.20 på de långa raka sträckor som följde. Bland annat sprang vi längs en nedlagd järnväg och det var ju, som ni förstår, platt. Inte min favorit, att se lååångt fram, men skönt att bara låta benen pendla.

Loppet fortskred sedan och vi sprang genom vackert landskap, se gärna bilderna här. Vid 16km började stigningen så som ni ser ovan. Trots att - eller kanske på grund av? - att banan mellan 16-26km är de brantaste och knixigaste så minns jag knappt detta parti. Förutom, jag tror det var vid Gruvvallarna, då jag sprang på en smal tekniskt krävande stig i en gles skog och bortom träden skymtade blånande berg så långt ögat kunde se! Magiskt! Det var rolig löpning, upp och ned i vacker terräng, så denna del bara flög förbi! Strax innan knösen (som jag besteg som första dam) började det dock att bli tyngre. Min skada i våras och bristen på långpass känns i benen. Farten sjunker. Jag har kul och det är vackert, men humöret dalar ändå något. På slutet är det som typ i alla lopp: Varför gör jag detta? Kan det inte vara slut någon gång? osv. 4km innan mål blir jag även omsprungen av Malin. Hon kommer 4min före mig i mål och jag kommer in som andra dam på 4.08. Mitt mål var under 4tim. Fast Krister och Laila hade ju inte kunnat ha mer rätt när de sa att denna mara är 30min långsammare än en vanligt mara. De hade rätt på minuten!

Så, jag kom tvåa, får reda på att Bergspriset för den som besteg Knösen först ENBART gällde första löpare (dvs tydligen ett pris avsett för män...) samt missade mitt mål med 8min.

...meeen det var ett otroligt vacker och välarrangerat lopp. Det var jättekul och utmanande! Dessutom fick jag träffa min bloggkompis Jonna IRL. Hon hade lurat med sig sin sambo på halvmaran och när jag läser hennes beskrivning av banan inser jag att jag måste ha varit bra trött, jag hade missat massor av det hon beskriver! Jag får se till att hålla korpgluggarna öppna nästa år...

vansbro maraton, 1tim innan start!

mot 42,9km terräng: Vansbro maraton!

Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem - (Voltaire)

Det inledande citatet från Voltaire handlar om att mänskliga rättigheter (här i form av yttrandefriheten) alltid måste försvaras och efterlevas.

Mänskliga rättigheter är universella och odelbara. De har brett stöd världen över och Sverige slår sig rätt ofta på bröstet som en mönsterelev i MR-skolan. Missförstå mig inte, Sverige är i många avseenden bra på MR-frågor. Men vi har även en lång väg att vandra i vissa frågor.

Amnesty är en organisation som jag är mycket engagerad i och de driver MR frågor med mod, både i Sverige och i andra länder. En brist som Amnesty tagit upp gällande Sverige är att det behövs en granskning i hur Sverige behandlar våldtäktsanmälningar. En otäckt stor andel av alla anmälda våldtäkter läggs ned. Enbart 6-7 procent ger en fällande dom. Globalt driver Amnesty just nu (för att bara nämna en sak) en kampanj mot sexuellt våld mot kvinnor och i denna är en viktig del att bekämpa straffrihet (något som Amnesty bedriver gällande alla brott. Vi anser dock inte att brott ska bestraffas med tortyr eller död).

Just för Amnestys starka engagemang i just frågan om våldtäkt så känns den debatt som nu går på Newsmill extra sorglig. En man från Eritrea begick en våldtäkt i Sverige och blev först dömd till utvisning, men han fick sedan nåd (med stöd av Migrationsverket) eftersom han i Eritrea riskerar tortyr. I Sverige finns ett absolut förbud (non-refoulment förbudet) mot att utvisa en person till ett land där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan grym eller omänsklig behandling (inkl dödsstraff). DÄRFÖR utvisades inte mannen. Sverige hade i så fall bidragit till en MR-kränkning.

Nu är mannen, sorgligt nog, återigen misstänkt för en våldtäkt och SD tog detta som ett tillfälle att rikta kritik mot Amnesty och mot detta beslut (som givetvis tagits av regeringen). Amnestys Generalsekreterare bemöter kritiken här.

Det känns generellt att SD har vridna åsikter men det känns dock som extra beklämmande att en svensk ambassadtjänsteman stämmer in i klagosången.

Som jag inledde så är mänskliga rättigheter universella. De gäller för alla, alltid. I ett samhälle där någon/några skulle kunna uteslutas från universella rättigheter har vi t.ex. sett under andra världskriget. Nu handlar detta dock om en person som snarare anses ha "förbrukat" sina rättigheter genom att begå ett brott. Jag vill dock påminna om att mänskliga rättigheter är universella och även gäller brottslingar. Om mannen är skyldig ska han straffas för det brott han begått, men samhället har för det inte rätt att begå brott mot denne! Två fel gör inte ett rätt. Som Lise Bergh påpekar så måste mänskliga rättigheter gälla för alla, även för grova brottslingar och om vi börjar tumma på detta och utesluta vissa från dessa rättigheter kommer vi snart att leva i ett mycket otäckt samhälle.

Mys på torpet!

Mer smultron! jag har även badat med Max. Positivt är att alla jobbiga flugor och bromsar gillar honom bättre, negativt är att han gärna delar handduk och inte inser problemet med att stå framför solen. Mys!

lycka!

kvällslycka på torpet!

