Trainingday!

Laddning... (bananas are for monkeys?)

Snabba och roliga NocOut har anordnat en "trainingday" imorgon på FeelGood i Linköping. Flera duktiga fartdårar i klubben är även instruktörer så därför får vi medlemmar träna en hel dag gratis! Givetvis kunde jag inte gå med på det. Jag kommer att betala dyrt i svett (och kanske troligtvis tårar). Nu väntar:

Spinn
BodyPump
StepUp
Ultimate Functional Strength
Yoga

På morgonen ska jag bara springa en stund med Max. Såklart.

p.s. 1000-tack för alla lycko/grattisönskningar här och på FB, det bra med att lägga ut info på flera ställen är att man blir dubbelt hyllad :-)

Gonna get MÄÄÄRID! :-)

Jag kanske har låtit aningens arg i mina förra inlägg. Men jag blir arg över dumhet, lathet och elakhet. Över snålhet, orättvisor och själviskhet och över att andra tar sig rätt över enskilda.

Men för min egen del och i mitt liv så skiner solen. Idag bokstavligen (då jag flexskolkade en timme för att kunna springa i en härlig sol i ett vårlikt eklandskap) men även på andra plan. Jag och Peter har varit ett par i över tolv år. Vi träffades på skolavslutningen (ja, så länge sedan) den 5 juni 1999 (dvs tom förra seklet ÅRTUSENDET). Nu tänkte vi gifta oss! 

Det känns både stort och fint men också alldeles självklart. Jag kan inte se mitt liv framöver utan Peter!

Alla hjärtans dag är en dag vi inte brukar fira så särskilt, vi tycker om varandra varje dag, inte bara den 14 februari, men å andra sidan bör man i livet ta varje tillfälle att fira :-) Jag tror att vi från och med nu kommer att fira mer :-) Men för i år köpte jag en ask med 40 olika sorters Jelly Belly Beans till Peter. 

Jag var trött och förkyld denna hjärtedag och föreslog något enkelt till middag, typ Raggmunk. Peter hade andra tankar. Han föreslog hämtmat och Amarone. Jag påpekade käckt att vi hade en rödvinsslatt kvar sedan helgen. Peter svepte sitt glas i ett nafs men rörde knappt maten. Jag babblade på som vanligt. 

Sedan fick Peter gelégodis (iof i 40! olika smaker) medan han erbjöd mig ett "för evigt". Ibland är vi inte på samma plan :-) och vi är ganska olika. Men vi hör ändå samman. 

  

Han är min hummer helt enkelt :-)

Å grädde på moset, lök på laxen:

"Den svenska vapenexporten skenar. Sverige har aldrig tidigare sålt så mycket vapen. Räknat per person säljer svenskar mest vapen i världen. (WTF!!?)

Bland de största köparna förra året finns Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Förenade Arabemiraten, länder som är inblandade i krig, kränker mänskliga rättigheter eller är diktaturer.

Trots riksdagens beslut förra året om att skärpa vapenexporten till diktaturer ökar den istället dramatiskt. Detta måste nu få ett slut."

Skriv på Svenska Freds misstroende förklaring (och skönt att iaf någon försöker göra världen lite bättre)

http://www.svenskafreds.se/upprop/node/5 

WTF!?!

Ja, ursäkta franskan, men ibland blir jag så jävla förbannad!!

SJ ska sluta köra sträckan Göteborg-Malmö. "Och?", tänker kanske du, det gjorde jag (eller snarare, "skiter väl jag i, jag bor inte där"). Men nu ska vi backa bandet. För nästan 20 år sedan tjatade SJ till sig en viss tunnel genom en viss Hallandsås.  Projektet skulle spara drygt 10min på... tada - sträckan Göteborg-Malmö (på 2tim 33min)! Att tio minuter var värt de estimerade kostanderna diskuterades men att hela bygget är ett enormt fiasko med förstört grundvatten, förlamade kor och förgiftade arbetare är en (jävligt allvarlig) dimension. Att skitbygget dessutom kostat dig och mig LÅNGT över vad som estimerades - 10 miljarder - får mig redigt förbannad. Att Bajs-SJ nu har mage att inte tycka att sträckan är lönsam gör mig mållös. Östersundståg, som tar över sträckan, åker med långsamma tåg som tar (utan tunnel) 3tim 9min. Trots åsen (med vilken resan tar 2:57) så kommer det alltså att ta dig längre tid att åka sträckan än innan! DESSUTOM längre tid än att åka bil. W T F ! ? !

Om jag inte lyckats göra dig tillräckligt upprörd och ledsen så tag då gärna en titt på denna film om "Peak oil" så lovar jag att du kommer att bli jävligt deppig (igen, ursäkta franskan). Om man funderat på att skaffa barn så är det bara att tänka om, allt är ändå kört och åt helvette och irreversibelt! Vad håller vi på  med i världen???

Att jag sedan bakade "bröllopsfikamuffins" till jobbet som blev helt misslyckade samt fortfarande har svår träningsvärk sedan i söndags (i SÖNDAGS!) är liksom droppen som får mig att vilja dra täcket över huvudet och ta ned skylten.

"Max en hantel i taget!"

Kloka Jennie gör rätt i att irritera sig på sitt gym som mellan vissa tider enbart tillåter 30min åt gången på konditionsmaskinerna. Mitt gym är värre och ger enbart 10min(!) vid kö. Vilket iof är ett korkat system för mig veterligen så blir det aldrig kö. Är alla maskinerna upptagna gör man ju nåt annat och väntar på att de ska bli lediga, eller? Jag har trött accepterat detta påfund (trots att en av anledningarna till ett dyrt kort är att kunna springa inne om det blir vargavinter), men nu när Jennie påpekade detta så blev det allt tydligare för mig hur bissart det är. Tänk om det skulle stå en skylt med "max en hantel i taget" - hur många skulle vara kvar på det gymmet? Även fast de gärna får förbjuda stressiga gymidioter som går stenhårt på sitt schema och forcerat frågar "kan jag gå emellan (och köra mina 1000repetitioner)" när jag vilar i 10sek på en maskin. Och detta mina damer och herrar är en av anledningarna till varför ni mest finner mig i skogen!

...en annan anledning är att jag knappt har kunnat gå sedan gymmet i söndags. Träningsvärken från Helvettet sitter från höft till knä och gör att nästan allt gör ont. Nu (om 60min) väntar 2000m intervaller med NocOut och jag frågar mig om det är så klokt med denna värk? Eller är detta latmasken som talar?

