Mer mat!

Nämligen lyxfrukost med hemmagjord latte, nyttig bakteriefylld yoghurt och fortfarande varmt surdegsbröd med valnötter... Mumma!

Annars vilar jag mig i form för morgondagens tävling, och laddar med besök (strax) av nära och kära (och sömn, frukost vid 10:20...)! Jag har alltid två vilodagar innan en tävling, det känns bra så. Onödigt? Kanske... Hur gör du?

Dinner for champions!

Jag är ingen stjärnkock direkt. Faktum är att jag tycker att "Brinner" är en utmärkt middag (Brinner = Breakfast-for-dinner, taget från Scrubs)! Men ibland slår jag till och slänger ihop nåt. Är tyvärr usel på att följa recept vilket ger ett ojämt men ofta överraskande resultat :-)

Så, LCHF:are och GI-freaks, look away! Inspirerad av Jonna och hennes systrar, hungrig och sugen på pasta, sparris och parmesan slängde jag ihop följande pasta (som, måste jag (ödmjukast) säga, blev jättebra). Jag bjuder på detta :-)

Ingredienser:

• Parmesan (ca 1dl finriven)
  
• Sparris (typ ett knippe)
• Salladslök/vårlök (typ fyra st)
• Färsk spenat (ett par nävar)
• Vitlök (efter tycke och smak)
• Räkor (så mycket man gillart)
• Coctailtomater (ett gäng)
• Salt, peppar, olivolja
  
• Pasta (gärna kokad i mild buljong)

Sätt på pastan. Skiva sparrisen i lagom stora bitar (efter att ha knipsat bort "roten") ev. koka den lätt. Skiva salladslöken. Halvera tomaterna.

Stek sparrisbitarna i generöst med olja. Tillsätt vitlök (stek på rätt låg värme så att vitlöken inte rostas). Låt steka ett tag. Tillsätt salladslök och spenat, låt koka ihop. Tillsätt 1/2-1dl av pastavattnet, tomater och räkor. rör runt ett par varv. Tillsätt sedan parmesan och sedan pasta - Klart!

Kärlek och respekt - ska det vara så jävla svårt?

I en intervju med CNN (enligt NT) sa en av ungdomarna från Utöja:

"Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans"

Jag och Peter satt i bilen då vi först fick höra om attentatet. I denna en av de första sändningarna om terrorattentatet fick vi höra att man trodde att det var ett terrordåd, kanske med islamistiska förtecken. Man "trodde" att det var ett terrordåd?! Är inte en bomb mitt i centrala Osla samt dödskjutning av unga per definition terrorism? Oavsett vet som utfört dådet?

"Varför tror man att det är en muslim?" sa min kloka pojkvän, "troligare är väl att det är någon som hatar vänstern, en högerextremist."

Det skulle ju, som vi alla nu vet allt för väl, visa sig att han hade rätt. Dock ska vi ska akta oss för att ta bort etiketten "terrorist". Anders Bering Breivik ÄR en terrorist*. Dock finns tendenser att nu istället kalla honom för "galning" eller "sjuk i huvudet" (även om det med lätthet kan hävdas att han även är detta). Hade han varit muslim så hade etiketten "terrorist" aldrig rubbats. En muslimsk terrorist är inte psykiskt sjuk utan terrordådet ses då som en del av den han/hon ÄR. Det är sådant som DE gör.

Nå, detta var en del av Anders. Han har i häktningsförhandlingen idag erkänt men samtidigt deklarerat att han handlat i övertygelse om att detta är det bästa för Norge och att han inte borde straffas för att försöka rädda landet. En terrorist. Övertygad om att han gjorde gott som handlade i enlighet med sin sak. Tyckte att detta stod över liv.

Norges regering har gått ut starkt med budskapet om att bemöta denna avskyvärda handling med mer demokrati och öppenhet. Stor eloge till Norge. Som Anders Lindberg skriver i sin ledare:

"Vi bör hedra dem som dog i terroristattacken genom att förändra det politiska klimat som gjorde hatet möjligt."

Att som Norge bemöta och bekämpa detta med MER öppenhet och MER demokrati är det enda sättet. Jag säger inte att vi ska "glömma och förlåta" (är det ens möjligt?) men att det enda sättet att förstöra hat är att inte ge det näring, att fortsätta kämpa för ett samhälle i linje med det som AUF kämpade för: ett öppet och demokratisk samhälle som behandlar alla lika.

Annars har Anders Bering Breivik vunnit sin kamp.

*För er som tvekar kan här läsa wikipedias definition: Terrorism (från latin terror 'rädsla, fruktan') avser det systematiska användandet av våldeller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar.

Intervaller - hur f-n gör man?

Först skryt: i tisdags 8km (i hällregn!) samt core. Onsdag = träningsvärk i magen! Igår 5km snabbdistans (21.14) EFTERÅT 8 st 200-ingar i 3.20-tempo (+ core!). Idag = träningsvärk i ben! :-D

MEN! Det här med intervaller! Hur gör man? Jag brukar gå ut stenhårt på mina och tröttna halvvägs. Ett pass som detta skulle jag inte fixa annat än på löpband. Jag skulle springa för fort hela tiden. Intervaller ska ju vara jobbiga, men man ska ändå ha kraft till den sista (som Jonna här.) Jag brukar genomföra alla men den sista är knappast snabbare än den första. Sedan är det detta med vila. Hur länge ska man vila mellan varje? Jag vet att detta i princip är en egen vetenskap, men jag kan inte komma ifrån känslan av att det viktigaste med intervaller är att de går så snabbt som möjligt, och då måste jag vila tills jag i alla fall kan andas igen.