Saker jag inte förstår.

"70 är 70 vid skylten" sa min körskollärare åt mig för (hjälp!) drygt 10 år sedan. Så va fan är då detta:

Detta illdåd som jag hitintills trodde var någon östgötsk tossighet har tydligen spridit dig i landet (detta Torsång). Numer är alltså inte "40" "40" vid skylten utan om 200m. De har alltså utvattnat hastighetsskyltsbegreppet och numer kan "40" betyda "40 nu" eller "40 sen". Bara jag som ser faran (och idiotin) i detta?

En annan totalt oförståelig grej är att bladlöss, som liksom likmaskar och bananflugor, helt plötsligt bara finns på ställen där de nyss inte fanns! Hur går det till och hur får jag bort dem?

En annan sak jag inte riktigt förstår är att oändligheten bland decimaltal mellan 0-1 är större än oändligheten mellan 1 och oändligheten. SAMT att om universum verkligen är oändligt (troligtvis oavsett hur stor denna oändlighet är...) så finns det ett oändligt antal som är precis som jag (i färg, form och åsikter) eftersom det bara finns ett ändligt antal sätt att sätta ihop materia på. Hängde du med?

I helgen har jag dock sprungit ett ändligt antal km, 35st, men de var OÄNDLIGT vackra! Från Ornäs till Falun längs Runns stränder och kring den vackra sjön Gläcken och i skogen kring denna.

Snurr, snurr, snurr...

Just nu snurrar det kring mig. I typ 210km/h. Beslut att tas, beslut som kommer att tas åt mig, saker att fundera kring... Små saker, stora saker. Livsavgörande? LivsPÅVERKANDE i alla fall. Vad ska jag äta till lunch? Vad vill jag? Vart ska jag sova? Fast mest undrar jag:

Vem är jag och vart är jag på väg?

Besegrad

Om jag bestämt mig för något så ändrar jag mig sällan. När det gäller löpning har jag sprungit i stekande sol, med förkylningar (på tävling, inget som jag rekommenderar), i stormande blåst samt i isande kyla (typ HELA vintern).

Idag hade jag bestämt mig för att springa hem från vår sommarstuga. Det är ca 3,5mil. Jag såg verkligen fram emot löpturen, trots att vädergudarna lovat regn (hur illa kan det bli liksom?).

...det kunde tydligen bli jäkligt illa. Det har verkligen spöregnat H E L A dagen. Ja, det regnar faktiskt än. Det regnade så mycket att jag fick inse mig besegrad. 3,5mil regn är helt enkelt inte kul. Jag svor i bilen hem, och satt ombytt och klar, redo att hoppa ut, med höga förhoppningar om att det snart skulle sluta regna.

Det har det alltså fortfarande inte gjort. Väl hemma vägrade jag ta av mig löparkläderna och väntade på att regnet skulle avta. Vilket det ju inte gjorde. Till sist straffade jag ut mig (eller någon annan) med 5x1km i spöregn och blåst på himpafältet. Det var verkligen isande kallt och de intervallerna i motvind gick 15sek/km långsammare än de i medvind (...så ni kan förstå att det verkligen blåste. Nämnde jag regnet?).

Inte det skönaste passet på länge och det blev heller inget långpass denna vecka. Men hyffsat bra intervaller och jag lämnade i alla fall inte WO.

Vad är det Sverige inte förstår?

Sveriges jakt (slakt?) av vargar är regelvidrig. EU trappar nu upp kritiken och kommer att dra Sverige inför rätta om vi inte ändrar reglerna inom två månader. Hejja EU!

I en artikel från DN kan följande utläsas:

Licensjakt på varg är inte förenlig med EU:s regler. Enskilda vargar som till exempel är hot mot boskap får jagas men man får inte ha en allmän jakt. När vargstammen inte längre är hotad (och bara då!) kan allmän jakt komma på frågan.

Ursäkta mig, men vad är det som Sverige har så svårt att förstå?

Trespassing...

En anledning till att köpa en löjligt komplicerad telefon (iphone) var att alltid kunna ha koll på var man är när man är ute och springer mha kartfunktionen. Det har hänt att jag hamnat (jäkligt) fel. Problemet är att den är för stor för att ta med sig.

...därför hamnade jag (återigen...) på militärt område med VÄLDIGT tydliga skyltar om att man borde vara någon annanstans. Ursäkta ÖB.

Men, på allvar, kan det finnas ett bättre ställen för långa intervaller än en flygplast så som F13? Rak, platt och lång och så många militärtransporter tror jag knappas att de har. Typ noll.

Stockholmshelg

Min Stockholmshelgen började redan på torsdag eftermiddag, men har på intet sätt varit lugn. Jag och SuperAnna med lagnamnet "Dalkullorna" kom åtta i Parloppet på kvällen (och nej, det var inte 10 lag. Det var 200 damlag)! Det var inte ens särskilt svårt ;-) Sedan blev jag bjuden på middag, tack igen Anna (och V4...)!

