Nöjd!!!

Sista passet i Norrköping?

Trots mitt i flytthetsen, beckmörker och trötthet tog jag mig ut på ett pass som jag grunnat på i ett tag men som jag inte orkat/vågat testa: 500m intervaller med kort vila. Nu skulle det ske!

Himmelstalundsfältets en-km långa väg rakt över (som svagt lutar upp på hälften och svagt ned på andra hälften) var banan. Hälften, vila 30sek och sedan resten - och igen! Efter 2km tog jag setvila på 2min.

Sex km upp- och nedjogg samt 4km intervaller i 3:48min/km-fart! Så gött! Nu blir det nog mest flytt restan av veckan... Kan vila med gott samvete efter idag och hinner nog med ett pass i min nya stad till helgen (hur lång tid kan det ta att packa upp liksom? ;-P )

1. Karin Armgren
2. Datum / tid:16 november 2011 - 19:14
3. Träningstyp:Löpning - Kort intervall

4. Sträcka	Distans	Tid	Snitt
   Repetition 1	500 m	01:54	3:48 min/km
   30sek vila
   Repetition 2	500 m	01:48	3:36 min/km
   30sek vila
   Repetition 3	500 m	01:55	3:50 min/km
   30sek vila
   Repetition 4	500 m	01:54	3:48 min/km
   2min vila
   Repetition 5	500 m	01:57	3:54 min/km
   30 sek vila
   Repetition 6	500 m	01:50	3:40 min/km
   30sek vila
   Repetition 7	500 m	02:00	4:00 min/km
   30sek vila
   Repetition 8	500 m	01:53	3:46 min/km
   klar!

5. Distans:4 km
6. Tid:0:15:11
7. Snitt:3:48 min/km

Nytt hem!

Idag fick vi nycklarna till nya lyan!! Eller fick och fick... vi betalade rätt bra för dem skulle man kunna säga. Men på fredag bär det av, så nu sitter vi i en röra av flyttkartonger och försöker mota bort flyttångetsen.

I nio år har jag bott i Sveriges "Peking" - Norrköping. Jag flyttade hit hösten 2002 för att plugga. Jag hade precis avslutat ett år i Australien och var laddad för plugg! Efter mina studier blev jag kvar. Jag har alltid gillat Norrköping och hade inget emot att stanna. Det blir ju även så att det är lätt att bli kvar där man har fått sitt nätverk. Och var skulle jag annars flytta? Hem till Borlänge kändes inte så lockande, Stockholm lockar inte alls och att flytta någon annanstans (där man inte har rötter) utan anledning (så som ett bra jobb) har bara känts dumt.

Men nu. På fredag så lämnar jag Norrpan! Efter nio år, sju hem, en examen, en massa extra poäng och sex jobb så flyttar vi! Det känns konstigt och avlägset samtidigt som spännande och kul. Jag kommer att SAKNA mina vackra springleder (runt Ågelsjön, Älgsjöarna, Getå, Glottern...), mina vänner och löpvänner (Tjalve), det vackra industrilandskapet samt mysiga Knäppingsborg. Men om jag gärna åter vill spegla mig i en av Glotterns små sjöar eller plaska i vackra bäcken i Getåravinen, eller ta en fika på Bagarstugan, då är det ju bra att flyttlasset inte går så långt. Jag flyttar till Norrköpings storasyster:

Linköping - gör dig redo, på fredag är det slut på lugnet! :-)

Inte enligt plan (nu heller...)

Eftersom en kille beslutat sig för att köra jogg.se's ultraintervaller igår så petades jag ned från förstaplatsen på jogg.se's Norrköpingslista. Detta gillades inte. Jag brukar alltid ligga i toppen på denna och rätt ofta är det jag som vinner månaden (och även året). Därför tänkte jag se till att direkt visa vart skåpet ska stå genom att springa en halvmara å på så sätt återigen vara damen på täppan. En verkstad såg dock ut att ha söndsgsöppet i Norrköping och öppnade 11.00, så därför hade vi inte helt skrotat Ikea och diskmaskinplanerna, kanske skulle det bara behövas ett qvick-fix för vita blixten? Detta krävde en tidig halvmara (och därför innan frukost).

Jag och Max gav oss av, solen hittade nästan fram bland molnen och turen vi sprang är riktigt fin (kommer att sakna den!) först på "landet" med jordbrukslandskap, sedan i en fin skog. Det gick dock lite trögt, sega ben, det blir ju rätt så utan mat i magen... Vid ca 12km skulle vi springa om en tant med sin hund på en rätt smal stig. Max är ofta lös, så även nu. Han kutar bara förbi alla hundar. Denna hund attackerade dock stackars Max! Schäfern jagade en livrädd Max en bit och gav honom en snyting innan den återvände mot tanten. Det hela gick snabbt och såg inte så illa ut, men Max började halta kraftigt på ett bakben. Mitt i skogen och med en trasig bil hemma så kunde jag varken ringa Peter eller Taxi (de kör sällan stigar). Vi började sakta gå (Max väger 30kg, att bära är inte ett alternativ). Efter någon långsam km slutade Max halta och sprang omkring som vanligt. Vi tog dock kortaste vägen hem och därför ligger jag ännu tvåa på jogg.se. Max ben verkar fortfarande ömt, men han haltar inte.

...och verkstaden kunde inte fixa genaratorn på bilen förrän imorgon. För blott 4000pix. Det går bra nu.

Inte som planerat

Idag hade klart.se och yr.no lovat sol mitt på dagen! Lycka! Fantastiskt tänkte jag som genast planerade in ett löppass mitt på dan. I solen!

Så här såg det ut:

Dvs molnen på marken och så mörkt att gatlamporna måste vara på mitt på dagen och fotot omöjligt kan bli skarpt för att allt är suddigt. Novemberhelvette...

Men passet (kanske mitt sista i vackra Vrinnerviskogen?) blev trollskt i dimman och vackra frostade spindelnät kantade min väg. Men det var mörkt och nästan läskigt tyst. Tur att jag hittar i den skogen...

Planen för morgondagen var ett (sjuuukt tidigt) morgonterräng (TERRÄNG!) pass med Ida för att träna inför en viss tävling... Meeen på vägen hem går bilen sönder (troligtvis någon rem som driver nåt till batteriet och som tydligen är busenkel att byta. Tyvärr omöjlig att hitta). Detta gör det svårt att ta sig till terrängen imorgon och således ställs det passet in. Bajs också.

Planen efter passet var en tur till Ikea för att köpa en diskmaskin till nya lyan på deras kampanj ("köp en vitvara för 500kr till annat"), sista kampanjdagen imorgon. Men det blir tight utan bil. Tom Peter blev besviken! Han som avskyr Ikea. Bajs också igen.