Min filosofi är att intervallerna måste gå snabbare än min snabbaste fart på 5km (ca 4min/km). För om jag kan springa 5km i streck i en viss fart så måste jag ju kunna springa 500m eller 1000m SNABBARE än det. Typ 3.30-3.45. Minst. För då får jag ju vila. Så jag springer som en dåre och föga förvånande är intervaller inte mitt favoritpass. Därav smet jag undan 1000m intervallerna igår och körde snabbdistansen (med den föga imponerade ursäkten att det då är lättare att ha med sig Max). Minst lika jobbigt pass, men det kändes på nåt sätt ändå bättre. Kompenserade mitt dåliga samvete med 200m intervaller, säkert med fel avvägd vila mellan varje. Säkert helt fel att köra dem efter snabbdistans. Var det bortkastat pass nu? Springer jag superjobbiga intervaller förgäves för att jag gör fel? Kan det vara förgäves om det är skitjobbigt? NÅGOT måste det ju ge? Hjälp! Hur gör man?

i en båt i en sjö...

skön kväll

Japp, det skär sig!

Hur kunde jag välja röda tights??

Toenails are for sissies - eller?

Uttrycket "toenails are for sissies" är inte mitt påhitt. Det är gammal skåpmat i ultralöpningssammanhang. Det finns till och med t-shirts med uttrycket! Det är rätt få ultrarävar (någon?) som har 10 tånaglar året om. För mig stämmer uttrycket lite sämre. Jag har aldrig tappat en tånagel, däremot blir de aningens blå...

Blå på konstiga sätt. Som synes på stortån har jag därunder ett slags blåmärke. Men inte under hela?

Förra veckan var en bra träningsvecka, med blott fyra löppass, men med fyra (typ) kvalitetspass! Det var inte riktigt tänkt så (troligen eftersom jag sällan planerar min träning), det bara bidde så. Kanske rätt obra veckan efter en mara...

Måndag: Vi börjar lugnt ;-) Vila
Tisdag: 13,5km med 4km fartökning (4,35-fart) på slutet.
Onsdag: Backintervaller 10x slalombacke (alltid lika tråkigt, jag tar i som f-n men det känns ändå segt och går sakta) + CORE
Torsdag: Vila. (Ont i rumpan från backen, måste ha gjort nåt rätt)
Fredag: Ett lugnt kort pass stod på agendan, dock valde jag barfota, 6km och första gången på länge.
Lördag: ...vilket resulterade i träningsvärken från h-vettet i vaderna! Måste springa barfota oftare. (Vila)
Söndag: Långpass, från stugan och hem 35km (med ömmande vader!)

Så lyckades jag få träningsvärk från två pass på samma vecka - när har det hänt sist? Eftersom jag även fick in ett (kort men ändock) core-pass så tycker jag att jag får högt betyg :-)

Ett smultronår

Ett smultronår.

Smaka på den meningen. I år är ett smultronår.

Låter det inte härligt? Kan ett smultronår vara annat än ett bra år? Smultron är jordgubbar delux! De är godare och gratis, men samtidigt ack så små och svårare att få tag på.

Två av varandra oberoende vänner till mig har sagt att 2011 är "året då allt händer". Inte mer specifikt än så och båda hävdar att "någon sagt det". Jag ägnade det inte så stor eftertanke förrän jag såg vad jag (i november 2010) valt att skriva på min egendesignade almenacka för i år:

Om inte nu, när? Är inte det ett helt fantastiskt "ordspråk"? Varför vänta när man kan få omedelbar tillfredställelse? När? Nu! Kör! Eller, som vi säger här i Ö-götland: "Bara gört!"

...vilket givetvis gör det till en sanning. 2011 ÄR kanske året då "allt" händer.

Och även om "allt" inte har hänt så har mycket hänt. Jag har fått erbjudanden om två jättespännande tjänster, och efter lite lagom ångest (tänk att ett val av två bra saker kan vara så svårt?) har jag nu fattat ett beslut. Jag är övertygad om att det blir jättebra! Beslutet innebär nog även att vi kommer att flytta, om än inte så långt. Även det känns bra (...om än dumt att vi just köpt en lägenhet)!

Även lite annat smått och gott är på g och vet ni, smultronen blommar än!

2011 - ett smultronår.

Att inte springa...

...är att gå för långt ;-)

Det är dock inte alla som håller med om det. Min familj verkar tycka att jag är lite koko ibland. Som när min kära mamma valde att skicka denna bild dagen efter Vansbromarathon :-D

Min familj skulle bara veta hur många därute som är så mycket värre (eller bättre?) än jag :-)

Idag gav jag mig på backintervaller, och visst låter det tufft att säga att jag sprang upp och ned för en slalombacken 10 gånger, men beakta då att jag bor i Östergötland och här får tydligtvis minsta sluttning kallas "slalombacke". Icke desto mindre så blev jag svettig.

För frihet!

Bloggaren Sven Englund har blivit utkastad ur Kina. Varför? Bajsade han på Himmelska fridens torg? Skrek han "Jag hatar kommunister" i tunnelbanan? Mördarde han någon?

Nope.

Han uppmanade till en manifestation för frihet. DN tar upp hans aktion i en artikel. Han blev förhörd av berörda myndigheter och fick sedan en biljett hem.

