Januari - over and done with

Då var januari (i princip) över. Skönt om du frågar mig, det känns som att det varit januari i månader... Men januari har varit en bra månad. Årets första natt och dag spenderades i vårt älskade torp, det händer kul saker på jobbet och det har blivit ljusare!

Löpningsmässigt har jag slagit rekord med 262 löpta kilometer i januari varav många kvalitetspass (tränar ju numer med klubb, känns flott, he he) ett ultrapass,* tre pass på tre mil och två dryga halvmaror. Hög fart på två av dessa långpass. Jag har även alternativtränat samt lagt fokus på att stärka min "core". Its a boring job but I got to do it...

*Ultrapasset ja. Jag efterlyste löparkompis på FB och Henrik, en kille jag träffade i Portugal förra året, samt min partner in crime Ida nappade. Henrik åkte ända från Stockholm för att få kuta runt i Östergötland, kul! Grejen var ju även att sympatispringa med de duktiga Espo-löparna och i detta gjorde även Carina och Sofie, om än på andra orter. Här i Peking fick vi ihop 52km igår och för mig gick det sjukt bra! Jag var stark och pigg hela tiden och känner ingenting från passet idag, KUL! Faktiskt känner jag mig BÄTTRE än innan passet då jag kände mig lätt sliten. Detta är något jag upplevt förr, att en ultra liksom läker ut småkänningar. Någon annan som upplevt detta?

Igår hade jag hade kunnat springa mycket längre och fortare. Vi höll i snitt 6min/km tempo varav de första tre milen gick snabbare. Detta pass var sjukt bra inför TEC, både fysiskt och, kanske framför allt, psykiskt! I can do it!

Yours truly, sympatispringa eller bara helgmysa? Kärt barn har många namn...

På söndag går den roliga tävlingen Yours truly av stapeln. Du springer 50km var du vill och laddar upp ditt resultat på hemsidan. Jag deltog båda datumen förra året, men en gång i "fegisklassen" (25km).

Men i helgen går även en mycket större tävling: Espoo 24tim löpning. Ultra Sandra och Johanna är exempel på två coola tjejer som båda ska delta. Det är båda superduktiga och välförberedda och jag tror att det kommer att gå jättebra för dem.

Vad har då dessa tävlingar med varandra att göra? Jo, jag funderar på att springa Yours truly (och ev redan på lördag! Vädret ska bli bättre å så hinner jag återhämta mig till roliga tisdagsintervaller med Tjalve! Gills kanske inte för tävling, men för mig) och på så sätt samtidigt sympatispringa med alla duktiga Espoo-löpare (och kanske kunna ge dem lite styrka?). Och om inte annat så får jag nog en mysig tur?

Sol och plusgrader utlovas, planerad tur är Norrköping-Kolmården-Åby(the scenic-route)-Svärtinge-Norrköping.

Vill du följa med, vill du följa med?? Ja, det får du Gärna!

Middagstipset!

Som om min blogg inte redan var tillräckligt schitzofren (är det en 'vad-som-helst-blogg' eller är det en 'löparblogg'?) så kan man nu nästan tro att det är en matblogg! Det har varit mycket matsnack på sistonde, men håll i er för här kommer ett middagstips (från mig och DN). Var tvungen, för denna var Jättegod!

Eftersomjag är usel på att följa recept så hade min version enbart en (gul) lök, ingen timjan (istället färsk hackad basilika i grytan), ingen paprika men en stor riven morot och ett halvt huvud blomkål. Det blir en rätt "lös" gryta för att ha varit i ugnen, men god. Serverade den med en skiva underbar Levain från vårt surdegsbageri Kamraterna (I love it!).

Linsgryta med fetaost

INGREDIENSER

Portioner: 4

Tid: 20 min + 10 min i ugnen

3 dl röda linser
2 rödlökar
2 vitlöksklyftor
1 röd chili, t ex spansk peppar
2 msk olivolja
3 dl vatten
2 msk konc grönsaksfond
2 burkar krossade tomater (à 400 g)
1/2 tsk timjan
1 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar
1 röd paprika
150 g fetaost

Garnering:
1 kruka basilika

Tillbehör:
bröd

1. Sätt ugnen på 225 grader. Koka linserna i saltat vatten i en kastrull ca 5 min. Häll av och låt rinna av i sil.

2. Skala och hacka lök och vitlök. Kärna ur och finhacka chilin. Fräs lök, vitlök och chili i olja i en kastrull på medelvärme tills löken mjuknat. Tillsätt de kokta linserna, vatten, fond, krossade tomater och timjan. Koka ihop ca 5 min. Tillsätt salt och peppar. Häll röran i en ugnssäker form.