Meeen, så mycket tid vi får över till att packa flyttkartonger! Bajs. Också.

Min Fria Plats

På min förra arbetsplats tog jag fram en webbsida för barn som har en förälder i fängelse (ja, jag har skrytit om det förr ;-P ). Det var jag som fixade allt från idé till finansiering, manus, webbyrå, illustratör mm. Nu har sidan fått lite media - superkul! Jag hoppas att sidan blir den mötesplats och det virituella stöd till barn med föräldrar i fängelse så som det var tänkt.

Du kan hitta inslaget från TV4 om sidan HÄR!

Sidan heter Min Fria Plats gå in å kika vettja!

Yeah!

Härlig vecka med efterlängtad försäljning av lägenhet - CHECK - 1000m intervaller (6st i bra fart) - CHECK - ett barfotapass (har slarvat med dem på sistonde) - CHECK - coreövningar (som gav rejäl träningsvärk!) - CHECK - långt och tekniskt utmanande backpass med bestigning av tre toppar (Östergötlands högsta?) - CHECK - avslutande långpass, veckototal på över 70km - CHECK!!

Förutom detta har jag hunnit med att (fönster)shoppa till ett visst lopp nästa sommar, umgåtts med min söta P och härliga vovve, städat och fixat inför flytt - HÄRLIGT! Avslutningsvis hittade jag denna blomma på min morgonpromenad med Max. I november!

Helglyx

Helgen inleddes bra med en morgonjogg barfota på fredagen! På grund av vintertid(shelvettet) gick turen i gryningsljus, vilket är klart bättre än eftermiddagens kolmörker. På kvällen blev det rosa champagne och rosa skaldjur! Vi firar köp och försäljning av lägenhet mm! Väldigt gott och väl värt :-)

Nu på morgonen blir det löjligt tidig (kl 9.00 en lördag...) löjligt kuperad löptur med Ida och Max. Ida och jag tränar inför ett visst lopp nästa år och kommer att behöva alla löjligt kuperade turer vi kan hitta (vilket är få när man bor i "en tätort på en slätt"). Dock är jag lite nervös. Dels för att det är älgjakt. Ni som följer bloggen vet att jag är föga imponerad av jägare och deras förmåga att se skillnad på, tja, folk och fä.

Den andra anledningen är att sist jag sprang delar av den sträckning som vi ska springa idag så gick det sådär bra. Det gick så dåligt att jag fick lifta tillbaka till bilen (DNF?). Men skamm den som ger sig?

DNS / DNF

DNS eller DNF, tre små bokstäver - som innehåller så mycket - som vi löpare INTE gillar! Själv har jag ett par DNS på mitt samvete, men ingen DNF. Mina DNS har uteslutande berott på sjukdom/skada och aldrig att jag inte trott att jag skulle få en bra tid.

Det är nämligen strategi i detta med lopp. Vissa verkar ha en panisk motvilja mot ett dåligt resultat bredvid sitt eget namn. Endast PB är gott nog!

Nu kanske jag sticker ut hakan, men jag kan tycka att detta är fegt. Jag tycker även att man resonerar fel. Jag vet flera som brutit ett lopp för att det inte gått så bra. Inte för att de fått ont eller kännt sig dåliga utan för att det inte var deras dag, tiden var på g att bli dålig. De verkar resonera som att de inte "förlorat" (dvs presterat en dålig tid) om de ger upp. Jag tycker att det är precis tvärtom! Om du inte ens slutför ett lopp så är du sopsist. Du klarade inte av det. PUNKT. Visst, du kanske klarar av att springa en mil (eller två) "any given sunday" men idag gjorde du uppenbarligen inte de. De som bröt LL för att de var på G mot en taskig tid, eller hade gått ut för hårt och tvingades sakta ned och skulle få en sämre tid DE HAR INTE KLARAT loppet. Så är det bara. Sedan skiter jag i om de tuggar 4-milare till frukost på daglig basis. Kommer du inte i mål så har du inte klarat loppet. Nää, spring klart, ta det som ett träningspass, njut av loppet och le mot de (som för en gångsskull?) lyckas komma före.

DNF pga "dålig tid" är fegt. DNS på grund av misstanke om detsamma är mer förståeligt (särskilt om man har långt att resa) men annars, släpp prestigen!

*DNS= Did Not Start, dvs kom ej till start i ett lopp

*DNF= Did Not Finish, dvs kom ej i mål i ett lopp, bröt.

1000-ingar!

Precis som häftiga MarathonMia körde jag 1000-ingar idag. Ett av mina hatpass och jag gjorde som i vanlig ordning, lurade mig själv. Först sa jag 4st, sedan jag sprungit en drog jag ned det till tre, snart hade jag gjort fyra, då kunde jag ju lika gärna göra fem och när jag gjort fem så sprang jag den sista för att komma en bit närmre hem...

Så, vips! Sex st 1000m intervaller och 6km på 23.51 dvs en snittfart på 3:58! Totalt 10.5km med upp/ned-jogg. Gött mos!

Lyxigt nog kunde jag springa i dagsljus. Jag arbetade hemifrån idag då jag hade möte i stan. Efter mötet tog jag min runda på lunchen! På så sätt slapp jag vintertidshelvettesförbannelsen till mörker...

Trots vintertid så skrattade jag så att jag kissade på mig (nästan) av denna underbara bild (snälla låt det vara sant!):

Torpet -> stan = 35km (sista gången?)

Idag for vi ut till vårt kära torp för att se efter om mössen flyttat in ännu (nope!) samt "kolla läget". Vi passade även på att gå en promenad i höstskogen med en överlycklig Max - han älskar att vara i torpet! Efter promenad och en snabbfika (ingen gofika - snarare en skamfika, dela på en bulle från Seven11 med vatten till...) tog Peter och Max bilen hem. Jag tog benen. Särskilt första biten, eller egentligen de första 2milen är väldigt vackra! De går mest på mjuka grusvägar med böljande åkrar, skog och små vackra torp som utsikt. Även någon sjö och ett par porlande bäckar. Tredje milen går delvis på en 90-väg (fast med rätt bred vägren) är ganska backig (en backe med höjdskillnad på ca 80m enligt garmin, men den är ju vanligtvis rätt så snål) och lite tråkig. Sista fem km går på ställen där jag springer rätt ofta.

Från första stegen idag så kändes benen jättepigga! Första 2milen i ca 5:15-tempo och totalt blev det 35km på 3:09, dvs medeltempo på 5:24. Härligt pass i delvis lite sol, bra temperatur, härligt pigga ben (men detta är å andra sidan blott tredje passet i veckan...) - NAJS!