Frågan är nu bara hur svenska myndigheter kommer att reagera på detta. En svensk medborgare blir förhörd och utkastad ur landet för en manifestation för frihet. Enligt mig kräver detta en stark reaktion och ett avståndstagande från svenska regeringen (TROTS semester och Almedalen bakfylla).

Maraton i lilla Vansbro!

Väderprognosen visade 23C och sol dagen för Vansbromarathon. Lite väl varmt, men svårt att göra nåt åt. Starten går klockan två och första kilometern gick på en platt grusväg och jag var först bland damerna. Tempot blev därefter 4.40... Bestämde mig för att sakta av och blev då genast omsprungen av Åsa som sprang med en skitsnygg grön vätskerygga. Jag tyckte att det var skönt att slippa hålla tempo, och tempot hon höll var bra. Jag tog en snabb kopp på första vätskestationen (ca 4km) och hamnade än lite efter (hon bar ju vatten med sig!). Men i skogen sjönk hennes tempo och jag blev lite stressad av att inte komma om. Väl ute på en skogsväg drog jag om och fick upp tempot. Tempot låg sedan på ca 5-5.20 på de långa raka sträckor som följde. Bland annat sprang vi längs en nedlagd järnväg och det var ju, som ni förstår, platt. Inte min favorit, att se lååångt fram, men skönt att bara låta benen pendla.

Loppet fortskred sedan och vi sprang genom vackert landskap, se gärna bilderna här. Vid 16km började stigningen så som ni ser ovan. Trots att - eller kanske på grund av? - att banan mellan 16-26km är de brantaste och knixigaste så minns jag knappt detta parti. Förutom, jag tror det var vid Gruvvallarna, då jag sprang på en smal tekniskt krävande stig i en gles skog och bortom träden skymtade blånande berg så långt ögat kunde se! Magiskt! Det var rolig löpning, upp och ned i vacker terräng, så denna del bara flög förbi! Strax innan knösen (som jag besteg som första dam) började det dock att bli tyngre. Min skada i våras och bristen på långpass känns i benen. Farten sjunker. Jag har kul och det är vackert, men humöret dalar ändå något. På slutet är det som typ i alla lopp: Varför gör jag detta? Kan det inte vara slut någon gång? osv. 4km innan mål blir jag även omsprungen av Malin. Hon kommer 4min före mig i mål och jag kommer in som andra dam på 4.08. Mitt mål var under 4tim. Fast Krister och Laila hade ju inte kunnat ha mer rätt när de sa att denna mara är 30min långsammare än en vanligt mara. De hade rätt på minuten!

Så, jag kom tvåa, får reda på att Bergspriset för den som besteg Knösen först ENBART gällde första löpare (dvs tydligen ett pris avsett för män...) samt missade mitt mål med 8min.

...meeen det var ett otroligt vacker och välarrangerat lopp. Det var jättekul och utmanande! Dessutom fick jag träffa min bloggkompis Jonna IRL. Hon hade lurat med sig sin sambo på halvmaran och när jag läser hennes beskrivning av banan inser jag att jag måste ha varit bra trött, jag hade missat massor av det hon beskriver! Jag får se till att hålla korpgluggarna öppna nästa år...

vansbro maraton, 1tim innan start!

mot 42,9km terräng: Vansbro maraton!

Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem - (Voltaire)

Det inledande citatet från Voltaire handlar om att mänskliga rättigheter (här i form av yttrandefriheten) alltid måste försvaras och efterlevas.

Mänskliga rättigheter är universella och odelbara. De har brett stöd världen över och Sverige slår sig rätt ofta på bröstet som en mönsterelev i MR-skolan. Missförstå mig inte, Sverige är i många avseenden bra på MR-frågor. Men vi har även en lång väg att vandra i vissa frågor.

Amnesty är en organisation som jag är mycket engagerad i och de driver MR frågor med mod, både i Sverige och i andra länder. En brist som Amnesty tagit upp gällande Sverige är att det behövs en granskning i hur Sverige behandlar våldtäktsanmälningar. En otäckt stor andel av alla anmälda våldtäkter läggs ned. Enbart 6-7 procent ger en fällande dom. Globalt driver Amnesty just nu (för att bara nämna en sak) en kampanj mot sexuellt våld mot kvinnor och i denna är en viktig del att bekämpa straffrihet (något som Amnesty bedriver gällande alla brott. Vi anser dock inte att brott ska bestraffas med tortyr eller död).

Just för Amnestys starka engagemang i just frågan om våldtäkt så känns den debatt som nu går på Newsmill extra sorglig. En man från Eritrea begick en våldtäkt i Sverige och blev först dömd till utvisning, men han fick sedan nåd (med stöd av Migrationsverket) eftersom han i Eritrea riskerar tortyr. I Sverige finns ett absolut förbud (non-refoulment förbudet) mot att utvisa en person till ett land där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan grym eller omänsklig behandling (inkl dödsstraff). DÄRFÖR utvisades inte mannen. Sverige hade i så fall bidragit till en MR-kränkning.

Nu är mannen, sorgligt nog, återigen misstänkt för en våldtäkt och SD tog detta som ett tillfälle att rikta kritik mot Amnesty och mot detta beslut (som givetvis tagits av regeringen). Amnestys Generalsekreterare bemöter kritiken här.

Det känns generellt att SD har vridna åsikter men det känns dock som extra beklämmande att en svensk ambassadtjänsteman stämmer in i klagosången.