Efter en liten sovmorgon på fredagen så var det sedan styrelsemöte med Amnestys svenska sektion hela helgen. Trots fantastiskt väder och att vi var inne nästan hela tiden så var det ändå en otroligt intressant, lärorik och rolig helg. Jag är så glad (och stolt!) att få vara en del av denna kompetenta och smarta styrelse (och i den fantastiska organisation som Amnesty är!). Nu när jag länkat snart tre gånger så tycker jag att du väl kan surfa in på Amnestys hemsida och se hur du kan bidra till kampen för en bättre värld. :-)

På fredag kom även ett trevligt besked som dock även gav många grubblerier. Nu blåser förändringens vind, mer säger jag sedan!

Hejja Svea!

Nationaldagsfirande i Parsen!! På vår morgonjogg såg jag och Max en jättestor örn! Efter morgondopp och flagghissande är det nu frukost i splen, härligt!!

RIP Puma Trailfox...

RIP Puma trailfox. Jag har länge sagt att: "Nu är det sista passet för dessa dojjor."

...Meeen jag har aldrig förmått mig att slänga mina favoriter. Idag sa jag det åter. Jag upprepade det när de gav mig svåra skavsår och spiken i kistan blev när en vilt främmande människa sa:

"Men vad springer du i för skor! Du som springer så ofta måste ju ha ordentliga skor!"

"Jag har 11par..." pep jag.

"Ja men så använd dem då!"

Och. Tyvärr så har han rätt. De ÄR gamla, både i antal mil och i ålder. Och ja, det är tejp ni ser på bilden. De är lagade.

En era går nu i graven. Puma trailfox är ur produktion. Snyft. RIP Puma Trailfox.

Back on track!

Igår - efter en heldag på Kolmårdens djurpark, och medan andra hjältar sprang STHLM Marathon - beslöt jag mig för att springa hem. Det var 32km och trots att jag strax innan satt i mig en stor portion fish and chips så kändes det jättebra! Stora delar av vägen är fantastiskt vacker och trots motvind, full mage och en heldag på Kolmården så kunde jag riktigt njuta!!! Med mina fantastiskt sköna Nike free 3.0 (passar, kan jag nu rapportera, för snabba intervaller så väl som långpass och stenhård asfalt såväl som terräng!) studsade jag fram i skogen och längs havet.

Detta är det längsta jag sprungit sedan februari och nu dagen efter känns benen knappt nåt! Sjukt nöjd och känner mig nu äntligen back on track. Gött!

Sista måltiden...

Igår var jag till Landshövdingen i Östergötland och mottog pris från H M Konungen! Inte jag personligen men min arbetsplats, Bryggan, fick pris för vårt arbete med barn som har föräldrar i fängelse. Jättekul såklart! För att skryta lite så kan du läsa mer här!

En annan organisation, som jag har stort engagemang i och som likt Bryggan "tyvärr" måste finnas är Amnesty. Amnesty fyller i år 50 år och målet är givetvis att slippa fylla det dubbla. Videon nedan har du kanske sett på TV? Väldigt gripande.

Avslutningsvis en tyst minut för de möss (söta små skogsmöss!) som var dumma nog att vilja bo i vår garderob/lada ute i torpet. På nåt vis känns det bra att man kunde se att stackarna hunnit knapra på osten innan... tja, innan. Sista måltiden...

test...

Byte av måttenhet.

Som ultralöpare mäts de lopp jag ställer upp i med mil som måttenhet. Möjligen miles. Sällan, men ibland (särskilt internationellt) i kilometer, men aldrig i meter. Det är liksom inte hanterbart.

På söndag springer jag en "meter-tävling"!! 5000m PÅ BANA. Troligtvis så skrattade lagledaren åt mig när jag frågade om man startade i startblock (Men vadå, jag har knappt sett en friidrottsbana sen skolidrotten). HJÄLP!

Värme för själen!

Tre saker värmer min själ lite extra just nu:

1. Ikea. Katolska och homofoba Italien tycker inte att ett homosexuellt par är en familj. Ikea lanserar då en kampanj med ett foto på två män och skriver att "På Ikea välkomnar vi alla sorters familjer." Troligtvis av ingen annan anledning än att få den sk köpstarka homogruppen på sin sida. DOCK skapar detta stor debatt och lyfter frågan. De bidrog alltså till att göra homosexuelitet om inte ok så iaf mer ok i konservativa Italien. Det gjorde dessutom att flera andra kedjor gjorde liknande kampanjer ("Vi välkomnar också alla sorters familjer"). Som en förespråkare för Homogay-rörelsen sa på radion: "Om inte våra politiker kan driva frågan så kanske företag kan". Ibland helgar målen anledningen :-)
2. Svenska Freds. De snodde siten www.försvarsexportmyndigheten.se rakt framför näsan på just nybildade Försvarsexportmyndigheten! På siten lade de upp info om Sveriges arbete för att öka exporten av krigsmaterial för att få till en debatt och sprida info om att denna myndighet fått 80 miljoner till sitt förfogande. För att sprida krig. Usch. Go Svenska Freds!
3. 21.10 på 5km. Att jag idag själv (fast med en bitvis bångstyrig hund i koppel) sprang 5km på 21.10, blott 4sek långsammare än PB. Visserligen är Borlänges sportfält platt som en pannkaka, men jag hade ingen draghjälp och anser mig vara otränad för tillfället! Hoppsan!

Jag vill ha sommarlov!!