OCH troligtvis var det sista gången jag sprang denna tur! Lite sorgligt nästan. Men om två veckor flyttar ju vi!

Rumpnisse...

Efter min flygövning nedför en backe i Jurslaskogen i söndags så fick sig rumpmuskeln ett rejält "ryck". Snablar vad stel jag blir efter att ha suttit ned ett tag! Jag vet inte om jag sträckt mig eller vad. Det känns som att den slutat fungera och krullat ihop sig till en lite boll någonstans. Ganska oskönt... Det ska bli spännande och se hur (om?) det går att springa idag... Snälla låt mig hinna innan det blir galet mörkt!

Höstmilen!!

Då var det dax för Höstmilen i de kuperade skogarna norr om Norrköping! Höstmilen är (sitt namn till trots) en kvartsmara i terräng. Du springer från en plats till en annan. Arrangören (som btw gjorde ett utmärkt jobb!) ordnar bussar från mål till start. Jag var dock lite lat och ville slippa passa buss och få sova längre så jag ställde bilen vid start. Dubbelt så långt måste ju bli dubbelt så kul tänkte jag, det är väl bara att vända vid målet och springa å hämta bilen!

Nervös som få innan starten minglade jag runt med supertrevliga Tjalveiter (varav flera gjorde kanonlopp, eller hade gjort kanonlopp på Mallis i veckan innan!). Starten gick och nervositeten gav mig spagettiben, hög puls och hyperventilation. Men, trots att det kändes som att det gick oändligt långsamt så gick t.ex både kilometer 1 och 3 i tempo som jag annars vanligtvis har på långa intervaller (3.55-4min fart)! Men i höstmilen gäller det att pinna på i början, för efter 5km börjar en lååång backe som i princip räcker ända in i mål. Kan även berätta att där fanns mängder med lera, rötter och sten. Mysigt!

Mitt mål var under 50min och jag kom in som 10:onde dam (av 170) på 48.32! Glad i hågen vände jag strax om och sprang tillbaka till bilen på mer blygsamma 58min :-) Bra backträning, men som alltid svårare att springa nedför (i halkan) så då testade jag att flyga istället. Men jag var dålig på att landa (aj) och kom inte särskilt långt... Bör träna på det.

Vädret var fantastiskt (SOL! och rätt varmt) banan vacker och kul, jag nådde mitt mål och fick bonus av att springa banan två gånger! Bra söndag :-)

Kriget är slut! (?)

Nu tänker ni säkert på nyss dödade Gadaffi och Libyen. Diktatorn är död, men om kriget är över känns mer osäkert. Tiden får säga när oroligheterna i Libyen och hela MENA*-området lugnar ned sig. Trots att det såklart alltid är tragiskt med väpnade konflikter så känns "Arabian spring" på något sätt befriande. Folket ställer sig upp mot sina diktatorer - och vinner!

Men det krig som jag pratar om är ett krig där en viss supermakt kom in och störtade en diktator (som de btw hjälpt till makten ett antal år tidigare...). Jag pratar såklart om Irakkriget.

Det lustiga med detta krig är dock att det tagit slut tre gånger nu. Första gången kriget tog slut var i maj 2003 (bara veckor efter invasionen i mars då Operation Iraqi freedom inleddes, och ja av USA). Bush deklararade stolt att kriget var över, men lustigt nog så fortsatte stridigheterna...

2010 delkararade Obama att NU var minsan kriget slut. Kvar blev "blott" 50 000 soldater som nu istället arbetade med Operation New Dawn.

Och så 2011, berättar Obama att nu är kriget slut på riktigt. Innan årsskiftet 2011 ska samtliga återstående 40 000 amerikanska soldater hem från Irak.

En fråga som inställer sig hos mig är dock vad svaret blir om man frågar en iraker. Är kriget slut?

*MENA: Middel Eastern North Africa

Dubbelt pass = dubbelt så kul!

Landsbygdskonferens i Emmaboda i dagarna 2 (inklusive häftig glas show på the Glass Factory i Kosta Boda) och trots det hann jag med en dag med dubbelt pass!! En lugn morgonjogg på drygt 6km (inklusive att jag vilsade bort mig) sedan ett kvalitetspass med 4km snabbdistans +2km upp/nedjogg. Inte långt, inte kuperat, men jag är nöjd med att jag lyckades klämma in passen i schemat!

Att springa är ju därtill ett mycket bra sätt att utforska en stad! Är det sedan en stad av Emmabodas storlek så hinner man med hela! Kul!

Att bli rik på ett shysst sätt kostar inte mer!

Hur vill du att dina pengar ska växa? På andras bekostnad via skogskövling, vapenindustri, porr och tobak?

Eller vill du få lika mycket pengar, betala lika mycket i avgifter och istället investera etiskt, i SRI (Social Responsibility Investment) fonder. Detta är fonder som väljer att INTE satsa på företag som producerar t.ex. vapen, tobak eller porr och samtidigt ser till att företagen som de investerar i tar ett ansvar för den miljö som de verkar i och för de som arbetar för företaget.*

En färska undersökning som DN rapporterar om idag (beställd av Johan Florén på sjunde AP-fonden. Johan är en smart person som jag har stor respekt för. Vi satt tidigare i styrelsen för Amnesty Business Group ihop) visar att det varken ger mer eller mindre pengar till dig som konsumet om du investerar etiskt. Men det är heller inte dyrare och du tjänar ju på det på annat sätt. T.ex. genom att dina pengar inte tillverkar lemlästande minor eller skövlar vår sista regnskog eller ger en för tidig död till arbetarna (á la chiquita bananer...).

*Fonderna ser dock olika ut, vissa har ett mer socialt fokus medan andra mer fokuserar på miljö. Banken kan dock hjälpa dig eller google. Du kan även läsa mer här.

Rättigheter gäller alla - alltid!

I veckan fick jag en ny kommentar på mitt inlägg från i sommras, det om att Sverige har ett absolut förbud - både genom nationell (utlänningslagstiftningen) och internationell lag (MR-konventioner som Sverige har skrivit på) - från att utvisa personer till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan kränkande behandling.

Kommentaren löd "Är du på riktigt?" och jag tolkar den som att personen i fråga inte delar min uppfattning. Jag vill därför passa på att berätta att den våldtäktsanklagade mannen helt har avskrivits från utredningen. Och påmin mig gärna hur är det nu, ska vi hellre fälla än fria? Vem vill leva i ett samhälle där rättigheter bara är till för vissa?

Inte desto mindre är våldtäkt ett otäckt och fegt brott som (likt många brott) förföljer den brottsutsatte under en lång tid framöver och jag hoppas att den skyldige ställs till svar och döms för det han gjort.