Som jag inledde så är mänskliga rättigheter universella. De gäller för alla, alltid. I ett samhälle där någon/några skulle kunna uteslutas från universella rättigheter har vi t.ex. sett under andra världskriget. Nu handlar detta dock om en person som snarare anses ha "förbrukat" sina rättigheter genom att begå ett brott. Jag vill dock påminna om att mänskliga rättigheter är universella och även gäller brottslingar. Om mannen är skyldig ska han straffas för det brott han begått, men samhället har för det inte rätt att begå brott mot denne! Två fel gör inte ett rätt. Som Lise Bergh påpekar så måste mänskliga rättigheter gälla för alla, även för grova brottslingar och om vi börjar tumma på detta och utesluta vissa från dessa rättigheter kommer vi snart att leva i ett mycket otäckt samhälle.

Mys på torpet!

Mer smultron! jag har även badat med Max. Positivt är att alla jobbiga flugor och bromsar gillar honom bättre, negativt är att han gärna delar handduk och inte inser problemet med att stå framför solen. Mys!

lycka!

kvällslycka på torpet!

Saker jag inte förstår.

"70 är 70 vid skylten" sa min körskollärare åt mig för (hjälp!) drygt 10 år sedan. Så va fan är då detta:

Detta illdåd som jag hitintills trodde var någon östgötsk tossighet har tydligen spridit dig i landet (detta Torsång). Numer är alltså inte "40" "40" vid skylten utan om 200m. De har alltså utvattnat hastighetsskyltsbegreppet och numer kan "40" betyda "40 nu" eller "40 sen". Bara jag som ser faran (och idiotin) i detta?

En annan totalt oförståelig grej är att bladlöss, som liksom likmaskar och bananflugor, helt plötsligt bara finns på ställen där de nyss inte fanns! Hur går det till och hur får jag bort dem?

En annan sak jag inte riktigt förstår är att oändligheten bland decimaltal mellan 0-1 är större än oändligheten mellan 1 och oändligheten. SAMT att om universum verkligen är oändligt (troligtvis oavsett hur stor denna oändlighet är...) så finns det ett oändligt antal som är precis som jag (i färg, form och åsikter) eftersom det bara finns ett ändligt antal sätt att sätta ihop materia på. Hängde du med?

I helgen har jag dock sprungit ett ändligt antal km, 35st, men de var OÄNDLIGT vackra! Från Ornäs till Falun längs Runns stränder och kring den vackra sjön Gläcken och i skogen kring denna.

Snurr, snurr, snurr...

Just nu snurrar det kring mig. I typ 210km/h. Beslut att tas, beslut som kommer att tas åt mig, saker att fundera kring... Små saker, stora saker. Livsavgörande? LivsPÅVERKANDE i alla fall. Vad ska jag äta till lunch? Vad vill jag? Vart ska jag sova? Fast mest undrar jag:

Vem är jag och vart är jag på väg?

Besegrad

Om jag bestämt mig för något så ändrar jag mig sällan. När det gäller löpning har jag sprungit i stekande sol, med förkylningar (på tävling, inget som jag rekommenderar), i stormande blåst samt i isande kyla (typ HELA vintern).

Idag hade jag bestämt mig för att springa hem från vår sommarstuga. Det är ca 3,5mil. Jag såg verkligen fram emot löpturen, trots att vädergudarna lovat regn (hur illa kan det bli liksom?).

...det kunde tydligen bli jäkligt illa. Det har verkligen spöregnat H E L A dagen. Ja, det regnar faktiskt än. Det regnade så mycket att jag fick inse mig besegrad. 3,5mil regn är helt enkelt inte kul. Jag svor i bilen hem, och satt ombytt och klar, redo att hoppa ut, med höga förhoppningar om att det snart skulle sluta regna.

Det har det alltså fortfarande inte gjort. Väl hemma vägrade jag ta av mig löparkläderna och väntade på att regnet skulle avta. Vilket det ju inte gjorde. Till sist straffade jag ut mig (eller någon annan) med 5x1km i spöregn och blåst på himpafältet. Det var verkligen isande kallt och de intervallerna i motvind gick 15sek/km långsammare än de i medvind (...så ni kan förstå att det verkligen blåste. Nämnde jag regnet?).

Inte det skönaste passet på länge och det blev heller inget långpass denna vecka. Men hyffsat bra intervaller och jag lämnade i alla fall inte WO.

Vad är det Sverige inte förstår?

Sveriges jakt (slakt?) av vargar är regelvidrig. EU trappar nu upp kritiken och kommer att dra Sverige inför rätta om vi inte ändrar reglerna inom två månader. Hejja EU!

I en artikel från DN kan följande utläsas:

Licensjakt på varg är inte förenlig med EU:s regler. Enskilda vargar som till exempel är hot mot boskap får jagas men man får inte ha en allmän jakt. När vargstammen inte längre är hotad (och bara då!) kan allmän jakt komma på frågan.

Ursäkta mig, men vad är det som Sverige har så svårt att förstå?

Trespassing...

En anledning till att köpa en löjligt komplicerad telefon (iphone) var att alltid kunna ha koll på var man är när man är ute och springer mha kartfunktionen. Det har hänt att jag hamnat (jäkligt) fel. Problemet är att den är för stor för att ta med sig.

...därför hamnade jag (återigen...) på militärt område med VÄLDIGT tydliga skyltar om att man borde vara någon annanstans. Ursäkta ÖB.

Men, på allvar, kan det finnas ett bättre ställen för långa intervaller än en flygplast så som F13? Rak, platt och lång och så många militärtransporter tror jag knappas att de har. Typ noll.