Efter att ha spenderat en (visserligen mycket trevlig och intressant) helg på Amnestys årsmöte - inomhus - samt påföljande arbetsvecka, bådadera i strålande sol, är jag nu i trängande behov av sommarlov. När är det det börjar nu igen? :-D

Sverige i bild 4 maj

Kommentarer överflödiga. Nämnde jag att det är maj?

Filippinerna i bilder

Vår resa till Filippinerna startade med en 18tim resa via Qatar till Manila, en rätt ocharmig stad med 12 millioner invånare. I Manila stannade vi blott ett dygn innan vi flög vidare till Legaspi för att sedan ta buss vidare till Donsol: Whale-shar county!

Att se valhajar i Donsol är starkt reglerat - vilket så måste vara för att säkerställa djurens välmående. Faktum är att turismindustrin hjälper djuren då det är fd fiskare som förr dödade valhajarna som nu är valhajsguider. På bilden ovan ser ni hur en kille på vår båt spanar efter "Butanding" som valhaj heter i Filippinerna.

Valhaj. Fotot snott från internet...

När vår val-haj-spottare såg en valhaj körde vi dit och sedan hoppade vi i vattnet och snorklade. Hajen var ofta ca 30cm från vattenytan, och även om detta vatten är planktonrikt och således lite oklar sikt så såg man dem fantastiskt bra. De var totalt obrydda om oss snorklare och bara simmade på. Sjukt stora, vackra och lugna. De gör verkligen skäl för sitt smeknamn "The gentle giant". Med sin vackra bl färg och prickiga rygg måste valhajen va ett av havens vackraste djur. Det var nästan en overklig upplevelse att se dem. Att vara så nära ett så stort vilt djur ger en känsla av att de var konstgjorda!

Valhaj. Fotot snott från internet... Vacker!!

Vacker solnedgång i Donsol efter en dag fylld av valhajar.

I fjärran den (mycket) aktiva vulkanen Mt Mayon, även kallan Mt perfect. Inte så svårt att se varför.

Tyvärr var vår riktiga kamera trasig, och denna gamla kamera lyckades inte göra den här häftiga blomman rättvis, men jag tror ändå att det syns att det är tre färger på samma blomma!

Typiska filippinska båtar som vi åkte i för att se på valhajar, för att dyka och för att transportera oss. I Donsol dök vi tre dyk, bland annat vid kända Manta Bowl, en "cleaning-station" för stora rockor. Där är strömmen så stark att man får en krok och krokar fast sig i botten för att invänta en rocka! Tyvärr hade vi otur och såg inga rockor, men dyken var häftiga och vi såg ett stim stora jackfish och vacker korall.

Nog det enda kortet med oss båda två på , he he!

Det var ju påsk, så utan ett kort på kycklingar vore väl inte detta album komplett? Dessa små raringar köptes i plastpåse (!) och var lite "två i ett": "First pet, then fried chicken!" Hmm...

De verkar gilla kakor i Filippinerna. Med tanke på att detta var en av de mindre kakburkarna vi hittade...

Från Donsol tog vi mini-van tillbaka till Legaspi och efter lite shopping och en natt på ett SUPERvarmt hotell flög därifrån till ön Cebu. Där bodde vi en natt på ett resort på Macatan Island (där vi var själva! Kändes helt öde!) innan vi tog en rätt jobbig bussresa (4tim) till Maya på norra Cebu. Därifrån var det bara 30 min med båt till den vackra, lugna och helmysiga ön Malapascua. En miniö utan bilar med kanondykning! Här dök vi fyra bra dyk på ön (bland annat på toppendykstället Gato Island), snorklade och slappade. Vi har sett revhajar, mandarinfish och sjöhästar (har aldrig sett sjöhästar förr)!

Söta Peter på en underbar snorkeltur kring den sagolikt vackra ön Malapascua! Tyvärr inga bilder från vår dykning... Så svårt att ta kort med all tung utrustning och vi har ingen undervattenskamera. Ni får ta mitt ord på att det var vackert!

Fantastiskt klart blått/turkost vatten och en blekfis.

Knallblåtthav, vackra palmer, kritvit sand... Gillar du det så sätt upp ön Malapascua på din "to-do-list"

Peter med världens godaste Mango! Gula, mjuka, saftiga, söta, helt fantastiska! Och Peter som vanligtvis inte ens äter Mango kan säga det samma!

Nypedikyrerad fot...

Det känns som att semestern tog slut alltför snabbt! Fast. Sverige på våren är fantastiskt vackert!

Denna gjorde jag sur på långpasset idag...

Ja, jag borde kanske inte ha klappat på den där den låg och solade, men eftersom detta tydligt är en helt ofarlig (om än skitstor; +60cm) snok så kunde jag inte låta bli. Den var dock lat och nöjde sig med att väsa irriterat istället för att lämna sin plats i solen. Men, ormivrare, ni kan vara lugna. Jag och Max tröttnade snart på dålig respons och sprang vidare. 26km solsken bidde det idag!

Det finns nog få ultralöpare i Filippinerna...