Jag missade Växjö maraton idag tyvärr. Min kära jycke är pga vår ändrade jobbsituation ensam mycket om dagarna och jag ville inte låta honom vara ensam även på helgen (P jobbade). Så vi tog bussen till Kolmården och sprang tre mil i de vackra skogarna som sken i sin höstskrud (totalt glömsk av en viss jakt som gör vistelse i skog rent livsfarligt!). Tyvärr höll det på att börja illa då Max halkade och föll i (Östergötlands enda?) färist och haltade i ett par steg. Då hade vi just klivit av bussen, ca 2 mil hemifrån och en taxiresa då hade inte känts så kul... Men han var strax sitt vanliga jag! Jag är så nöjd så länge han orkar kuta med mig, min fina prick!

Max i fjällen med (i brist på pinnar i fjällen) ett renhorn i munnen. Och ett rätt löjligt täcke.

Mössväder, brr... (och vapen!)

Igår FLÖG jag fram under en kort och sen löptur efter jobbet! En riktigt skön tur som gick i 5-min tempo helt utan ansträngning - HÄRLIGT!

DOCK så var det ju svinkallt! Öronen trillade nästan av! En sådär skön kontrast efter svettiga turer på Malta.

Annars så känner jag mig mest frustrerad och förbannad över att diktaturen och förtryckarregimen Saudiarabien inte bara får pris av Kungen (idiot! Ursäkta franskan) utan nu även är välkommen hit för att se över eventuellt vapenimport!! Jag går i atomer vilken idioti! Läs gärna Svenska freds- och skiljedomstolens kloka artikel här. De kan dock sägas vara nästan för snälla i sin beskrivning av Saudiarabien. De har även på sin meritlista inte bara ett förbud för kvinnor att köra bil utan ogifta kvinnor får inte ens sitta i framsätet. Om du som kvinna blir våldtagen av en gift man (eller är gift själv) så riskerar du att bli stenad till döds. I Saudiarabien är heller varken politiska partier, oberoende organisationer eller fackföreningar tillåtna. Min kommentar om kungen (se ovan) hade besträffats med ( i bästa fall) ett nackskott, troligtvis först efter tortyr. SKÄMMES Sverige!

Malta...

I've got sunshine!

Malta Baby!

Nu far vi till Malta i en vecka! Lite motvilligt - århundradets i-lands problem? jag-vill-inte-ha-semester - men vi håller ju på å säljer lägenhet, har just köpt lägenhet (dyr) och har precis bytt jobb (både jag och P). Det är dålig timing. Kort sagt så verkade detta denna resa som en bättre idé när den beställdes (och egentligen knappt då eftersom vi inte hade det så fett efter vår resa till Filippinerna (japp, århundradets näst största i-lands problem)).

Det blir säkert kalasbra när vi väl kommer dit! Vi har lyckats få ett kanonerbjudande på 5-stjärnigt hotell MED SPA-behandlingar!

Lite dykning, lite sol, lite SPA-behandlingar och lite löpning - nice! Jag tror att jag kommer att klara av att ha semester trots allt ;-)

Löpningen i september har varit kilometermässig rätt dåligt, bara drygt 150km. Men återhämtningen från Kraftloppet tog (och fick ta) tid och sedan var det nedtrappning och återhämtning innan och efter Lidingöloppet, så det får vara godkänt! Nästa mål är (troligen) Växjö maraton den 15 oktober! Men först, vila och "ladda batterier"!

Blog Award :-)

Jag har fått en Blog Award :-) Från ultralöparen Johanna på andra sidan "sundet"! Givetvis tänker jag svara, men tyvärr har en tjänsteresa till Flevoland i Holland (OTROLIGT platt! Varför har de inte en springa-snabbt-mara där?) och lägenhetsköparhelvette (nej inget klart) kom emellan.

Nu till frågorna!

1. Varför började du blogga?

Ja du, DET var en bra fråga! Jag var tvungen att gå tillbaka i bloggen för att se om där kanske stod någon anledning. Det gjorde det inte. Jag antar att jag ville testa på? Men jag hade inget flashigt syfte eller ens en målgrupp. Jag har heller aldrig försökt att "marknadsföra mig".

Bloggen har dock ändrat karaktär under åren och har kanske nu en mer tydlig "nisch". Jag skriver om mig och mitt generellt men med fokus på löpning. Jag försöker även lyfta fram aktuella frågor (oj så pretto det lät!) och då främst med fokus mänskliga rättigheter. Precis som att jag är vegetarian utan att inbilla mig att det påverkar köttindustrin nämnvärt så hoppas jag kanske att mina uppmaningar i cyberspace kanske, kanske påverkar någon? Löpardelen är mest för att det är kul och peppande.

2. Vilka bloggar följer du?

Alla som du kan se till höger samt några till. Jag läser alltid bloggar till de som kommenterar min blogg. Ibland bara en gång, ibland nästan regelbundet och inte sällan hamnar de till där ->

3. Favoritfärger?

Röd! Det är en snabb färg! Mina första löparskor som jag köpte när jag började springa lite mer var ett par knallröda PUMA som var kanoners! Människor som gillar att klä sig i rött är tydligen impulsiva och lätt aggressiva... Jag ser det mer som... framåtsträvande?

4. Favoritfilm?

Den italienska filmen "Livet är underbart"! I allt det fula och hemska beskrivs den renast kärlek! Till "Den gröna milen" grät jag 2/3 av filmen (och den är lång!) och ska aldrig se igen! Annars gillar jag bröderna Cohen och även (säkert sjukt ute att säga så nu...) Q Tarantino (i måttliga mängder och inte till maten). Avskyr komedier.

5. Vilket land/vilka länder drömmer du om att besöka och varför?

Åh, typ alla. Eller nej, jag har ett par undantag som jag bygger på starka fördomar om vissa länder. Vågar inte säga vilka. Har länge haft en dröm om att åka till Mongoliet, köpa en häst och rida ut över stäppen i ett par veckor. Givetvis ska hästen heta Djingis. Jag vill gärna se Transylvanien, bila bland vingårdar i Frankrike, bo på slott i Skottland och åka på safari i Afrika. Jag skulle även vilja se Nord Korea, världens mest stängda land.

Resa är härligt och jag är väldigt lyckligt lottad som redan varit på flera av mina drömställen; Sydamerika, Australien, Island, Karribien, Indien och nu senast i Whale Shark Country (Filippinerna). På tisdag blir det faktiskt Malta :-)

Men jag råkar även älska Sverige. Jag älskar våra djupa skogar och gröna mossa, våra vackra fjäll och mörka insjöar, våra ljusa blommande sommarängar, de små röda stugorna, våra blåbär och stora älgar och vilda fågla, våra vitsippor om våren och den gnistrande snön på vintern, de porlande bäckarna och de vita björkarna och, kanske framför allt, den tystnad och det lugn som allt detta ger mig.