Stockholmshelg

Min Stockholmshelgen började redan på torsdag eftermiddag, men har på intet sätt varit lugn. Jag och SuperAnna med lagnamnet "Dalkullorna" kom åtta i Parloppet på kvällen (och nej, det var inte 10 lag. Det var 200 damlag)! Det var inte ens särskilt svårt ;-) Sedan blev jag bjuden på middag, tack igen Anna (och V4...)!

Efter en liten sovmorgon på fredagen så var det sedan styrelsemöte med Amnestys svenska sektion hela helgen. Trots fantastiskt väder och att vi var inne nästan hela tiden så var det ändå en otroligt intressant, lärorik och rolig helg. Jag är så glad (och stolt!) att få vara en del av denna kompetenta och smarta styrelse (och i den fantastiska organisation som Amnesty är!). Nu när jag länkat snart tre gånger så tycker jag att du väl kan surfa in på Amnestys hemsida och se hur du kan bidra till kampen för en bättre värld. :-)

På fredag kom även ett trevligt besked som dock även gav många grubblerier. Nu blåser förändringens vind, mer säger jag sedan!

Hejja Svea!

Nationaldagsfirande i Parsen!! På vår morgonjogg såg jag och Max en jättestor örn! Efter morgondopp och flagghissande är det nu frukost i splen, härligt!!

RIP Puma Trailfox...

RIP Puma trailfox. Jag har länge sagt att: "Nu är det sista passet för dessa dojjor."

...Meeen jag har aldrig förmått mig att slänga mina favoriter. Idag sa jag det åter. Jag upprepade det när de gav mig svåra skavsår och spiken i kistan blev när en vilt främmande människa sa:

"Men vad springer du i för skor! Du som springer så ofta måste ju ha ordentliga skor!"

"Jag har 11par..." pep jag.

"Ja men så använd dem då!"

Och. Tyvärr så har han rätt. De ÄR gamla, både i antal mil och i ålder. Och ja, det är tejp ni ser på bilden. De är lagade.

En era går nu i graven. Puma trailfox är ur produktion. Snyft. RIP Puma Trailfox.

Back on track!

Igår - efter en heldag på Kolmårdens djurpark, och medan andra hjältar sprang STHLM Marathon - beslöt jag mig för att springa hem. Det var 32km och trots att jag strax innan satt i mig en stor portion fish and chips så kändes det jättebra! Stora delar av vägen är fantastiskt vacker och trots motvind, full mage och en heldag på Kolmården så kunde jag riktigt njuta!!! Med mina fantastiskt sköna Nike free 3.0 (passar, kan jag nu rapportera, för snabba intervaller så väl som långpass och stenhård asfalt såväl som terräng!) studsade jag fram i skogen och längs havet.

Detta är det längsta jag sprungit sedan februari och nu dagen efter känns benen knappt nåt! Sjukt nöjd och känner mig nu äntligen back on track. Gött!

Sista måltiden...

Igår var jag till Landshövdingen i Östergötland och mottog pris från H M Konungen! Inte jag personligen men min arbetsplats, Bryggan, fick pris för vårt arbete med barn som har föräldrar i fängelse. Jättekul såklart! För att skryta lite så kan du läsa mer här!

En annan organisation, som jag har stort engagemang i och som likt Bryggan "tyvärr" måste finnas är Amnesty. Amnesty fyller i år 50 år och målet är givetvis att slippa fylla det dubbla. Videon nedan har du kanske sett på TV? Väldigt gripande.

Avslutningsvis en tyst minut för de möss (söta små skogsmöss!) som var dumma nog att vilja bo i vår garderob/lada ute i torpet. På nåt vis känns det bra att man kunde se att stackarna hunnit knapra på osten innan... tja, innan. Sista måltiden...

test...

Byte av måttenhet.

Som ultralöpare mäts de lopp jag ställer upp i med mil som måttenhet. Möjligen miles. Sällan, men ibland (särskilt internationellt) i kilometer, men aldrig i meter. Det är liksom inte hanterbart.

På söndag springer jag en "meter-tävling"!! 5000m PÅ BANA. Troligtvis så skrattade lagledaren åt mig när jag frågade om man startade i startblock (Men vadå, jag har knappt sett en friidrottsbana sen skolidrotten). HJÄLP!

Värme för själen!

Tre saker värmer min själ lite extra just nu:

1. Ikea. Katolska och homofoba Italien tycker inte att ett homosexuellt par är en familj. Ikea lanserar då en kampanj med ett foto på två män och skriver att "På Ikea välkomnar vi alla sorters familjer." Troligtvis av ingen annan anledning än att få den sk köpstarka homogruppen på sin sida. DOCK skapar detta stor debatt och lyfter frågan. De bidrog alltså till att göra homosexuelitet om inte ok så iaf mer ok i konservativa Italien. Det gjorde dessutom att flera andra kedjor gjorde liknande kampanjer ("Vi välkomnar också alla sorters familjer"). Som en förespråkare för Homogay-rörelsen sa på radion: "Om inte våra politiker kan driva frågan så kanske företag kan". Ibland helgar målen anledningen :-)
2. Svenska Freds. De snodde siten www.försvarsexportmyndigheten.se rakt framför näsan på just nybildade Försvarsexportmyndigheten! På siten lade de upp info om Sveriges arbete för att öka exporten av krigsmaterial för att få till en debatt och sprida info om att denna myndighet fått 80 miljoner till sitt förfogande. För att sprida krig. Usch. Go Svenska Freds!
3. 21.10 på 5km. Att jag idag själv (fast med en bitvis bångstyrig hund i koppel) sprang 5km på 21.10, blott 4sek långsammare än PB. Visserligen är Borlänges sportfält platt som en pannkaka, men jag hade ingen draghjälp och anser mig vara otränad för tillfället! Hoppsan!