Då var vi åter i Svea efter 2 1/2 underbara veckor i (på?) Filippinerna. Det har varit en otroligt härlig resa och vi har sett mångmillionstaden Manila med dess (tyvärr) absoluta fattigdom och storslagna lyx ("Mall of Aisa" har bl.a. en isrink av olympisk storlek...), vi har simmat med vackra och STOORA fantastiska valhajar i Donsol, sett den perfekta trekantsvulkanen Mt Mayon, latat oss på otroligt vackra pytteön Malapascua med sina kritvita stränder, dykt bland hajar och vackra koraller samt behandlats som kungligheter av den vänliga befolkningen.

Filippinerna är ett vackert land med fantastiska sagostränder, otroliga städer, höga berg, vackra skogar och ett rikt marint liv. Det är lätt att resa där (allt står på engelska, alla pratar engelska (mer eller mindre bra) och det är både billigt och tätt med kommunikation), befolkningen är vänlig, allt är billigt och de har jordens godaste mangos. Jag kan, trots grym jetlag och en ca 20 tim resa (enkel väg) lätt rekommendera att åka dit. SÄRSKILT om man ogillar insekter. Vi har inte sett en enda kackerlacka! Någon fluga, någon liten mygga och en hel del (rätt harmlösa och otroligt små) myror. C'est tout! Nämnde jag att vi ätit världens godaste Mangos? Fem kr styck på stranden...

Men. Det finns ett men. Filippinerna är inget land för en löpare. Än mindre en ultralöpare. Om vi bortser från 35-gradig värme dygnet runt (vädret i/på Filippinerna kan jämföras med ett våtvarmtomslag...) som i sig är ett gissel för en löpare, så är trafiken horribel. Vägarna är trånga och proppfulla och folk kör som biltjuvar. Jag sprang (ca 5-6km) två gången (likt jag sagt *stolt*). En gång i pyttelilla Donsol (sprang ifrån en treåring *stolt*) och en gång på ön Malapascua (som helt saknar bilar). Varmt och trångt. Jag tvivlar på att Filippinerna har särskilt många ultralöpare :-)

Mot Valhajarna!

Nu bär det snart av, mot Filippinerna och Valhajar och sol och bad och ta hand om varandra (jag och Peter) och se ett nytt land mm mm. Det känns jättehärligt! Löpningsmässigt så spang jag 18km idag på mina gamla ridvägar och det kändes jätteskönt trots att det var innan frukost. Benet kändes liite. Om jag hinner/orkar/kan springa en gång per vecka i Filippinerna så får det vara bra så. Ha det bra!!

Oklar dom?

Det känns som att någon måste ha fattat domen fel...

Jag simmade för livet!!

Igår ordnade Centralbadet i Norrköping "Simma för livet" där alla som simmade hjälpte till att samla in pengar till WaterAids projekt i Mali. Totalt simmade 314 Norrköpingsbor 285 550 m, i snitt ca 900m/person. Totalt (med lite hjälp från Norrköping vatten) fick projektet ihop 50 000kr. Jag, som totalhatar simning (för mycket folk på för liten plasts och för lite variation) simmade faktiskt hela 2km (dvs dubbelt så mkt som snittet...)! Jag tror att det är PB i distans gällande simning. Det tog nästan en timme, och på slutet så var jag rätt trött!

Det som inte känns ok är att, när man - blek, ful, fet och (snart) trettio - äntligen beger sig till badhuset, att även TV4 är där...

...vad som känns ok är att jag om en vecka simmar med en sådanhär:

På allvar Karin!?

Löpning med I stod på mitt schema. Regn stod SMHI:s schema. Dålig tajming. Regnet började sekunden I kom för att hämta mig. Det slutade INTE när vi kom till Älgsjön. Att springa vid Älgsjön var min (USLA) idé. Stigarna var som bäckar med ISKALLT vatten. Där det inte var djupsnö, lera eller myrmark vill säga. Kanske 10% var "torra" stigar. Övre delen av kroppen blev våt av det ihärdiga regnet och den kalla fuktiga dimman. Blä. Som grädden på tårtan hade Sveaskog (sveabajsskog) avverkat vid ca 10 km (av 12km). Detta innebar att de huggit ned samtliga markeringar och snart var vi totalt vilse, genomblöta, kalla, med lera från topp till tå och helt utan möjlighet att kontakta någon och givetvis utan karta. Regnet strilade, dimman tätnade och marken var lervälling av otäcka skogsmaskiner. Efter idogt letande och backtrackande hittade vi tillbaka, men vi ville ju framåt! Så småningom lyckades vi. Sista 2km i 4:30-fart (på välsignad grusväg) och efter 14km totalt var vi tillbaka vid bilen: genomblöta, iskalla, leriga och, iaf för min del, med frågan "Allvarligt Karin?! Var det detta du längtade efter när du inte kunde springa?"

EDIT: mmm, faktiskt så var det det. Eller, i alla fall de 10% av halvtorra stigar, vacker skog, brusande bäckar och de sista snabba två km, DET är på allvar det jag längtat efter! Det andra får väl ses som collateral damage...

Håkan Juholt - Nytänk?

Ja, jag vet. Jag ska inte vara politisk i bloggen (dvs vill inte vara). Men Håkan Juholt. Jag ska inte döma, men vill ändå säga (och kom ihåg var ni såg det först... :-S ) att jag är skeptisk.