Jag ger awarden vidare till:

Till fartfyllda Jonna! Min bloggkompis som jag träffat genom bloggen och sedan som hastigast i Vansbro. Jonna och jag har mer gemensamt än Dalarna har det visat sig och jag tycker att hon är en fantastisk människa som sprider sann glädje med sin blogg!

Till Jogg.se Jennie! Jennie kallas för Jojo, och det tycker jag stämmer bra! Vilka skador (operation av knä), sjukdomar (TBC) eller andra hinder som kastas i hennes väg så är hon strax på banan igen. Det är härligt att se!

Samt till Bragd-Andréa som födde barn och knep ett silver på Lidingö samma år! Hon och jag är därtill rätt jämna som löpare och det finner jag extra intressant! Andréa är en jättebra förebild för alla löpare som har fått (eller ska få) barn.

2.34! Fuck you Lidingö!

med silvret i hamn känns det inte som att jag kommer åter! fan va skönt! :-)

En av dessa "trattisar" är dödlig...

kan du se vilken? Akta dig för spindelskivlingen!

Välkommen hem!!

De till och med luktar gott!!!! My Precious.... :-)

De får dock vila över Lidingöloppet, så den stora frågan är vilka ur garderoben som får äran där? Det står mellan beprövade (Vansbro maraton) Salomon Speedcross och rookisarna New Balance 101. Speedcrossen är liite tyngre och liite klumpiga. NB har noll dämpning, är otestade på längre sträckor och nästan lite små MEN lätta som en fjäder. Återigen: val.

Var är facit?

Val, val, val hela tiden svåra beslut. Vad är rätt, vad blir bäst, vad vill jag och (om jag inte kan få allt) vad är prio 1? Suck.

Var hittar jag facit, eller än hellre, någon form av fusk.

"Dressed to Kill"

"Dressed to kill" med underrubrik "Daughter of Murderous Dictator to Unveil Spring Line at Fashion Week” var på första sidan på New York Post på öppningsdagen av New York Fashion Week. Anledningen var att Uzbekistans diktators dotter, Gulnara Karimova, skulle visa sin modekollektion på Fashion Week. Men flera människorättsorganisationer, bland annat Human Rights Watch, motsatte sig detta då Uzbekistans regim (i vilken Gulnara Karimova har ett betydande inflytande och deltagande i) är ökänd för att fängsla och tortera politiska opponenter och människorättsaktivister samt skicka både vuxna och barn i tvångsarbete på bomullsfält (vilket har gjort att bland annat GAP och H&M bojkottat bomull från Uzbekistan).

Efter artikeln (som alltså kom till efter påtryckningar från bland annat HRW) så stoppades Gulnaras visning på Fashion Week :-D Huvudsponsorns moderbolag gick bland annat ut och sa: "Daimler has no interest in providing an open platform for a person who has been proved guilty of violating human rights."

Fantastiskt tycker jag! MR och mode, hand i hand. Du kan läsa mer här!

P.S. Löpning då? Jo, jag försöker komma i form efter kraftloppet och Lidingöloppet närmar sig med stormsteg! Där har jag hela året (kanske tom två år...) skrutit om att jag ska ta silvermedalj! Hjälp!

Om du bara ska göra en enda sak...

...för att förbättra världen så har jag ett förslag: Sluta äta jätteräkor/gambas! Odlingen av dessa förstör Mangroveskogarna längs kusten, dödar korallreven, förstör miljön och försörjningen för lokalbefolkningen, avlägsnar ett naturligt Tsunamiskydd samt tar bort 1000-tals arters naturliga barnkammare och möjlighet till skydd för ynglen (dvs hotar att utrota dessa arter).

Och, jag vet, jag tjatar, men att INTE äta jätteräkor (och nej inte heller "ekologiska") är att ta ställning för miljön och för de människor som bor kring odlingsställena (både socialt, hälsomässigt och ekonomiskt). Framför allt är detta en insats för våra vackra hav och allt fantastiskt som där lever (t.ex. "The gentle Gigant" Mr Whaleshark).

Andra säger det bättre än jag:

RIP Nike Free 3.0

Snyft!! Favoriterna! En irreparabel skada!

(But hello Wiggle or Startfitness...)

Men asså kom igen!

Gång på gång visar de hemska dokumentärer om köttindustrin, på TV och i artiklar och i böcker. Inte bara om hur djuren mår och blir dödade utan även om hur köttet behandlas och hur det faktiskt påverkar din kropp att äta (mycket) kött.

...meeen det tycks inte hjälpa! Vi vill ändå trycka i oss massor av kött och helst jävligt billigt. I Landet Brunsås (tack Andrea för tips!) berättar en ekologisk grisbonde att det kostar honom 1200kr att föda upp en gris. Den kan han sen sälja för 1270kr! Och därtill kastreras grisar fortfarande utan bedövning i Sverige. Det känsligaste du har. Skärs bort. Utan bedövning.

...och detta är bara några exempel i ett förhållandevis snällt program (utan superhemska bilder och stark kritik mot industrin).

Jag säger inte att det generellt och alltid är fel att äta kött, men sättet det görs på ÄR fel och det får sjuka konsekvenser för djuren och för bonden och (vill jag påstå) för konsumenten; för DIG. Detta är min starka övertygelse och har så varit sedan jag var 13 år och slutade äta kött. Jag vill inte vara en del av en sjuk industri som jag på intet sätt kan/vill ställa mig bakom eller bidra till.

Kanske ett uselt sätt att få stopp på ett sjukt system, och kanske bara för att skydda mig själv (min rygg är iaf fri), men det är ändå något? Du kanske kan du med?

Livspusslar...

Jobbar nya jobbet, försöker få all snurrande info att fastna i skallen och visa de berömda "framfötterna" på samma gång.

Letar nytt boende som är billigt, centralt och nyrenoverat - fast med charm! Av dessa finns det ungefär lika många som hus på månen.

Försöker läka elakt lår (nån nerv som kommit i kläm tror jag...) och samtidigt komma i form och få upp fart till Lidingöloppet. Att få tid till löpning är ett pussel i sig med pendling och lägenhetsletanden.

Och så letar jag tecken. Tecken till vilken lägenhet vi kommer att trivas bäst i och så. Sådana viktiga (och dyra) beslut är nog bäst att lämna till slumpen att bestämma.

(...och till er småbarnsföräldrar som fraktfullt fnyser åt mitt livspussel så vill jag påminna om att jag 1) inte klagar, enbart konstaterar och 2) alla har sitt eget helvette.)