Jag vill ha sommarlov!!

Efter att ha spenderat en (visserligen mycket trevlig och intressant) helg på Amnestys årsmöte - inomhus - samt påföljande arbetsvecka, bådadera i strålande sol, är jag nu i trängande behov av sommarlov. När är det det börjar nu igen? :-D

Sverige i bild 4 maj

Kommentarer överflödiga. Nämnde jag att det är maj?

Filippinerna i bilder

Vår resa till Filippinerna startade med en 18tim resa via Qatar till Manila, en rätt ocharmig stad med 12 millioner invånare. I Manila stannade vi blott ett dygn innan vi flög vidare till Legaspi för att sedan ta buss vidare till Donsol: Whale-shar county!

Att se valhajar i Donsol är starkt reglerat - vilket så måste vara för att säkerställa djurens välmående. Faktum är att turismindustrin hjälper djuren då det är fd fiskare som förr dödade valhajarna som nu är valhajsguider. På bilden ovan ser ni hur en kille på vår båt spanar efter "Butanding" som valhaj heter i Filippinerna.

Valhaj. Fotot snott från internet...

När vår val-haj-spottare såg en valhaj körde vi dit och sedan hoppade vi i vattnet och snorklade. Hajen var ofta ca 30cm från vattenytan, och även om detta vatten är planktonrikt och således lite oklar sikt så såg man dem fantastiskt bra. De var totalt obrydda om oss snorklare och bara simmade på. Sjukt stora, vackra och lugna. De gör verkligen skäl för sitt smeknamn "The gentle giant". Med sin vackra bl färg och prickiga rygg måste valhajen va ett av havens vackraste djur. Det var nästan en overklig upplevelse att se dem. Att vara så nära ett så stort vilt djur ger en känsla av att de var konstgjorda!

Valhaj. Fotot snott från internet... Vacker!!

Vacker solnedgång i Donsol efter en dag fylld av valhajar.

I fjärran den (mycket) aktiva vulkanen Mt Mayon, även kallan Mt perfect. Inte så svårt att se varför.

Tyvärr var vår riktiga kamera trasig, och denna gamla kamera lyckades inte göra den här häftiga blomman rättvis, men jag tror ändå att det syns att det är tre färger på samma blomma!

Typiska filippinska båtar som vi åkte i för att se på valhajar, för att dyka och för att transportera oss. I Donsol dök vi tre dyk, bland annat vid kända Manta Bowl, en "cleaning-station" för stora rockor. Där är strömmen så stark att man får en krok och krokar fast sig i botten för att invänta en rocka! Tyvärr hade vi otur och såg inga rockor, men dyken var häftiga och vi såg ett stim stora jackfish och vacker korall.

Nog det enda kortet med oss båda två på , he he!

Det var ju påsk, så utan ett kort på kycklingar vore väl inte detta album komplett? Dessa små raringar köptes i plastpåse (!) och var lite "två i ett": "First pet, then fried chicken!" Hmm...

De verkar gilla kakor i Filippinerna. Med tanke på att detta var en av de mindre kakburkarna vi hittade...

Från Donsol tog vi mini-van tillbaka till Legaspi och efter lite shopping och en natt på ett SUPERvarmt hotell flög därifrån till ön Cebu. Där bodde vi en natt på ett resort på Macatan Island (där vi var själva! Kändes helt öde!) innan vi tog en rätt jobbig bussresa (4tim) till Maya på norra Cebu. Därifrån var det bara 30 min med båt till den vackra, lugna och helmysiga ön Malapascua. En miniö utan bilar med kanondykning! Här dök vi fyra bra dyk på ön (bland annat på toppendykstället Gato Island), snorklade och slappade. Vi har sett revhajar, mandarinfish och sjöhästar (har aldrig sett sjöhästar förr)!

Söta Peter på en underbar snorkeltur kring den sagolikt vackra ön Malapascua! Tyvärr inga bilder från vår dykning... Så svårt att ta kort med all tung utrustning och vi har ingen undervattenskamera. Ni får ta mitt ord på att det var vackert!

Fantastiskt klart blått/turkost vatten och en blekfis.

Knallblåtthav, vackra palmer, kritvit sand... Gillar du det så sätt upp ön Malapascua på din "to-do-list"

Peter med världens godaste Mango! Gula, mjuka, saftiga, söta, helt fantastiska! Och Peter som vanligtvis inte ens äter Mango kan säga det samma!

Nypedikyrerad fot...

Det känns som att semestern tog slut alltför snabbt! Fast. Sverige på våren är fantastiskt vackert!

Denna gjorde jag sur på långpasset idag...

Ja, jag borde kanske inte ha klappat på den där den låg och solade, men eftersom detta tydligt är en helt ofarlig (om än skitstor; +60cm) snok så kunde jag inte låta bli. Den var dock lat och nöjde sig med att väsa irriterat istället för att lämna sin plats i solen. Men, ormivrare, ni kan vara lugna. Jag och Max tröttnade snart på dålig respons och sprang vidare. 26km solsken bidde det idag!

Det finns nog få ultralöpare i Filippinerna...