Vad sliter på dig?!

Jag sitter här med nya Runners World och läser om (som så många gånger förut) att långpass inte är nödvändiga för att bli en bra (lång)löpare. Denna artikel, liksom andra jag läst på samma tema, menar att långpass sliter och är i princip onödiga. Denna filosofi tycks också anspela på antagandet att de flesta tycker att det är tråkigt att träna och vill göra det så kort tid som möjligt. De förespråkar då kortare och intensiva pass och menar att dessa ger mer och är full tillräckliga även för de med mara-ambitioner.

Men jag frågar mig då ett par saker:

1. Vad är "långpass" för dem? De nämner 20-min träning/pass och 400m intervaller. De skriver dock även att förespråkaren tränade 10 tim/vecka. För en snabb kille (som detta) blir det rätt så många mil ändå. De som läser artikeln kanske dock tror att det räcker med lite fartlek, gym och 5km pass. Det tror jag är fel.
2. Jag tror inte att så många tycker att det är tråkigt att träna och vill träna kortare. Däremot tror jag att de som tycker att det är tråkigare att träna knappast tycker att det är roligare efter ett par "jag-spyr-pass" där man nästan dör av trötthet. Då tror jag att de slutar.
3. Jag tror inte att långpassen sliter. Jag tror (och VET gällande mig själv) att det är farten som dödar. Det är farten som ger överbelastningsskador, träningsvärk, sträckningar osv. Det är efter ett fartpass som jag får ont i dagar, efter ett långpass (och mina långpass är ju rätt långa) så är jag oftast väldigt fräsch i benen. Dessutom ger långpassen energi i själen :-)

Hur är det för dig? Är det farten som får dig att känna dig överkörd av tåget eller är det långpassen som gör att du viker ned dig??

P.s. Tack för all omsorg om Max. Han verkar vara sitt vanliga jag och kunde både hoppa in i bilen och rejsa i snön. 

En bra förkylning!

I söndags så kände jag ju liiite, liite och i måndags var jag förkyld. Tisdagen var tung, men på onsdag så mådde jag bra!! En kort löprunda på onsdagen för att "testa". Lite snorigt i kylan (men är det inte alltid det?) men annars bra! Sju sega km på fredag em bådade inte gott, men sedan 15 snabba km idag (4:46tempo) ex upp- och nedjogg. Ännu dåligt veckosumma (29km) men ändå godkänt för en sjukvecka (och en riktigt bra förkylning!).

Någon mer som är "sjuk" är lilla Max. Han fastnade och trillade i en färist i dag och gjorde sig illa. Jag hade ingen mobil med mig och Max vägrade sätta ned tassen! Förtvivlat såg jag mig omkring och långt bortåt  vägen såg jag ett gäng ute på promenad. När de kommer fram berättar jag att Max gjort sig illa och att jag vill ringa min sambo. De tittar frågande först på mig, sedan på Max som glatt dansade kring mig. På alla tassar. Förvirrat känner jag på hans ben och går med gänget en stund. De säger att visst kan jag få låna en mobil, men hunden är inte halt. Jag släpper Max som lyckligt dansar runt. Går en sväng, men sedan springer vi vidare. Max är lös och han springer på snabbt på rundan. Allt verkar bra. Men tyvärr är ju hundar så att de har svårt att visa/inse att allt inte är bra. Nu på kvällen har stackarn ont i benet (kan/vill inte hoppa upp i soffan och är allmänt låg) jag har ont i hjärtat av medömkan och dåligt samvete. Jäkla färist, jäkla mig! Bli bra snabbt jycken!

Ett bra träningspass (?)

Jag kände mig nöjd med mitt pass igår, dryga 5km återhämtningslöpning och sedan en timme gym som idag känns rejält i både armar och bål! MEN något annat som känns är det som jag anade igår, en annalkande förkylning. Jag kände det liite, eller snarare anade det liiite igår (trötthet , tung i huvudet mm) och idag är det betydligt mer än en aning (om än inget värre än en förkylning). Frågan är då om gårdagens pass var ett bra pass?

Så som jag ser det kan man se det på två sätt: 1) det var ju tur att jag tränade igår då jag inte kan idag eller 2) det var dumt att jag tränade igår då jag kanske "satte igång det" eller gjorde ont värre.

Personligen tror jag mer på 1. Om förkylningen var på g så spelar det ingen roll att jag tränade. MEN gav passet med en förkylning i kroppen nåt? Eller var det slöseri med tid och kraft? Bröt jag ned snarare än att byggde upp? Hur resonerar du?

I love sundays!

Söndagar har alltmer utkristalliserat sig till mina favoritdagar. Kravlösa dagar där inget behöver göras men massor blir gjort! Denna söndag vaknar vi (efter en sovmorgon) till strålande sol och ett nylagt och fluffigt snötäcke hade bäddat in landskapet. Efter en morgonprommis, stooor och lååång frukost (som jag bara ÄLSKAR!) beger jag, Peter och Max oss ut i Eklandskapet. En härlig tur i solen, hela familjen, det är livskvalitet! Max busade i snön och vi fick d-vitamin och frisk luft i solen!

Efter detta var tanken att jag och P skulle klättra, men P hade gjort illa sitt finger. Klockan vara strax före tre och jag insåg att jag skulle klättra på väggarna istället om jag inget mer gjorde. Trots trött kropp tog jag ett lugnt återhämtningspass i löparskorna innan jag drog av en timme på friskis gym (yes, där kom alternativträningen!). Det kändes kanon för musklerna att få röra sig men göra annat än löpning. Att sedan avsluta passet med en bastu var balsam för både kropp och själ! Hela jag myste på vägen hem och fortfarande känns kroppen så härlig!!

Efter quornfärssås och rödvin och snart smågodis och tv känns dagen komplett!

Jag + söndagar = sant :-)

Min stora mun...

Inför veckans intervallpass med NocOut föreslog jag core efter passet (klubben har många duktiga instruktörer och jag har svårt att få det gjort annars). Efter 15 st 400 i 3:36 tempo så ångrade jag mig. Kan ha fått någon trött blick från någon också, he he (men de flesta verkar gilla det så det verkar nu bli ett permanent inslag i träningen...). Efter coren (på tartarbanan, fokus på plankan) hade jag blåmärken på armarna...

Inför långpasset idag föreslog jag en grupp i 5-min tempo. Jag tror att lite snabbare långpass är ett nyckelpass inför mara och liknande och samma som med coren så har jag svårt att få till dem själv. Efter att träningsvärken från 400:ingarna fortfarande satt i (en knut baksida lår) på fredag kväll började jag ångra även detta.