På frågan "Vad kommer att ändras mest från Mona Sahlins tid" svarade han "Ja, man kommer nu att se fler funktionärer med mustasch." Vad menar han med det? Säkert ett prov på hans berömda humor (kul?), men hur modernt känns det? Jag tolkar det snarare som att han enbart vill se män. Säkert inte så han menar, men rätt lätt att tolka det så. Känns jäkligt mossigt.

Håka Juholt (kort och gott och enligt mina fördomar); en vit medelålder man som i stort saknar kunskaper i engelska, kommer från en klassisk arbetarbakgrund och för en klassisk "á la Per Albin Hanson" (s)-politik och som har mustasch (kom igen! Alla onda politiker har mustasch: Stalin, Saddam, Hitler)... Jag ställer mig frågan (s) är det verkligen "Nytänk"??

Övertyga mig, fördomar är till för att krossas.

Lagning av ben 4.0

Så. Då är vi inne på fjärde versionen av operation Lagaben. Än så länge en otestad BETA version. Tiden får utvisa. Annars måste vi ju gå vidare till 5.0 och det känns som att denna helst bör undvikas. Även om jag inte ser någon annan utväg om nu 4.0 skulle innehålla för många buggar... (Förslag på 4.1 tas emot!)

"Lagaben" - versionshänvisning:

• Lagaben 1.0: Stötvågsbehandling. Status: tämligen verkningslös.
• Lagaben 2.0: Massage och knäckning av rygg + stötvågsbehandling. Status: verkningslös.
• Lagaben 3.0-3.3: Otroped, röntgen (hel) och antiinflammatorisk. Status: Idiotstämplad ortoped, ont i magen av starka tabletter men något bättre i ben.
• Lagaben 4.0: Antiinflammatoriskt, massage och LASER. Status: ännu okänd.
• Lagaben 5.0: Amputation. Status: oprövad, men trolig smärtlindring i borttagna delar.

p.s. är rätt besviken att ingen tycks ha sett humorn i det förra inlägget. De är ju lika som bär (i mer än ett avseende...)

Semester!

Alla vägar bär ju till Rom, så dit åkte vi! Var där och hälsade på den här killen:

Han till vänster alltså. Eller höger. Eller?? Vem är vem nu igen? Ni vet, han som bor i Vatikanstaten (som btw har 85% män i sin befolkning, vilket är förvånande lite!). Han var inte hemma (Senator Palpatine, nej förlåt Påven alltså!), men vi hade skoj ändå!

(...och hade jag varit katolik hade han exkommunicerat mig för detta. Men han har ju andra att leka med. Och ja. Jag är medveten om att bilden är gammal. Still funny!)

P.S. Ni som absolut måste påpeka att där även var en viss tävling som jag sett fram emot, tränat för och längtat efter gör bäst i att låta bli att påminna om detta. Om det inte var uppenbart så nej, jag sprang inte. Jag åt glass. Och drack rödvin. Och grät lite inombords. Nu, mot nya mål!

Bilen - djävulens påhitt?

En bil är en klar förlustaffär, från början till start. Idag besiktning och vi är nu 4000kr fattigare. FYRA TUSEN. Och nej, man skulle kunna tro att vi för det priset fått den guldplätterad, men icke! INGEN skillnad syns, hörs, låter eller luktar. Och allvarligt, vem skulle inte hellre springa än att åka bil? Ingen skulle bli så lycklig av att få springa som jag!! :-(

MEN vi kan ändå bjuda på en rolig historia (och när jag säger vi både gällande betalning och historia så menar jag Peter).

Servicekille: Var det länge sedan som ni servade bilen? Hjulen satt jättehårt fast.

Peter: Vilka hjul? (Tänkte att det väl finns många (kugg)hjul i en bil)

Servicekille: Ja, du har fyra stycken.

Jag höll på att dö av skratt när Peter berättade det! Visst, det var en dum fråga då vi har dubbdäck (och alltså uppenbarligen bytt däck relativt nyligen), men ändå. Och servicekillen var helt humorbefriad. He he!!

Är Danny terrorist?

Nu när jag ägnar mig åt viktigare saker än att kuta runt som en skållad råtta har jag äntligen mer tid att lägga ner på kvalitet så som Aftonbladet. Annars kanske jag missat deras subtila hint om att Danny (låtskurken?) Saucedo har troliga terrorist kopplingar.

Hur ska man annars tolka detta:

Danny är less på Stureplan och hans medhjälpare biodrog med pengar till självmordsbombaren i Stockholm. Eller? Har jag misstolkat? I så fall lätt hänt...

Är inte löpning en bra töntig sport?

Inte är jag särskilt bra på det heller. Och kommer aldrig att bli. Nä, jag lägger av. Fan va skönt. Jag är så nöjd med det beslutet att jag nog gnager av mig ett ben.

Boule någon?

Aj.

Stötvågsbehandling... :-S Please, Please, Please whit sugar on top, bli bra!

Rysare...

Minns ni rysaren "Handen som gungar vaggan"? Där anledningen att mamman avslöjar barnflickan Peyton (som väl vill straffa och mörda föräldrarna och sno barnen eller nåt?) är bland annat ett vindspel. Typ ett sådant:

Min granne har ett sådant som klingar jäkligt ödsligt när jag går förbi med Max i mörkret. Lite som en rysare. Ger mig rysningar.