Ett litet rekord är ändock ett rekord

Denna månad har jag sprungit längst i år. Troligtvis någonsin. Men med ganska blygsamma 262,4km under augusti så är det ett rekord med blott 1,4km gentemot januari. Och det får väl nästan ses som en större bedrift med (typ) 26mil mitt i smällkalla (för det var det) och hala januari än 26mil (typ) i rätt behagliga augusti (i snitt var dessutom mina januari:km snabbare...). Dock hade jag en tuff tävling med efterföljande återhämntningsvecka i augusti, även om jag är osäker på om det drog ned antalet km med så mycket.

I övriga livet snurrar det fort; möte med bank, mäklare, fotograf och hundvakt denna vecka och nytt jobb nästa vecka...

Men först måste jag ha semester, på fredag bjuder mina kära systrar mig till Köpenhamn (och känner jag dem rätt så har de två rätt olika uppfattningar om vad vi ska göra där, så det kan bli spännande!) - tack på förhand brudar, det kommer att bli kanoners!

Torpardagar...

Fiskelycka! Första abborren i Parsen i år!

Rätt så stor (i) käften...

Resultatet! Abborre och svampmacka! Supergott!

Sista dagen...

Idag har jag jobbat min sista dag på Bryggan Norrköping, en organisation som arbetar för barn som har föräldrar som sitter i fängelse. Jag tänkte faktisk passa på att göra reklam för några saker som jag genomfört under mina 2 1/2 år på Bryggan:

1. Det jag är allra mest stolt över, och vad som är sprillans nytt, är den barnwebbsida som jag gjort, Min fria plats. Idén, från att äska fondmedel till manus, val av illustratör, webbyrå mm är mina bebisar. SPRID GÄRNA!
   
2. Jag, tillsammans med frivården i Norrköping och våra Brygganbarn, har tagit fram vykort så att intagna mammor och pappor lättare kan hålla kontakten med sina barn. Vykorten är gratis och finns på samtliga anstalter i Sverige. Två av vykorten ser du nedan:
3. Jag (och kollega) har arbetat fram så att Frivården i Norrköping nu gör barnkonsekvensanalyser i de beslut som de fattar som (direkt eller indirekt) rör barn. Samtliga myndigheter ska ju redan göra detta...
4. Jag har anordnar mycket populära föreläsningar om givande ämnen.
5. Jag har (tillsammans med vår praktikant) hjälpt barnen att ställa ut sin vackra konst på Stadsbiblioteket.
   
6. Tillsammans med en pappa intagen på livstid har jag tagit fram "Min berättelse". Det är enbart hans ord i denna, det jag har stått för är idé, layout, korrektur och distribution.
7. Tjata mig till att införa det superba projektet "Godnattsagor inifrån" på en anstalt i Östergötland, samt hållit i cirkeln (detta är ett projekt där intagna får läsa in en saga på cd till sina barn).
8. Fått pris från Kungen.
   

Jag har haft en lärorik och kul tid tillsammans med människor jag aldrig annars skulle ha träffat (intagna och en massa busiga barn), jag har besökt ställen jag inte trodde jag skulle besöka (fängelser och Busfabriken), jag har haft givande samarbete och fått höra roliga och sorgliga berättelser och jag vet att jag har varit ett stöd.

Men nu; vidare mot nya mål!

Folkbladet från stenåldern

Läste om Kraftloppet i Folkbladet och satte morgonkaffet i halsen. Varför? Jo, först beskrivs det vinnande herrlaget i stafettens bra insats, sedan Mikael Z fina vinst (och personbästa) på maran och sist men inte minst Jonas seger i den tuffa 72km klassen. Artikeln går att läsa här.

Varför upprör då dessa fina insatser mig? Det gör de inte.

MEN FOLKBLADET GLÖMDE JU HÄLFTEN AV RESULTATET!!

Tjalves damlag vann stafetten för fjärde året i rad! Maria Lundgren vann 72km klassen på en av de bästa tiderna genom loppets historia (hennes tid slog alla utom två herrar) och Malin Annebäck från Stockholm vann maratonklassen på en fin tid. Dessutom fanns det en Mix:ed klass i lagstafetten också.

Ursäkta men är Folkbladet från stenåldern eller? Om man läser artikel så skulle man ju tror att det var en tävling enbart för de med snopp. Inte ett ord om damresultatet och inte en enda bild. På ren svenska: så jävla dåligt.

Kraftloppet 72km

Så. Då var det gjort! Kraftloppet 2011, over and done with (and got the t-shirt). Sex personer var anmälda till damklassen, men blott 50% kom till start. "Sweet!" sa vi innan start: garanterat pallplats! Superduktiga och meriterade Maria Lundgren drog iväg direkt från start och kom i mål på 6.11. Det skulle ha gett henne en tredjeplats i herrklassen!

Själv kom jag tvåa på 7.09 och fick för det både prispeng och vackra blommor!

Jennie slog distansrekord och kom in som sprudlande glad trea. Där avundas jag Jennie, jag är ofta rätt sur när jag kommer i mål (för att jag är trött och missnöjd).

Loppet då. Det gick ganska lätt fram till 20km, men jag kände att mitt tempo (5.30-5.50) var ett max, att jag kan springa samma sträcka i 4.30-tempo kändes som ett skämt. Efter två mil så kändes benen långt ifrån slut, men trötta. Anade oråd. Vid 30km kändes 42km till som... ja långt. Riktigt långt. När det var 30km kvar så började jag tänka på att detta ju är ett helt Lidingölopp (en tanke jag annars förbjuder, LL är ju jättejobbigt). Under sista (karaktärsdanande, jätteplatta banvallen) milen kände jag för att gråta lite. Men, jag kom i mål, och jag hann njuta av den vackra banan (massor av kantareller!) och fick kraft av glada hejjarop. Och jag kom i mål hyffast glad, snackade med andra duktiga och roliga löpare och njöt lite i solen. Efter målgång och dagen efter så känns kroppen rätt så fräsch! Jag har t.ex.både plockat björnbär på en snårig sluttning och plockat kantareller i skogen.

...Höll på att glömma! Skovalet! 10min innan start satten jag på mig en sko av varje, slog (återigen) fast att Free är väldens skönaste sko. Den känns inte som en sko utan som ett andra skin, som en strumpa, medan Kinvaran bara är en skön sko. Så det blev (mot er inrådan) Nike free som bar mig 72km. Det visade sig vara ett kanonval! Inte en blåsa eller skrumpet skinn eller skav! Vid långlopp så är ju detta tyvärr rätt vanligt oavsett sko. Skon kändes lika skön, lätt och kraftfull km 1 som km 72. Sååå nice! Om jag ska säga nåt negativt så är jag lite öm på ovansidan av foten. Free "kramar" foten och vid långlopp så sväller dito. Men det kan jag leva med :-) Vill Nike skänka mig en free (gärna egen design) efter denna översvällande reklam så är det ok!