Totalt blev passet 27,30km men vi höll enbart högre fart i 20km av dessa. Enbart alltså. En hel del kilometer gick i 4:36-4:45, som sämst 5:05 men då var det lite tekniskt (trappor) som hindrade farten. Det var tre starka killar från klubben (aspirerande järmän och de som drar av en mara på 3:07) och lilla jag. Passet var bra, utmanande och gav säkert massor, men OJ så trötta ben som trallade hem. Är huvudet dumt får kroppen lida heter det ju. Man kan även säga att om munnen är för stor så blir man i bättre form :-)

Tot: 56km denna vecka och det är ju en dag kvar!

(med detta sagt har mängden alternativträning varit USEL de senaste veckorna! Jag trodde det var en vecka sedan sist på friskis, det visade sig vara tre...)

31,5...

31,5km är tyvärr hela skörden kilometrar för denna vecka. Jag har en slags "skamgräns" på en mara per vecka och en önskan om 50-55km så jag hamnade rätt så långt off!

Men! Denna vecka har jag jobbat två em och kväll samt heldag fre-lör med mina ideella engagemang samt en vanlig arbetsvecka på det! Ibland går det inte ihop sig, och rysskylan i veckan har därför haft rätt bra timing... Sedan är det ju inte bara kvantitet som räknas. Ett pass var ju mina fina 1000-ingar och även två andra pass var kvalitetspass: 2x snabba backintervaller (på löpband).

Och imorgon är det måndag, ny vecka och ny chans!

Svårt att få detta att gå ihop...

Ja, flera saker faktiskt. Dels träningen med Amnestymöte hela helgen och nära -20C som förhindrar morgonlöpning... Annat än på USELT löpband på Park inn Hammarby (dock med snygg utsikt över Hammarby backen). Något annat som jag har svårt att få ihop är vädret. Dels hur man ska överleva kylan, men främst vädret i "Extra" -11C och (snöblandat)regn?!? Är det ens kemiskt möjligt? En nollpunkt torde ju vara en, tja, nollpunkt?

Perspektiv...

Innan jag somnade igår kollade jag väder för morgondagen (dvs idag). -10C löd domen. Givetvis trodde jag inte på det. -10 har typ Sibirien, Östergötland har haft +10 i vinter.

06:35 ringer klockan. Det är -9,5C. "Ha! Tänker jag, vad var det jag sa!?" Innan jag hunnit ut är det -10,3C. Jag tror fortfarande inte på det. 5,5km senare är jag dock övertygad. Ryssvintern är här! Brrr!

På vägen till jobbet undrar jag hur jag överlevde (och var jag får alla lysande idéer (typ morgonlöpning) ifrån). Samtidigt drar jag mig till minnes när vi i februari förra året sprang runt typ alla öar i Stockholm. Då var det -17C. Johanna menar på FB att jag är en mes och berättar om sina -25C.

Men för mig är ett (is)helvette ett helvette. Graderna i helvettet spelar mindre roll. Ge mig vår. Nu.

Uppdrag slutfört!

1. 
   Karin Armgren
2. Datum / tid:31 januari 2012 - 21:55
3. Träningstyp:Löpning - Lång intervall

4. Sträcka	Distans	Tid	Snitt
   Repetition 1	1000 m	03:50	3:50 min/km
   Repetition 2	1000 m	03:52	3:52 min/km
   Repetition 3	1000 m	03:54	3:54 min/km
   Repetition 4	1000 m	03:57	3:57 min/km
   Repetition 5	1000 m	03:52	3:52 min/km
   Repetition 6	1000 m	03:50	3:50 min/km

5. Distans:6 km
6. Tid:0:23:15
7. Snitt:3:52 min/km
8. Snittpuls / maxpuls:0 / 0
9. Skor:Saucony Grid type A3

Gött mos :-)

Uppdrag intervall

Uppdrag: 1000m intervaller i campushallen (200m bana!)
Önskat Krävt tempo: 3:45-3:59
Antal: 6st
Vila: 1min (blott!)

Resultat: Återkommer (om jag överlever vill säga... efter "olgorna" förra veckan var det på gränsen att jag kom hem)

45 000m hinder i eklandskapet!

B och jag trodde nog att fyra mil bland ekar, slott och sjöar skulle locka någon mer, men icke! Så ensamma på hela bussresan (!) drog vi till vackra Brokind och hoppade på östgötaleden mot Linköping. Vi hade en fantastiskt härlig tur som kändes rätt så lätt hela tiden. Snittempot blev blygsamma 6.07 men då har vi skuttat över, under och igenom nedfallna träd samt vattendrag (nåja, inte under dem kanske, men väl igenom). Typ 45 000m hinder :-)

På vägarna, särskilt på slutet, låg vi i 5-min tempo. Och det kändes bra. Känner mig oförtjänt pigg nu efter! Härligt!

Jag tror även att jag kan ha hittat eken med 6m i diameter. Den var mer imponerande irl.

Draftad...

Den som med mig trodde att det stod var och en fritt att byta (löpar)klubb som man ville tror fel. Inte Mustafa Mohammed kanske, elitlöpare får nog nu klubb betala lite för, men för oss andra blåbär...

...så är det så att "om man tävlat för en klubb under året så är man bunden till den klubben även året därpå". Jaha. Fast om man byter vid säsongskifte kan man ändå relativt enkelt byta. Mot en kostnad på 300pix. Och säsongsskifte är årskiftet? Nope oktober. Suck. Men man kan även byta klubb "under säsong". Detta kostar 500kr. Och kräver överenskommelse och underskrift av både gammal och ny klubb. Suck.

"Då får det vara" tänkte jag, jäkla krångel. Mailade ändå en klubb för att bekräfta om denna info verkligen var korrekt. Fick (efter lååång tid) svar att så var det. Gav upp. Av en händelse kom jag att ändå kontakta en annan klubb. De sa: "kom hit och skriv på blanketten så fixar vi resten inklusive avgift." !

Minimal insats från mig och trevligt bemötande! Jag ser det som mitt livs första "draftning".

Jag kommer numer (efter en urfåning karantänmånad) att springa för IK NocOut.se :-)

P.s. Kära Tjalveiter, ta inte illa upp, men ni ligger ju i fel stad! 

Igen...

Återigen kan jag hälsa ett par dojjor välkomna in i skofamiljen!!! Någon som kan gissa när jag tänker använda dessa?