Då var vi åter i Svea efter 2 1/2 underbara veckor i (på?) Filippinerna. Det har varit en otroligt härlig resa och vi har sett mångmillionstaden Manila med dess (tyvärr) absoluta fattigdom och storslagna lyx ("Mall of Aisa" har bl.a. en isrink av olympisk storlek...), vi har simmat med vackra och STOORA fantastiska valhajar i Donsol, sett den perfekta trekantsvulkanen Mt Mayon, latat oss på otroligt vackra pytteön Malapascua med sina kritvita stränder, dykt bland hajar och vackra koraller samt behandlats som kungligheter av den vänliga befolkningen.

Filippinerna är ett vackert land med fantastiska sagostränder, otroliga städer, höga berg, vackra skogar och ett rikt marint liv. Det är lätt att resa där (allt står på engelska, alla pratar engelska (mer eller mindre bra) och det är både billigt och tätt med kommunikation), befolkningen är vänlig, allt är billigt och de har jordens godaste mangos. Jag kan, trots grym jetlag och en ca 20 tim resa (enkel väg) lätt rekommendera att åka dit. SÄRSKILT om man ogillar insekter. Vi har inte sett en enda kackerlacka! Någon fluga, någon liten mygga och en hel del (rätt harmlösa och otroligt små) myror. C'est tout! Nämnde jag att vi ätit världens godaste Mangos? Fem kr styck på stranden...

Men. Det finns ett men. Filippinerna är inget land för en löpare. Än mindre en ultralöpare. Om vi bortser från 35-gradig värme dygnet runt (vädret i/på Filippinerna kan jämföras med ett våtvarmtomslag...) som i sig är ett gissel för en löpare, så är trafiken horribel. Vägarna är trånga och proppfulla och folk kör som biltjuvar. Jag sprang (ca 5-6km) två gången (likt jag sagt *stolt*). En gång i pyttelilla Donsol (sprang ifrån en treåring *stolt*) och en gång på ön Malapascua (som helt saknar bilar). Varmt och trångt. Jag tvivlar på att Filippinerna har särskilt många ultralöpare :-)

Mot Valhajarna!

Nu bär det snart av, mot Filippinerna och Valhajar och sol och bad och ta hand om varandra (jag och Peter) och se ett nytt land mm mm. Det känns jättehärligt! Löpningsmässigt så spang jag 18km idag på mina gamla ridvägar och det kändes jätteskönt trots att det var innan frukost. Benet kändes liite. Om jag hinner/orkar/kan springa en gång per vecka i Filippinerna så får det vara bra så. Ha det bra!!

Oklar dom?

Det känns som att någon måste ha fattat domen fel...

Jag simmade för livet!!

Igår ordnade Centralbadet i Norrköping "Simma för livet" där alla som simmade hjälpte till att samla in pengar till WaterAids projekt i Mali. Totalt simmade 314 Norrköpingsbor 285 550 m, i snitt ca 900m/person. Totalt (med lite hjälp från Norrköping vatten) fick projektet ihop 50 000kr. Jag, som totalhatar simning (för mycket folk på för liten plasts och för lite variation) simmade faktiskt hela 2km (dvs dubbelt så mkt som snittet...)! Jag tror att det är PB i distans gällande simning. Det tog nästan en timme, och på slutet så var jag rätt trött!

Det som inte känns ok är att, när man - blek, ful, fet och (snart) trettio - äntligen beger sig till badhuset, att även TV4 är där...

...vad som känns ok är att jag om en vecka simmar med en sådanhär:

På allvar Karin!?

Löpning med I stod på mitt schema. Regn stod SMHI:s schema. Dålig tajming. Regnet började sekunden I kom för att hämta mig. Det slutade INTE när vi kom till Älgsjön. Att springa vid Älgsjön var min (USLA) idé. Stigarna var som bäckar med ISKALLT vatten. Där det inte var djupsnö, lera eller myrmark vill säga. Kanske 10% var "torra" stigar. Övre delen av kroppen blev våt av det ihärdiga regnet och den kalla fuktiga dimman. Blä. Som grädden på tårtan hade Sveaskog (sveabajsskog) avverkat vid ca 10 km (av 12km). Detta innebar att de huggit ned samtliga markeringar och snart var vi totalt vilse, genomblöta, kalla, med lera från topp till tå och helt utan möjlighet att kontakta någon och givetvis utan karta. Regnet strilade, dimman tätnade och marken var lervälling av otäcka skogsmaskiner. Efter idogt letande och backtrackande hittade vi tillbaka, men vi ville ju framåt! Så småningom lyckades vi. Sista 2km i 4:30-fart (på välsignad grusväg) och efter 14km totalt var vi tillbaka vid bilen: genomblöta, iskalla, leriga och, iaf för min del, med frågan "Allvarligt Karin?! Var det detta du längtade efter när du inte kunde springa?"

EDIT: mmm, faktiskt så var det det. Eller, i alla fall de 10% av halvtorra stigar, vacker skog, brusande bäckar och de sista snabba två km, DET är på allvar det jag längtat efter! Det andra får väl ses som collateral damage...

Håkan Juholt - Nytänk?

Ja, jag vet. Jag ska inte vara politisk i bloggen (dvs vill inte vara). Men Håkan Juholt. Jag ska inte döma, men vill ändå säga (och kom ihåg var ni såg det först... :-S ) att jag är skeptisk.

På frågan "Vad kommer att ändras mest från Mona Sahlins tid" svarade han "Ja, man kommer nu att se fler funktionärer med mustasch." Vad menar han med det? Säkert ett prov på hans berömda humor (kul?), men hur modernt känns det? Jag tolkar det snarare som att han enbart vill se män. Säkert inte så han menar, men rätt lätt att tolka det så. Känns jäkligt mossigt.