Hjälp med skoval!

På lördag ska jag springa Kraftloppet 72km - kul! Nu har jag dock ett liitet problem. Jag har inga skor. Eller, ni som följer bloggen och/eller känner mig vet att det är en sanning med modifikation. Jag har en del skor, men inga självklara skor till 72km asfalt och grus. Jag ser enbart två kandidater:

Saucony Kinvara
Ganska lätt sko, luftig och sitter bra, ger ej skavsår. Har testats på långa distanser. Möjligtvis lite "tråkig" och känns aningen baktung.

Nike free
En "barfota" sko. Lätt som en fjäder, sitter på foten som ett andra skinn, skön så det förslår. Men, den ger noll stadga, samlar sten och har enbart testats i upp till 26km.

Hjälp! Vad göra?

Allmogedörrar och Runekakor

Idag fyller min pappa år! Grattis pappa! Det firar jag med gratis reklam :-)

Min pappa gör nämligen Sveriges snyggaste dörrar och fönster i allmogestil! Mitt i Allmogeland (Dalarna) ligger vackra Leksand och där hittar du pappas företag Allmogesnickerier.

Exempel på en snygg allmogedörr. Från pappsen.

Dörrarna är såklart handgjorda och handmålade och givetvis får du designa helt själv (och/eller ta hjälp av den kunniga personalen). Så letar du efter en unik dörr i vacker allmogestil så har du hittat rätt!

Annars har jag gjort en STOOOR sats av lyxiga Runekakor som blev så goda att jag längtar till 72km på lördag!! Jag skippade havregrynen och hade istället i gojibär, salta jordnötter, valnötter, hassselnötter, crunch müsli och chokladbitar.... mmmm!

Snipp, snapp snut!

Så var semestern (och sommaren?) slut! I morgon är det back to business, och jag har massor att göra klart innan jag byter jobb i september - kul!

Semestern avslutades vid min farmor och farfars vackra sommarstuga i södra Dalarna. Jag och Peter och Max blev bortskämda och uppgödda mellan blåbärsplock och fiske. Jag hann med ett backintervallpass (och grämer mig för att jag tappade räkningen och sprang bara nio istället för tio intervaller! Ojämt så det stör) samt en vacker mogonmil runt den fina, klara (men kalla) sjön. På söndagen kom stora delar av släkten och åt gott och kramades! Tur att jag har ett visst 72km lopp i helgen, jag började ladda redan nu :-)

Om man inte har någon bil...

...så får man väl springa till torps! Tyvärr saknar vi där dusch och sjön var 19C (på sin höjd). Men med en brasa och smågodis så var jag och Max snart på benen igen :-)

"Favorit" i repris...

Då var det dax igen. Återigen fick regnet mig att ställa in ett efterlängtat långpass från Torpet och hem. Så surt. Såg fram emot turen och behövde ett långpass, som kronan på verket på en bra träningsvecka. Men jag tänkte dock inte ge upp. På eftermiddagen skulle det sluta regna enligt yr.no och klart.se (...som jag nu, btw har en oplockad gås med) och det gjorde det.

Jag gav mig iväg. Hann 500m innan jag besökte Shell för ett toabesök. 1,5km längre bort tänkte jag besöka Statoil, men trodde att jag skulle klara mig. Men nej. En bit längre bort fick Max sig ett besök. Nu borde jag kanske ha gett upp, men icke. Det börjar dugga. Typ 2km längre bort ringer det. Jag hör på signalen att det är Peter och instinktivt vet jag att det regnar mer hemma där han är och att han vill erbjuda sig att hämta mig, jag svarar inte. Hur illa kan det bli?

...det blev värre än så. Himmelen öppnade sig, vinden rev och lastbilar öste litervis med regnvatten över mig. Jag var snart genomdränkt, kall och förbannade vädertjänsterna.

Ca 22km senare kom jag hem. Blöt, kall och med en värkande mage. Fy. Inget pass att minnas annat än med rysningar. :-(

Inspirerad och motiverad (och lite uttråkad)

Inspirerad av Jonna och Jennie och andra tokar som kör dubbla pass samt motiverad av att Ulrika påpekade att det bara är åtta veckor kvar till Lidingöloppet SAMT än färre veckor (nästan bara dagar!) kvar till Kraftloppet så har jag lagt i en högre växel. Igår backintervaller samt vanliga intervaller i samma pass + core-övningar. I morse 13km morgonpass (innan frukost) och lite core och nu på eftermiddagen 3km snabbdistans +4km upp/nedjogg! Dubbla pass idag alltså! Lite svårväckta ben ska erkännas.

Fast, jag är inte enbart inspirerad och motiverad. Jag är även i behov av något att göra. Mina dagar består (förutom löpningen) av att läsa "The hunger games" (rätt hypad bokserie) eller lyssna på sommar i P1 OCH samtidigt försöka få brännan så jämn som möjligt (vilket iof inte är så lätt!). Livet är tufft ibland... :-D

hon som pratar med hästar

Vår hund Max är en stor fegis. Men är det nåt han inte gillar så är det hästar. Hans uppfödare gråter blod och undrar hur vi lyckades få en hästhund, uppfödd på en hästgård, till detta. Men det är en annan historia. När nu en häst kom travande förbi vår stuga så insåg jag snabbt att Max skulle bli rädd; och anfall är ju bästa försvar. Max börjar trava mot hästen. "Stanna Max" säger jag bestämt. Max börjar då istället att galoppera mot faran (olydiga jycke!). För att undvika en häst-hund krock så måste jag ta till något annat. Det enda jag kan komma på är att ropa högre. "Stanna" vrålar jag således.

Det får effekt. Både Max och hästen tvärstannar! :-)

Så, jag är alltså ute i torpet, med begränsad uppkoppling, men istället mycket sol, bad, kantareller och björnbär! Jag har dock även hunnit med att springa Baltzarloppet i ett fantastiskt vackert Motala. Kul lopp, skön bana, bra arrangemang och jag kom trea (tvåa i min klass). Slog även PB (1.35.27). Är dock inte helt nöjd, fick håll/kramp i diafragman sista 3km och fick lov att slå av på farten istället för att öka. Annars disponerade jag loppet hyffsat bra, första milen på 44.20, 20sek över PB på milen...

Ha det skönt i solen, det ska jag! (synd att huggormarna hade samma idé...)

Mer mat!