I fredags blev det skön tjejmiddag och gårdagen bjöd på vacker och mysig löpning i saknade Kolmårdenskogarna tillsammans med Ida och Max. Vi valde pga sämre väder att korta av tilltänkta 34km till 24 och gick i mål pigga och glada! Lite långsamt, men tung terräng som jag och Ida måste träna på inför BAMM! Härligt!

Idag blev det sovmorgon till chockerande 11.30 innan frukost på stan och klättring med Peter innan jag och Max tog en tur kring Stångån. På ett ställe var det sjukt halt och jag gjorde en riktig "på film" vurpa och landade mitt på ryggen!

Skön helg, men är det bara jag som tycker att den var för kort :-) ?

Å så lite träning också!

Ormar och krig, nu får det väl vara nog - springer inte människan?

Jodå, lugn bara lugn, jag kutar på i mörker och kyla. MEN jag har även investerat i ett Friskis och svettis kort för gym som jag tidigare nämnt. Tanken är att bli starkare samt att jag nog trots allt behöver lite alternativträning. Detta resulterar i att jag nu vissa kvällar kör dubbla pass; först en löptur sedan på gymmet en timme. Jag är totalt ostrukturerad och rycker mest i alla lediga maskiner i en huller om buller ordning. Men det är jobbigt så nåt måste det väl ge?

Jag följer inga program eller har häftiga coacher som vissa. Det är säkert kanon, men som glädjelöpare avskyr jag tvingande planering. Vilket är konstigt då jag egentligen älskar att planera, planerar ofta och genomför så gott som alltid det jag redan bestämt. Att ändra mig är liksom inte min grej (spontan - vad är det?). Men jag kan inte förmå mig att träna på särskilda tider (pass) eller göra som någon säger åt mig. Detta betyder inte att jag anser mig själv veta bäst, det bara är så. Jag tänkte därför avslöja en - i mitt tycke - bra träningsvecka så kan ni alla kloka (t.ex.) där ute såga eller hylla. I åtanke bör ni ha mina mål, med Rotterdam Maraton (skitsnabbt) som första anhalt.

En bra träningsvecka:

• 1-2(3) pass styrka. I denna ingår alltid core och oftast hela kroppen med olika fokus.
• Ett långpass. Detta kan vara allt från 18-80km, men mest troligt kring 25-35km.
• Ett kvalitetspass. Antingen (långa)intervaller eller backintervaller. Fartlek och korta intervaller är på gränsen till ok.
• Andra bra pass är morgonlöpning (får upp förbränning och tränar att springa på tom kropp), terrängpass och ("tyvärr") ett gäng slaskpass i mellanmjölkstempo. Jag vill med dessa få upp antalet km till ca 55km/vecka (helst längre förståss, men realistiskt).

Så vad är domen? Tycker ni att jag ska öka/minska något? Flytta fokus? Våga mer? Våga mindre? Bring it on :-) 

The rules of engagement

Ett historiskt konsensus har uppstått. USA, Afganistan, FN och Talibanerna är överens. Härligt när forna fiender och antagonister kan enas. De är överrens om att det som visas på den film som nu sprids inte får förekomma. Filmen visar amerikanska soldater som kissar på lik från afganer. Vad jag förstår strider detta mot "the rules of engagement".

Jag kan dock inte - nu som ofta - sluta häpnas över att om man kan komma överens om regler för krig, vad sägs då som att regel ett bör vara att krig INTE ska förekomma? Kalla mig naiv, men jag kan verkligen inte förstå varför vuxna människor inte kan komma överrens om det. Alternativt att inte ha regler alls. Krig är ju de facto en kränkning av mänskligt liv och jag kan inte se hur detta på något sätt kan göras ogjort med regler (som bryts vid varje konflikt).

Och, jag kan faktiskt inte hålla med om att det värsta i filmen som visas är att soldaterna kissar på sina offer. det värsta måste väl ändå vara att de är offer, att de är mördade?

Sara Hansson säger det bättre än de flesta:

Nu är den äntligen här!

För er som ända sedan september 2010 väntat och längtat så kan jag meddela, väntan är över! Tidningen "Snoken" är här och yours truly är givetvis nämnd. Vårt once in a lifetime fynd i form av en albino huggorm fick en egen artikel och en rätt så snygg bild (tagen av Peter). Tydligen ska de betyda tur och vi hoppas att detta gäller oss lika väl som det gäller den själv. För som orange är man ju inte så diskret i den svenska faunan...

P.s. För er ormfobiker som öppnade en (i princip) träningsblogg och får en orm upptryckt i ansiktet kan jag trösta er med att: den inte var mer än ca 15-20cm och vi hittade en större daggmask samt att ni kan ju se det som terapi :-)

Bjärka-Säby till Linköping

Efter att bussen släppt av mig vid vackra Bjärka-Säby slott (det nya...) så hittade jag ganska snart Östgötaleden i den vackra slottsparken. Jag hann inte springa så långt förrän det var dax att passera en lite bro för att sedan fortsätta på vackra små stigar. Solen sken från en klarblå himmel, det var ca -1C och inte så blåsigt. Perfekt löparväder! Det kändes lätt att springa från start och landskapet var verkligen vackert! En lång bit sprang jag på mjuka grässtigar längs Kinda Kanal och kom då bland annat till Hovetorp. Slussarna är tömda och det var läskigt långt ned till vattnet!

Tur att Max inte var med, han hade definitift trillat ned den lilla klanten... Ni får ursäkta den vindögda blicken, svårt att ta kort på sig själv...

Efter slussarna sprang jag en bit i Ullstämmanskogen innan det åter blev mer utpräglat Eklandskap likt det ni ser ovan. Jag kan tänka mig att det blir bedövande vackert här på våren...

Jag kände mig pigg under hela passet som totalt blev ca30km. Kilometertiden blev ingen höjdare, men terrängen var lite utmanande på sina ställen, ibland fick jag leta led, men mest av allt så hade jag ju inte bråttom! När jag kom hem kände jag mig fortfarande pigg och då var Peter och Max på väg ut i nyss lämnade Eklandskap (som vi ju når lätt strax utanför dörren!). P hade kokat varm choklad och brett mackor så givetvis ville jag med! Jag bytte bara om till torra kläder och sedan gick vi en långtur med fika.

 

Mina killar i solen!

Kort och gott en suverän lördag och jag lyckades vara ute under nästa samtliga av dagen soltimmar!

På bussen mot Bjärka-Säby!