Håka Juholt (kort och gott och enligt mina fördomar); en vit medelålder man som i stort saknar kunskaper i engelska, kommer från en klassisk arbetarbakgrund och för en klassisk "á la Per Albin Hanson" (s)-politik och som har mustasch (kom igen! Alla onda politiker har mustasch: Stalin, Saddam, Hitler)... Jag ställer mig frågan (s) är det verkligen "Nytänk"??

Övertyga mig, fördomar är till för att krossas.

Lagning av ben 4.0

Så. Då är vi inne på fjärde versionen av operation Lagaben. Än så länge en otestad BETA version. Tiden får utvisa. Annars måste vi ju gå vidare till 5.0 och det känns som att denna helst bör undvikas. Även om jag inte ser någon annan utväg om nu 4.0 skulle innehålla för många buggar... (Förslag på 4.1 tas emot!)

"Lagaben" - versionshänvisning:

• Lagaben 1.0: Stötvågsbehandling. Status: tämligen verkningslös.
• Lagaben 2.0: Massage och knäckning av rygg + stötvågsbehandling. Status: verkningslös.
• Lagaben 3.0-3.3: Otroped, röntgen (hel) och antiinflammatorisk. Status: Idiotstämplad ortoped, ont i magen av starka tabletter men något bättre i ben.
• Lagaben 4.0: Antiinflammatoriskt, massage och LASER. Status: ännu okänd.
• Lagaben 5.0: Amputation. Status: oprövad, men trolig smärtlindring i borttagna delar.

p.s. är rätt besviken att ingen tycks ha sett humorn i det förra inlägget. De är ju lika som bär (i mer än ett avseende...)

Semester!

Alla vägar bär ju till Rom, så dit åkte vi! Var där och hälsade på den här killen:

Han till vänster alltså. Eller höger. Eller?? Vem är vem nu igen? Ni vet, han som bor i Vatikanstaten (som btw har 85% män i sin befolkning, vilket är förvånande lite!). Han var inte hemma (Senator Palpatine, nej förlåt Påven alltså!), men vi hade skoj ändå!

(...och hade jag varit katolik hade han exkommunicerat mig för detta. Men han har ju andra att leka med. Och ja. Jag är medveten om att bilden är gammal. Still funny!)

P.S. Ni som absolut måste påpeka att där även var en viss tävling som jag sett fram emot, tränat för och längtat efter gör bäst i att låta bli att påminna om detta. Om det inte var uppenbart så nej, jag sprang inte. Jag åt glass. Och drack rödvin. Och grät lite inombords. Nu, mot nya mål!

Bilen - djävulens påhitt?

En bil är en klar förlustaffär, från början till start. Idag besiktning och vi är nu 4000kr fattigare. FYRA TUSEN. Och nej, man skulle kunna tro att vi för det priset fått den guldplätterad, men icke! INGEN skillnad syns, hörs, låter eller luktar. Och allvarligt, vem skulle inte hellre springa än att åka bil? Ingen skulle bli så lycklig av att få springa som jag!! :-(

MEN vi kan ändå bjuda på en rolig historia (och när jag säger vi både gällande betalning och historia så menar jag Peter).

Servicekille: Var det länge sedan som ni servade bilen? Hjulen satt jättehårt fast.

Peter: Vilka hjul? (Tänkte att det väl finns många (kugg)hjul i en bil)

Servicekille: Ja, du har fyra stycken.

Jag höll på att dö av skratt när Peter berättade det! Visst, det var en dum fråga då vi har dubbdäck (och alltså uppenbarligen bytt däck relativt nyligen), men ändå. Och servicekillen var helt humorbefriad. He he!!

Är Danny terrorist?

Nu när jag ägnar mig åt viktigare saker än att kuta runt som en skållad råtta har jag äntligen mer tid att lägga ner på kvalitet så som Aftonbladet. Annars kanske jag missat deras subtila hint om att Danny (låtskurken?) Saucedo har troliga terrorist kopplingar.

Hur ska man annars tolka detta:

Danny är less på Stureplan och hans medhjälpare biodrog med pengar till självmordsbombaren i Stockholm. Eller? Har jag misstolkat? I så fall lätt hänt...

Är inte löpning en bra töntig sport?

Inte är jag särskilt bra på det heller. Och kommer aldrig att bli. Nä, jag lägger av. Fan va skönt. Jag är så nöjd med det beslutet att jag nog gnager av mig ett ben.

Boule någon?

Aj.

Stötvågsbehandling... :-S Please, Please, Please whit sugar on top, bli bra!

Rysare...

Minns ni rysaren "Handen som gungar vaggan"? Där anledningen att mamman avslöjar barnflickan Peyton (som väl vill straffa och mörda föräldrarna och sno barnen eller nåt?) är bland annat ett vindspel. Typ ett sådant:

Min granne har ett sådant som klingar jäkligt ödsligt när jag går förbi med Max i mörkret. Lite som en rysare. Ger mig rysningar.

En annan rysare är att jag lider (LIDER, typ "ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld"-lider) av en förkylning från helvetten SAMT en överansträngd muskel i vaden OCH det är blott tre veckor kvar till Rom marathon. Frågan är hur denna rysaren slutar? Den som lever får se.

Ok, löpning är kanske inte nr 1 på coolhetslistan...

...men boule bara måste ligga efter! Sjukt att de tom har en TIDNING om företeelsen (som för övrigt är min bästa bollsport). Bäst på pressbyrån var ändå "Good news magasin", en tidning med goda nyheter, inspiration och positivism. Fantastiskt!