En annan rysare är att jag lider (LIDER, typ "ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld"-lider) av en förkylning från helvetten SAMT en överansträngd muskel i vaden OCH det är blott tre veckor kvar till Rom marathon. Frågan är hur denna rysaren slutar? Den som lever får se.

Ok, löpning är kanske inte nr 1 på coolhetslistan...

...men boule bara måste ligga efter! Sjukt att de tom har en TIDNING om företeelsen (som för övrigt är min bästa bollsport). Bäst på pressbyrån var ändå "Good news magasin", en tidning med goda nyheter, inspiration och positivism. Fantastiskt!

In your face - dåliga dag

Pay back time från i söndags. Trots dåligt löpsjälvförtroende så kände jag mig pigg på Tjalve-intervallerna idag. Tjatade till mig en extra 400m:are (sådär populärt i gruppen, ursprungsplanen var 10x200m och 3x400m) och körde en bonus. Kände mig stark.

intervaller i arenan

1. Karin Armgren
2. Datum / tid:15 februari 2011 - 21:37
3. Träningstyp:Löpning - Kort intervall

4. Sträcka	Distans	Tid	Snitt
   Repetition 1	200 m	00:39	3:15 min/km
   Repetition 2	200 m	00:38	3:10 min/km
   Repetition 3	200 m	00:38	3:10 min/km
   Repetition 4	200 m	00:38	3:10 min/km
   Repetition 5	200 m	00:36	3:00 min/km
   Repetition 6	200 m	00:39	3:15 min/km
   Repetition 7	200 m	00:38	3:10 min/km
   Repetition 8	200 m	00:37	3:05 min/km
   Repetition 9	200 m	00:38	3:10 min/km
   Repetition 10	200 m	00:38	3:10 min/km
   Repetition 11	400 m	01:23	3:28 min/km
   Repetition 12	400 m	01:23	3:28 min/km
   Repetition 13	400 m	01:25	3:32 min/km
   Repetition 14	400 m	01:21	3:22 min/km
   Repetition 15	400 m	01:21	3:22 min/km

5. Distans:4 km
6. Tid:00:13:12
7. Snitt:3:18 min/km

Dåliga dag - bra dag. Det finns alla sorter. Idag var en klar bättre dag än i söndags. Jag tror en del var förvånad att jag levde (eller kanske snarare att jag vågade visa mig efter min surmulna uppsyn i söndags, he he).

3:18min/km på 4km. Bäst hitintills.

"Vi hade i alla fall tur med vädret"

Idag långpass med Tjalve på menyn, hade sett fram emot det! Vaknade 7.15, kollade temperaturen. -15,2C. Inte bra. Vilade en kvart, såg efter igen -16,9C. Än värre! Men, jag ville få till ett ordentligt långpass och insåg att det skulle bli svårt att få till själv. Tänkte att jag kör på. Pga kylan tänkte jag köra passet lugnt och öka sista 5km (när det blivit varmare). Plötsligt var klockan jättesent och jag fick rusa de 5,5km till Tjalvegården. Det kändes rätt tungt. När jag mötte upp med de andra var det fortsatt tungt och av okänd anledning övergav jag min plan och hängde ändå på snabba gruppen!! Dumt.

Hamnade sist i gruppen och där brukar jag inte vara. Tungt hela tiden. Hamnade efter och en snäll kille sprang med mig. Efter andra vätskan (för mig 20km) saktade vi ned från ca 4.50min/km till ca 5.15min/km, fortfarande lika tungt. De jag sprang med försökte pigga upp mig, men jag ville mest att de skulle lämna mig åt mitt elände. Ville inget hellre än att gå, men då hade jag frysit ihjäl. Tyckte rätt synd om mig själv. Sista 10km sjönk farten till 5.50! kunde bara inte öka på.

Totalt 33,5km 2tim 55min snitt 5.13min/km.

Ett jävla skitpass (ursäkta franskan) tungt och jävligt. Det jag är mest missnöjd med är att jag är så missnöjd. Snittfarten på passet är bra och även om avslutningen var miserabel och passet var tungt så fixade jag det. Istället känner jag det som ett bevis på riktigt dålig form, kanske nedtränad, kommer aldrig att fixa maran, mm. Blä.

Men. Vi hade i alla fall tur med vädret strålande sol och gnistrande vinterlandskap.

Nagellack, rosa kläder och balett

En sexårig pojke blev knivhuggen i nacken av sina jämnåriga kamrater. Varför? Jo för att han gillar rosa, nagellack och balett. Tydligen så provocerande att han blir huggen med en kniv i matsalen. Pojken klarar sig utan skador och ingen vuxen tycker att händelsen är värd att rapportera. Ingen berättar ens för hans föräldrar.

När föräldrarna ändå får veta säger lärarna att "man får räkna med att bli mobbad om man bär rosa kläder"

Här har vi en modig lite kille som bryter mot normen, som går sin egen väg och som har modet att lyssna på sitt hjärta och visa vad han tycker om: rosa, nagellack och balett. Och de vuxna runt om honom sviker honom. Det de visar honom är att det inte är ok att vara annorlunda och att allt som sticker ut kommer att bekämpas. Till och med med våld. :-C

En stjärna till dig rosa, balettdansande nagellacks-kille. Må du alltid våga vara du.

Heja Ryssland!