...hoppas att jag hittar hem! ca 25-28km slottsmiljö och eklandskap på östgötaleden väntar! där ska finnas en ek med 6m i omkrets, hoppas jag hittar den :-) Ses!

Inne och utelistan

Iskallt

• Rehab
• Prehab
• Core-träning
• Alternativträning
• Stretching
• Uppvärmning
• Nedvarvning
• Naprapater/sjukgymnaster/kiropraktorer

Inne

• Löpning (i stan, i skogen, plant, backigt mm)

...fast, ännu mer ute är benknäckaren från helvettet. Som nog kan undvikas med hjälp av utelistan.

Alternativa januari??

Med enbart en mara sprungit hitintills i år är jag inte supernöjd med årets inledning, längdmässigt. Dock har jag köpt ett halvårskort på mitt lokala (400m bort...) friskis-gym. För att tjäna på detta istället för ett (eller två?) 10 kort behöver jag gå fler än 20 gånger. Jag har satt en (skamm)gräns på 30 gånger fram till juni. Puh! Men det är en medveten satsning att bygga styrka inför BAMM!

Utöver det går jag och P en kurs i klättring! Det är skoj men verkar dyrt i längden med all utrustning. I helgen tar jag igen med långpass, så även den 28:e vad det verkar :-)

I övrigt, var får jag tag på en sådan här? En must-have!

Vad händer 2012??

Så, nytt år nya planer! Hos Laila kan du som letar finna massor av inspiration på roliga saker att göra under året om du har ont om uppslag. Men jag har redan smitt mina planer om än inte till 100 procent... Ungefär så här hade jag tänkt 2012, vi börjar med de stora målen (dit jag är anmäld och klar!):

Mål 1 Rotterdam Marathon

Förra året så spenderade jag min födelsedag med valhajar, detta tyckte jag var ett bra sätt att fira. I år tänkte jag köra favorit i repris och dra iväg på min födelsedag. Jag letade efter roliga lopp i Europa och hittade Rotterdam Marathon på min födelsedag! Klart och betalt. (I efterhand har jag upptäckt att jag på samma dag istället hade kunnat springa Paris eller Milano Marathon, men Rotterdam blir säkert kalas! Vi kan flyga från Linköping och dessutom ska det vara platt som en pannkaka!). Tidsmål följande: Skamgräns: under 3:38, Godkänt: under 3:30, Väl Godkänt: under 3:20.

Mål 2 Vansbro Marathon

Jag kommer återigen att springa den fantastiskt vackra banan och det roliga arrangemanget Vansbro Marathon! Det ska bli skitkul och givetvis vill jag slå min tid (och placering?) från 2011 men annars så ser jag detta mer som upplevelse och träning inför...

Mål 3 (årets grej!) BAMM50

BAMM50 2012. Årets stora mål och en riktig utmaning! Jag och Ida är anmälda till BAMM50, 50km (fågelvägen) fjällorientering under två dagar. Du bär med dig allt som du behöver under dessa dagar och det är alltså ORIENTERING. Detta är något som jag inte behärskar... Därav en STOR utmaning. Det ska bli skitkul och vi kommer att träna för fullt inför detta.

Andra lopp jag sneglar på

Jag hoppas även hinna/orka med dessa gobitar: 

I mars så har jag lust att kicka igång året med en start i Premiärmilen. Även om det är en lögn att banan är flack så hoppas jag på att kunna slå PB. Jag funderar på att ställa upp i Säter Marathon, men inte maratonklassen, utan halv- eller kanske premiär på kvartsmaran? Time will tell. I maj kommer jag nog att ställa upp i halvmaran Kanalöpet som går bekvämt nära och längs vackra Göta Kanal. Senare den månaden kommer jag antingen att springa den spännande träningstävlingen Limsjön Marathon i vackra Leksand som tuffa Jonna arrangerar helt själv! Eller alternativt testa formen i BUM 50miles som är ett ultralopp som går i på leder (dvs ett topplopp i min värld!) i Borås trakten. För tredje året i rad tänkte jag sedan försöka springa Jättelångt. Detta är lite som min Nemesis då något alltid tycks komma emellan. Vi får se hur det går i år... I juli vill jag springa Baltzarloppet igen. Banan var kanonfin och det var ett roligt lopp (jag kom ju tvåa på PB!). Kraftloppet i augusti kommer jag nog tyvärr att missa... Inget av dessa lopp har dock satt dag ännu, så vi får se!

Och till hösten...

Höstens tävlingar får avgöras efter våren och sommaren och deras resultat. Kanske blir det Hässelbyloppet för att fixa en snygg miltid. Är jag inte nöjd med mitt resultat i Rotterdam kanske det blir en mara, kanske Åland marathon? Banan var tråkig och vädret uselt, men ett ok arrangemang till bra pris! Fast kanske hellre Växjö Marathon som ska vara snabbt? DN Stockholm Halvmarathon var så kul sist (2010) så kanske blir det detta? Jag är även sugen på SUM (som likt Jättelångt aldrig tycks bli av för mig) samt Hovaleden Ultra. Båda är terränglopp på vackra leder och är lita lagom 50km långa. Troligtvis testar jag åter Höstmilen i vackra Jurslaskogen, däremot är jag glad att slippa trängseln (och det höga priset) på Lidingöloppet, där har jag ju redan mitt silver...

Vad ska du göra 2012? Tycker du att jag glömt nåt? (de med tidsultratips göre sig icke besväret. Jag har inte pannben för det! Däremot gillar jag små lopp, gärna i terräng!)

2011 - ett oväntat år!

2011 var ett händelserikt år! Många saker som jag inte hade någon aning om i början av året hände! I början av året började jag att träna med Goif Tjalve. Eftersom det var vargavinter och massor av snö så var det riktigt skönt att vara inomhus och springa snabbt! Man kan nog säga att jag ökade mina kvalitetspass med 100 %... Vad man lätt kan se i efterhand var att jag då borde ha dragit ned på nåt annat. Så var ej fallet. Jag sprang lika många och lika långa pass ändå. Och det höll!

...till slutet av februari. Efter en kall (-17C) men härlig tur runt typ 15 öar i Stockholm så var en vad trasig. Jag vill inte tjata mer om det då det var rätt smärtsam att missa årets två stora mål: Rom Marathon och TEC.

För att trösta mig för detta och för den tråkiga nyheten att inte längre vara "20-something" så åkte jag och Peter till Filippinerna. Där uppfyllde jag en gammal dröm om att få se världens största fisk (valhajen) dök bland vackra koraller, badade i kristallklart hav, latade mig och fick lära känna lite av detta fantastiska land. Väl hemma var mitt ben rätt så bra och jag beslutade mig (ok blev övertalad) att ställa upp i lag SM-kval i friidrott. Jag fick grenen ingen annan ville ha 5000m. Jag kom inte sist och fick PB på distansen.