Nämligen lyxfrukost med hemmagjord latte, nyttig bakteriefylld yoghurt och fortfarande varmt surdegsbröd med valnötter... Mumma!

Annars vilar jag mig i form för morgondagens tävling, och laddar med besök (strax) av nära och kära (och sömn, frukost vid 10:20...)! Jag har alltid två vilodagar innan en tävling, det känns bra så. Onödigt? Kanske... Hur gör du?

Dinner for champions!

Jag är ingen stjärnkock direkt. Faktum är att jag tycker att "Brinner" är en utmärkt middag (Brinner = Breakfast-for-dinner, taget från Scrubs)! Men ibland slår jag till och slänger ihop nåt. Är tyvärr usel på att följa recept vilket ger ett ojämt men ofta överraskande resultat :-)

Så, LCHF:are och GI-freaks, look away! Inspirerad av Jonna och hennes systrar, hungrig och sugen på pasta, sparris och parmesan slängde jag ihop följande pasta (som, måste jag (ödmjukast) säga, blev jättebra). Jag bjuder på detta :-)

Ingredienser:

• Parmesan (ca 1dl finriven)
  
• Sparris (typ ett knippe)
• Salladslök/vårlök (typ fyra st)
• Färsk spenat (ett par nävar)
• Vitlök (efter tycke och smak)
• Räkor (så mycket man gillart)
• Coctailtomater (ett gäng)
• Salt, peppar, olivolja
  
• Pasta (gärna kokad i mild buljong)

Sätt på pastan. Skiva sparrisen i lagom stora bitar (efter att ha knipsat bort "roten") ev. koka den lätt. Skiva salladslöken. Halvera tomaterna.

Stek sparrisbitarna i generöst med olja. Tillsätt vitlök (stek på rätt låg värme så att vitlöken inte rostas). Låt steka ett tag. Tillsätt salladslök och spenat, låt koka ihop. Tillsätt 1/2-1dl av pastavattnet, tomater och räkor. rör runt ett par varv. Tillsätt sedan parmesan och sedan pasta - Klart!

Kärlek och respekt - ska det vara så jävla svårt?

I en intervju med CNN (enligt NT) sa en av ungdomarna från Utöja:

"Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans"

Jag och Peter satt i bilen då vi först fick höra om attentatet. I denna en av de första sändningarna om terrorattentatet fick vi höra att man trodde att det var ett terrordåd, kanske med islamistiska förtecken. Man "trodde" att det var ett terrordåd?! Är inte en bomb mitt i centrala Osla samt dödskjutning av unga per definition terrorism? Oavsett vet som utfört dådet?

"Varför tror man att det är en muslim?" sa min kloka pojkvän, "troligare är väl att det är någon som hatar vänstern, en högerextremist."

Det skulle ju, som vi alla nu vet allt för väl, visa sig att han hade rätt. Dock ska vi ska akta oss för att ta bort etiketten "terrorist". Anders Bering Breivik ÄR en terrorist*. Dock finns tendenser att nu istället kalla honom för "galning" eller "sjuk i huvudet" (även om det med lätthet kan hävdas att han även är detta). Hade han varit muslim så hade etiketten "terrorist" aldrig rubbats. En muslimsk terrorist är inte psykiskt sjuk utan terrordådet ses då som en del av den han/hon ÄR. Det är sådant som DE gör.

Nå, detta var en del av Anders. Han har i häktningsförhandlingen idag erkänt men samtidigt deklarerat att han handlat i övertygelse om att detta är det bästa för Norge och att han inte borde straffas för att försöka rädda landet. En terrorist. Övertygad om att han gjorde gott som handlade i enlighet med sin sak. Tyckte att detta stod över liv.

Norges regering har gått ut starkt med budskapet om att bemöta denna avskyvärda handling med mer demokrati och öppenhet. Stor eloge till Norge. Som Anders Lindberg skriver i sin ledare:

"Vi bör hedra dem som dog i terroristattacken genom att förändra det politiska klimat som gjorde hatet möjligt."

Att som Norge bemöta och bekämpa detta med MER öppenhet och MER demokrati är det enda sättet. Jag säger inte att vi ska "glömma och förlåta" (är det ens möjligt?) men att det enda sättet att förstöra hat är att inte ge det näring, att fortsätta kämpa för ett samhälle i linje med det som AUF kämpade för: ett öppet och demokratisk samhälle som behandlar alla lika.

Annars har Anders Bering Breivik vunnit sin kamp.

*För er som tvekar kan här läsa wikipedias definition: Terrorism (från latin terror 'rädsla, fruktan') avser det systematiska användandet av våldeller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar.

Intervaller - hur f-n gör man?

Först skryt: i tisdags 8km (i hällregn!) samt core. Onsdag = träningsvärk i magen! Igår 5km snabbdistans (21.14) EFTERÅT 8 st 200-ingar i 3.20-tempo (+ core!). Idag = träningsvärk i ben! :-D

MEN! Det här med intervaller! Hur gör man? Jag brukar gå ut stenhårt på mina och tröttna halvvägs. Ett pass som detta skulle jag inte fixa annat än på löpband. Jag skulle springa för fort hela tiden. Intervaller ska ju vara jobbiga, men man ska ändå ha kraft till den sista (som Jonna här.) Jag brukar genomföra alla men den sista är knappast snabbare än den första. Sedan är det detta med vila. Hur länge ska man vila mellan varje? Jag vet att detta i princip är en egen vetenskap, men jag kan inte komma ifrån känslan av att det viktigaste med intervaller är att de går så snabbt som möjligt, och då måste jag vila tills jag i alla fall kan andas igen.

Min filosofi är att intervallerna måste gå snabbare än min snabbaste fart på 5km (ca 4min/km). För om jag kan springa 5km i streck i en viss fart så måste jag ju kunna springa 500m eller 1000m SNABBARE än det. Typ 3.30-3.45. Minst. För då får jag ju vila. Så jag springer som en dåre och föga förvånande är intervaller inte mitt favoritpass. Därav smet jag undan 1000m intervallerna igår och körde snabbdistansen (med den föga imponerade ursäkten att det då är lättare att ha med sig Max). Minst lika jobbigt pass, men det kändes på nåt sätt ändå bättre. Kompenserade mitt dåliga samvete med 200m intervaller, säkert med fel avvägd vila mellan varje. Säkert helt fel att köra dem efter snabbdistans. Var det bortkastat pass nu? Springer jag superjobbiga intervaller förgäves för att jag gör fel? Kan det vara förgäves om det är skitjobbigt? NÅGOT måste det ju ge? Hjälp! Hur gör man?

i en båt i en sjö...

skön kväll

Japp, det skär sig!

Hur kunde jag välja röda tights??