Säga vad man vill om Ryssland (och det finns en hel del att säga...) men nu har Medevev gjorts sig lite till en idol i mina ögon. Han har slopat vintertid!

Som boende i norden får man acceptera att det är mörkt under en lång period. Vad som däremot är helt galet är att vi då - som salt i såren - övergår till VINTERTID och gör det än mörkare! Det kan inte vara nyttigt! (forskare håller med...)

För att illustrera; den 24 oktober gick solen i Stockholmsområdet ned ca 17:10. En dag senare (dvs efter övergången till vintertid) gick solen ned ca 16:00. Varför?? Varför blev vi i solfattiga Sverige berövade på ytterligare en timme sol? Och säg inte att vi fick en timme mer på morgonen (när alla ändå sitter på bussen/tåget/i bilen på g till jobbet).

...och Stockholm ja. Var där idag. Det hade snöat så givetvis var där kaos. Även här skulle jag önska lite mer Medevev-takter. När han blev missnöjd med RZD (Ryska SJ) fick de tre dagar på sig att finna en lösning. När har Reinfeldt tröttnat på SJ? En tidsfrist känns på sin plats. Kl: 11.00 på T-centralen var noll av tågen på tavlan i tid. NOLL!

Tights och skor

Efter en helt urusel dag förra tisdagen (som iof slutade bra med stenhårda intervaller med helcoola Tjalvegänget) kom jag hem, kollade mailkorgen och då hade jag vunnit!! Söta Miss Agda hade dragit mig som vinnare i hennes och Röhnisch utlottning av ett par anti shake tights. Snacka om lyft på den dagen!

Igår (en vecka senare) drog jag givetvis på mig dem på tisdagens intervaller. För att vinna tightsen skulle jag skriva en motivering, hur jag vill att löpartights ska vara. Jag skrev att de skulle kännas som ett andra skinn, att de ska sitta åt på rätt ställen (utan att skava) och gärna vara ganska högt skurna. Hur väl stämmer då Röhnisch Anti-shake tights in på denna beskrivning? Jo, väldigt bra faktiskt! De är i ett väldigt skönt material, satt precis lagomt högt och var lagom tighta. Den som tror att de köper ett par kompressionstights blir nog besvikna, de sitter inte så pass tight (vilket faktiskt är rätt skönt...) men det är heller inte var Röhnisch säger om tightsen utan att de ska "hålla lår och stuss på plats och ge en lyftande effekt" Detta uppfyller de!

Sedan var det ju nya familjemedlemmen Mr Salomon Speedcross. Dessa testades på långpasset i söndags. Inte helt rättvist att testa ett par terrängskor på asfalt och grus kanske... Skon är skön, sitter bra och har en skön löpkänsla. Snabbsnörningen är (något förvånande) riktigt bra, skönt att slippa oroa sig för att skosnöret ska gå upp. Det som jag kan se som negativt är att de kändes mycket varma, detta trots att det knappt var mer än ett par plusgrader ute och det bådar ju inte gott inför sommaren...

Således nästan bara + för mina nyförvärv!

Ganska dåligt ändå?

2008 var året då jag började löpträna som huvudsakliga motionsform. Innan detta hade jag tränat gruppträning och sprungit lite sporadiskt, bland annat någon tjejmil (som bäst typ 48min).

2008 sprang totalt 1306km och i augusti tjejmilen på 45.38, Bellmanstafetten (5km) på 21.40. 2009 sprang jag visserligen tjejmilen, men jag var sjuk och hade en snittpuls på 180 och ett max på 188, så det loppet gick inte så bra... (46.30min tror jag) det var inte en sportslig chans och "gills" inte.

2010 missade jag tjejmilen men sprang Kistaloppet på nytt PB 44blankt (ett 5km lopp på 21.06). Visst, bara en vecka efter STHLM halvmaraton, lite ont i halsen och spöregn, men dessa "ursäkter" till trots, är inte detta en rätt usel utveckling? Från 45.38 till 44 på två år??? En minut och 38 sekunders förbättring på TVÅ ÅR. På 5km endast 35sek förbättring?! Det kan man väl för f-n klara med bara vilja?

Hävdas kan rätterligen att milen (eller 5km) inte är min distans, men ändå. Jag tycker att en bättre miltid borde ha kommit lite "av bara farten".

Vad är då min poäng? Går jag med håven? Nej (jo, kanske lite :-D ). Jag är mest förundrad över att jag springer så mycket och fram för allt så mycket MER (år 2009 1638km, 2010 2016km) utan att bli särskilt mycket bättre alls. Vad gör jag för fel? Kanske borde jag byta sport? Typ boule kanske. Eller metning (är det en sport?).

Eller så får jag klippa mig och springa under 40min 2011.

Välkommen in i familjen!

Så som ni förstår så behöver jag ett par nya skor. Jag har ju inga terrängdojjor (...förutom helt utslitna älskade Trailfoxen), och jag som nästan bara (förutom dessa arktiska vintrar) studsar runt på stig och barr. Dessutom väntar snart TEC...

Därför hälsar jag Mister Salomon speedcross in i skofamiljen! Lätt, snabbsnörning, smal och skön. Töntig färg (hur ska man kunna vara snabb i bebisblått? Jag försöker få det till turkost, eller "denim" som Salomon själv kallar det). Invigning imorgon hade jag tänkt.