Inspirerad av kortdistansen sprang jag i juni Parloppet med Anna. Rätt förkyld, men det var ett kul lopp! Samma helg var jag på mitt första möte med Amnestys svenska sektions styrelse i vilken jag blev unvald i maj. Detta arbete är något som jag verkligen brinner för och jag är skitstolt att få arbeta för denna häftiga organisation!

I juli sprang jag underbara Vansbro Marathon (och gissa till vart jag nyss anmälde mig till igen?) ett fantastiskt vackert och roligt lopp i TERRÄNG! Resten av månaden spenderades ute i stugan där vi plockade (inte letade, de fanns överallt!) kantareller, badade, sprang och grillade. Jag älskar sommaren!

I juli blev jag även erbjuden två nya jobb! En forskartjänst (jättespännande) och sedan min nuvarande tjänst. Tänk att ett val mellan två goda ting kan innebära så mycket huvbudbry!! Eftersom jag inte kunde välja fel kan jag inte säga at jag valde rätt. Det jag kan säga är att jag trivs jättebra med att arbeta med landsbygdsfrågor! Jobbet - och att Peter fick jobb - innebar även att vi började leta ny bostad i ny stad!

Men nu hejdar vi oss!! Innan detta kom jag ju tvåa i Baltzarloppet på nytt PB på halvmara (1.34), och sedan kom jag tvåa i Kraftloppet 72km och avslutade med att knipa en silvermedalj på min nemesis Lidingöloppet (nä nu ljuger jag! det var ju en 10:e plats i Höstmilen som var slutet på säsongen!).

Sedan var det sista dagen på jobbet innan vi for en vacka till Malta innan vi i november blev Linköpingsbor. Efter att ha bott i Norrköping i nära 10 år (galet! jag som fortfarande tycker att jag är dalkulla!) så kändes det lite sorgligt att flytta. Men vi trivs fantastiskt bra här, både i lägenhet och i omgivningar. Det känns som att jag har slagit mig ned :-)

Så. 2011 var ett händelserik år med många överraskningar. Det var året alla mina nära vänner fick eller blev med barn och det var året vi bytte både jobb och riktnummer. Det var ett bra år även om allt inte gick precis som jag ville.

Men det kan alltid bli bättre; 2012 - B R I N G  I T  O N ! ! ! :-D

Skor...

Jag har ju skrivit om ämnet förr (här och här t.ex!) men det tåls att skriva om igen :-)  I löparvärlden är nu (sedan ett tag tillbaka) "minimalistiska" eller "barfotaskor" det nya svarta. Exempel på sådana ur min skogarderob är Vibram five fingers och Nike free (även om experter skulle hävda att de är på varsin sida av skalan).

Jag lockas av idén som i korthet bygger på att låta foten röra sig så naturligt som möjligt, utan att styras av pronationskilar och dylikt. Tesen är även att trots att skoindustrin har lagt ned massa möda på att ta fram dämpade och stabiliserande skor så har inte löparskadorna minskat (tvärtom menar vissa!). 

Oftast går minimalistiska/barfotaskor och ett annat löpsteg ihop. Anhängarna menar att det naturliga steget (så som vi således bör springa) är att springa på tå. 

"På TÅ!?!" Utbrister du häl-rullnings-drillade person! Ja, på tå. Jag ska villigt erkänna att jag tror på idén! Tänk dig att du är på stranden och ska springa det fortaste du kan till glasskiosken en bit längre bort. HUR springer du då? Jo, på tå!!! ( Är du fortfarande skeptisk? Kika in vad Newton säger!). Efter denna "minimalistiska/barfotaskor/tålöpnings for dummies-kurs" tänkte jag delge min syn på saken:

Jag tror inte på stabiliserande skor. Jag tror inte att en sko kan ändra ditt naturliga löpsteg. Jag tror heller inte att en sko (om de kan ovan) BÖR göra det. Jag tror således inte på pronation. Eller, jag tror att det finns, jag är dock inte enig med skoindustrin om att det är ett problem (som bör åtgärdas).

Jag tycker att det kan vara skönt att springa barfota. Dock anser jag inte att detta alltid ger ett optimalt steg. Det kan kan tvärtom ha lite motsatt effekt då det trots "fusk" som Vibram Five fingers gör jäklarns ont att kliva på en kotte vilket gör steget stelt. Jag tror att skor är en rätt så bra idé för att skydda foten, ge viss dämpning och ge dig möjlighet att springa på utan att bli stel (rädd för kottar). Jag tror att de flesta springer mer på tå/framfot om de inte har superdämpade skor med hög häl och jag tror därför att många (alla) mår bra av att springa mer på tå. Jag är således varken anhängare till "barfota-alltid-klanen" men definitivt inte till "stabilt är bäst". Lite mellanmjölk? Snarare lättmjölk :-)

Nu är 10 000 krs frågan: vad tycker du??? Vilka är dina favoritskor och vilken typ av skor tycker du är kung? Håller du med mig eller är du för tjockskor??

Jag har sprungit genom salar av gnistrande diamanter!

Gudarna (om sådana nu finns) måste ha tyckt synd om mig efter Dagmars vrede och min besvikelse över det tråkiga långpasset i veckan. De gav mig en chans till. På dagens pass sken solen starkt från en molnfri himmel, marken var lagom hårdfrusen helt utan lera och vinden var obefintlig. Gudarna valde sedan att dekorera världen med gnistrande diamanter! Diamanterna täckte varje grässtrå, varje bit mark, varje sten och varje gren; stor som liten. När solen sedan sken genom dessa diamanters prismor gnistrade hela min stig i regnbågens alla färger! Det var magiskt! Ni som väljer att kalla det frost har fel, idag sprang och och Max genom naturens salar prydda av diamanter!! 

Bild från Linköpings vackra Eklandskap (från igår, därav avsaknaden av diamanter. Jag sprang idag helt ouppkopplad). I Linköping ligger norra Europas största sammanhängande eklandskap* en skatt som tyvärr få vet om och fler borde ta vara på att njuta av.

När jag flyttade till Östergötland tyckte jag att det kändes mycket exotiskt med vilda ekar! I Dalarna är samtliga ekar planterade och växer vanligtvis i alléer. I Linköping har vi hela skogar! Här ser du en tvillingek!

Jag har fått berättat för mig att en ek växer i 300 år, lever i 300år till och sedan dör i 300år. Tänk om man kunde se allt vad en enda ek sett??

2011 avslutas således med två mil omgiven av nästan 1000-åriga jättar inklädda i diamanter. Vad kan 2012 bjuda på som klår detta?? Gott nytt år!!

* Jag får förvånande ofta frågan "Vad är ett eklandskap?" Kort svar: ett landskap av ek (dumma frågor får dumma svar) för ett mer utförligt svar kan du klicka här.

Jag och Dagmar...

...eller hennes skitunge till lillasyster. Skitsaksamma vad de tänker kalla stormen idag men jag har en gås oplockad med denne! Innan försökte jag glatt kaxa till mig med att hävda att "lite blåst har väl ingen dött av" och "det märks knappt att det blåser när man bor på en slätt" eller "klass ett varning? Förstaklassigt väder borde det kallas!" Osv osv... ...meeen så här i efterhand vill jag inte säga så mycket mer än det blev så som jag kaxigt hoppades på, motvind. Hela. Vägen. Jag och Ida stod typ still när "Dagmar" (eller hennes syrra) ven kring oss. Att snacka var otänkbart. Jag tjurade ihop, gav upp och vi valde tåget från Linghem. Besviken. Jag älskar långpass, men dessa 4mil i motvind var en sann plåga. Damn you Dagmar(s syrra)!!

Nu kör vi!!

Idag kör vi favorit i repris, Norrköping-Linköping på apostlahästarna! Jag hittar säkert, har ju sprungit där förr (om än med guide och för ett år sedan). Idag blir det jag, Ida och Dagmars syrra! Hur mycket kan det blåsa liksom? Och förresten märks det knappt här på slätten! Återkommer med rapport. Hoppas jag...

vid mina sinnens fulla bruk??

Ikea, mellandagsrea, lunchtid...

Den gammal herdeliga "Trickle down"-effekten

"Trickle down"-effekten är ett nationalekonomiskt begrepp som (enkelt uttryckt) betyder att ökat välstånd för vissa (t.ex. skattelättander för de rikaste i USA, eller bättre välstånd i västvärlden) även ger positiva indirekta effekter även för andra grupper (t.ex. de fattigaste i USA alt u-länder). De positiva effekterna liksom smittar av sig och trillar ned även till de sämre bemedlade. Bra idé va? Win-Win!!

Det enda (lilla) problemet med trickle down är att det inte fungerar.

Därför tycker jag att det är beklämmande när DNs Hanne Kjöller kritiserar musikhjälpens insats för flickors skolgång som patroniserande och skriver: "Varför får människor i fattigare länder inte gå igenom samma utvecklingsfaser som vi själva gjort?" (Ja, kära Hanne kanske för att det är grymt orättvist att flickor världen över diskrimineras och utestängs från skolgång!)

Istället menar Hanne att de (för att inte skörden ska gå förlorad) bör arbeta på fälten. Barn (flickor) bör alltså arbeta på fälten istället för att ges möjlighet till utbildning och möjligheter till självbestämmade och en väg ut ur fattig dom.
- För såsmåning om (det tog enligt Hanne oss bara ca 150år) så kommer utvecklingen att ha "tricklats" ned även till dem! Klart och betalt!

Det finns massor (MASSOR!) av forskning som visar att utbildning av flickor är ett effektivt sätt att minska fattigdom och öka demokratisering. Det finns en direkt koppling mellan flickors skolgång och antalet barn i en familj, men vad större är även barnens och familjens hälsa! Utbildade kvinnor ger även positiva effekter ekonomiskt (för kvinnan, familjen och landet) samt socialt. Nuff said. Jag tycker inte att flickor världen över ska behöva vänta tills välståndet tricklat ned!

I övrigt tycker jag inte heller att Martin Schibbye och Johan Person ska behöva vänta på att rättvisan ska trickla ned i det Etiopiska rättssystemet, jag tycker att de ska friges nu! Läs gärna vad Amnestys kloka generalsekreterare säger!


För er som tycker att skolgång för flickor och mänskliga rättigheter är sekundärt löpning kan jag berätta att jag slog till med 5km snabbdistans idag, på 21min. Förkylningen verkar ha fattat.

Ok, jag erkänner...

...burken med rosavita tomtar är nästan slut. Till mitt försvar har Max varit en bra hjälp. Han äter inte skumtomtar, men han är heller inte den som spottar i glaset utan att ha testat. Han såg sin chans när burken var utan lock och plockade ut en skumtomte tuggade, insåg att han tyckte att det var äckligt, spottade ut och tog en ny.

Typ 20 gånger.

Jag ska även erkänna för er som tycker att det borde vara nog, att jag kan välkomna Invo8 Orc 280 in i min skofamilj:

Detta är en dubbad terrängsko som marknadsförs som "lätt" och som en "racer". Den väger dock 280g så SUPERlätt är den ju knappast. DOCK var den väldigt skön och även om det under mina snöiga och leriga 21km idag inte var isigt så gav den sjukt bra grepp på stenar och rötter, mkt bättre än mina speedcross eller New Balance 101. Jag är supernöjd och vi får nog många fina turer framöver...

Trots snöstormen var turen jag sprang väldigt fin och jag insåg hur mycket jag saknat att springa i skogen (det blir ju lite sådant nu i mörkret). Tyvärr var min puls (likt hela veckan) lite högre än vanligt. Kanske har inte förkylningen ännu släppt helt. Och jag som tyckte att jag var tydlig på den punkten?

Krisen är avblåst!!!

nu; sockerchock!! (eller, nja, det ska till en hel del socker för att chocka mig). Cloetta borde avlöna mig ;-)

dubbelt så illa!!

krisen blev just 100% värre...

Julkris!!!

Eftersom jag varit sjuk...

...så var det bäst att ta det lite lugnt tänkte jag. Därför blev det bara nio km idag (störande ojämt, bara 1km till 10!) i spöregn och stormbyar. Nio km i blott 5:30-tempo.

Nio km backintervaller :-D

Fak jo förkylning.

Wow; tvåsiffrigt i december!! :-S

Hela 12,5km har jag sprungit i december!

Nu frågar ni er: "Menar hon mil?" Men si nej det gör jag inte! 12,5km fördelade på två pass är allt jag lyckats skrapa ihop i december. Skandal. Jag hade hoppats att var vore mil, och i vanliga fall hade det nog varit mil. Men en förkylning satte klorna i mig för en dryg vecka sedan och satte effektivt stopp för allt kutande. Tur i oturen under en mycket hektisk vecka med kvällsjobb fyra kvällar och den femte åkte jag till London för studiebesök på Amnestys internationella sekretariat (japp, skitkul) och styrelsemöte. Men nu är jag back on track och ska försöka komma igen hjälpligt med decembers resultat. Jaga km!! Känner mig dock inte stressad, jag kan gott ta en lite lugnare månad! Dessutom har jag skitroliga planer för 2012 som kommer att innebära många sköna km!

Boots on!

"Första snön föll i natt" Jag undrar: hur har jag överlevt 29vintrar!?!

Att duscha otränad?!?

...det är precis vad jag har gjort idag. Detta är något jag brukar (med gott resultat) undvika. Ganska lätt om man tränar minst varannan dag. Oftare än så finner jag ingen anledning att duscha.

Jag ogillar generellt att duscha. Man blir blöt, det tar tid och det är tråkigt. Nu höjer ni på ögonbrynen och frågar er hur fräscht det är att träna typ jämt och inte duscha? Till er kan jag säga att "ogilla" något inte är detsamma som att "undvika". Jag duschar ändå. Men att "okynnesduscha" t.ex. varje morgon har jag inget för! Fy så obekvämt att bli blöt (och uttorkad i huden) när man knappt vaknat!

Men idag har jag för en gångs skull duschat otränad. Totalt slöseri med dusch, ja, men för tillfället bör träning undvikas (ont i halsen och huvudet, allmänt trött; AKA förkylning) och duscha, ja det kan bara undvikas ett tag :-) Tycker allmänt synd om mig själv och inte ens 12 timmars sömn (sug på den småbarnsföräldrar!) kunde bota mig...

Å jag som skulle erövra Östgötaleden denna helg! Nästa helg far jag till London för att besöka Amnestys internationella sekretariat så Östgötaleden får vänta! Får hoppas att den helgen därpå står som segrare mot "julklappsshopping" men eftersom jag ännu inte börjat med det så ser det mörkt ut...

Förresten, när får man egentligen börja träna efter att man varit sjuk? Och snälla lite mer nyanserade svar än "när du inte har ont i halsen" tack!

"Hur kan du springa åtta mil?!??!"

Lite klämkäckt kan jag meddela att man springer åtta mil på samma sätt som man springer 1mil, 1km eller - faktiskt - ett enda steg: du sätter den ena foten framför den andra. Så vet du ;-) Man äter en hel låda "Juleskum" på samma sätt, den ena efter den andra!

"En tätort på en slätt..."

...det vill säga Linköping (uppenbart för alla som lyssnat på Winnerbäck) och där jag nu bor, är även mamma till juleskum. Just nu kan jag typ inte äta annat! Så fanatiskt gott! Tom turistbyrån bjussade på dem (efter att jag och Max kutat dit. Lyssnandes på herr W, såklart). Nu är jag stolt ägare över en Östgötaledenkarta även över denna del. Vet ni vad det fina är? Den börjar typ utaför dörren!! Här ska utflyktas!

...och misslyckanden!

Efter mitt förra lite käcka inlägg om hur lätt det minsann är med morgonlöpning tänkte jag berätta att 1) ibland så misslyckas jag 2) man ska leva som man lär (faktiskt ett bevis för min tes i förra inlägget).

I söndags hade jag anmält mig på adventsmorgonlöpning med efterföljande frukost på Scandic (!) samt bastu (fast i omvänd ordning). Supermys!! DOCK så inledde vi helgen med att på fredag kväll åka till Ikea och köpa en "Pax" (det står för komplicerad och dyr garderob) = galet. Den jobbade vi med fram till 02.00 (förlåt grannar). På lördagen åkte vi till Norpan för att flyttstäda vår lägenhet. Det tog sju (7!) timmar. Så, ledbruten efter två tuffa dagar (och en arbetsvecka) så gjorde jag ett undantag från min "tänk inte" filosofi. Väderleksrapporten för söndagen var nämligen "Berit" och jag kände att jag pallade inte att pina mig (som supertidig löpning i storm är i min värld) en tredje dag. Alltså, jag ville gärna springa (och lite regn har ju ingen dött av) men jag sköt upp beslutet till morgonen därpå. Om det var fasansfullt så skulle jag somna om. På söndagsmorgonen kom Berit. Jag somnade om.

ERGO: Jag tänkte, jag misslyckades.

Nåväl, trots Berit tog jag mig ut på em (när det iaf slutat regna). Jag hittade till mysiga Rydskogen via vackra Vallaskogen, Valla samt Gamla Linköping. Jag var överlycklig över att slippa bygga möbler eller städa och sprang därför 15km i 5min/km utan att anstränga mig det minsta (detta trots motvinden från helvettet över slätten). Nu är jag nyss hemkommen från ett intervallpass (500m & 1000m) med joggvila och där intervallerna gick i 3:40-3:50 fart. Hejja mig! (som formtoppat helt fel...).

Om morgonlöpning (och mammutar)

I morse gav jag och Max oss ut på en tur i det vackra eklandskapet i närheten av där vi (nu) bor. Efter ca 3,5km så påmindes jag om att jag träffade på en mammut i skogen nyligen. Och när jag sprang där i skogen kom jag på mig själv med att undra om det verkligen hade varit en dröm, eller var det något som hänt igår? Efter ett tag så inser jag det (smått) absurda i tanken på mammutar i eklandskapet och det är även då jag inser att jag fortfarande inte riktigt har vaknat.

Detta är fördelen med morgonlöpning. Man vet inte riktigt vad man gör. På med kläderna och sedan ut, efter några km så vaknar man och undrar vem i h-vette som kom på idén att springa i kylan, mörkret, snön, men då är det redan försent (vilket också kan vara nackdelen med morgonlöpning...). Fast oftast är det skönt!

De som säger att de inte klarar av mogonlöpning det är de som tänker för mycket. De vaknar av ringklockan, sträcker på sig i sängen och väljer mellan att: 1) stanna kvar i den varma sängen, sova en timme till och kanske gosa med partner, barn, hund eller 2) gå upp och ut och springa i kylan (för det är alltid kallt i jämförelse med sängen).

Nummer ett vinner 10 gånger av 10. Så Lesson no 1 i morgonlöpning: Tänk inte, helst ska du knappt vakna. På med (förberedda) kläder och ut. Innan du hinner ändra dig. Så tänk inte.

Som ni märker har jag inte några problem med "tänk inte" :-)