3. Kärna ur och skär paprikan i mindre bitar. Lägg paprikan i formen och strö över smulad fetaost.

4. Tillaga mitt i ugnen ca 10 min. Garnera med basilika och servera med bröd till.

Smaklig spis!

Lördagsgodis

Humor. Ser ni salta sillarna ovan? En verkar ha blivit en haj... Det rörde nog till det i godisburken ;-)

Ikväll blir det parmiddag hos oss. Tre par. Egentligen minst två personer för många för vårt bord, men finns det hjärterum... Det blir kantarelltoast till förrätt, röding till varmrätt och blåbärscheesecake till efterrätt. Jag kunde inte bestämma mig för vilken cheesecake jag skulle göra, så jag blandar recepten från detta, detta, och detta. Sedan hoppas jag på det bästa. Jag är fullständigt usel på att följa recept!

Imorgon ska jag testa på långjogg med Tjalve, 25km står på schemat. Kul att springa en runda jag inte testat förr, och kul med sällskap! Synd att det börjar redan kl:9.30, att Max inte kan följa med samt att jag är rätt manglad efter tre tuffa träningsveckor. Men jag ska visa vart skåpet ska stå och tar snabba gruppen. Så, nu är det sagt och jag kan inte ändra mig :-)

Kolhydratladda, eller bara ladda

Pannkaka i alla ära, det finns annan mat :-) och jag äter i perioder både vitamintillskott, omega 3 och antioxidanter. Ofta går jag på något bra erbjudande och testar. Jag fick även tips av Johanna att inför och efter långlopp äta järntillskott - även om man har bra värden - för att de kan störtdyka snabbt och det tar sedan tid att få upp. Jag som 'hårdtränande' vegetarian är rätt stolt över mitt 137 i hb! Jag har även fått nys om att rödbetor ska vara bra att få i sig inför en tävling, så gissa om min råsaftcentrifug kommer att gå varm inför Rom. Det och middagar på kokade rödbetor, spenat, chévre (i massor!), valnötter och rödvin (kom igen, antioxidanter!).

Inför tävling brukar jag kolhydratladda. Det känns som att kolhydrater är den mest utskällda näringsskällan just nu. Lite tokigt tycker jag. Jag är absolut ingen LCHF:are. Jag tror att vissa mår topp av det, men det gör inte jag. Men särskilt innan tävling, och i synnerhet långlopp, ser jag till att även få i mig mycket fett och protein, en extra allt diet! Det är lite det jag tror på, vi behöver alla näringsämnen, särskilt vid hård träning. När jag laddar brukar jag även köpa något tillskott. Jag har testat olika men har kanske inte hittat helt rätt, och därför blev jag mycket glad när jag såg att Hälsokedjan Life sökte testpersoner för en sportdryck med vitargo. Jag är anmäld! Är du intresserad så sökte de 500pers, så ansök du med, det gör du här!

Jag tycker att det känns bra att ladda inför ett lopp, då känns det som att man hjälper sig själv redan innan, och man får göra något konkret som förberedelse. Jag är övertygad om att det hjälper att ladda, om inte annat så mentalt, men det är icke att förringa! En bra uppladdning hjälper ju även återhämtningen, och DET kan jag behöva då jag (blott) tre veckor efter Rom ska springa TEC...

"Jag har ätit pannkaka!!"

Vissa av er fattar kopplingen direkt, ni andra kanske tror att jag fått pannkaka på hjärnan. Visst, jag har ätit pannkaka (kesoplättar med färska bär (varför unnan jag mig inte det oftare?) för att vara exakt). Men "Jag har ätit pannkaka!" har för vissa av oss en lite annan mening. Mer en hälsningsfras :-) Någon som känner igen frasen?

Vad jag mer har gjort är att jag tagit steget och tränat med Tjalve. Ett litet steg för den normale, ett stort steg för mig. Superläskigt, det var ju folk där. Vad hände med ensampass (med Max) i skogen? Nåväl. Vi körde intervaller i Stadium arena, på 200m bana. Det var kul att träna med andra och peppande, men jag kom inte överrens med underlaget och mådde lite illa. Om det var luften eller om jag körde för hårt, eller vad låter jag vara osagt. Det blev bättre allt eftersom. Resultatet ser du nedan.

Intervaller med Tjalve (600,400,200x5)

1. Karin Armgren
2. Datum / tid:18 januari 2011 - 22:05
3. Träningstyp:Löpning - Kort intervall

4. Sträcka	Distans	Tid	Snitt
   Repetition 1	600 m	02:14	3:43 min/km
   Repetition 2	400 m	01:25	3:32 min/km
   Repetition 3	200 m	00:40	3:20 min/km
   Repetition 4	600 m	02:15	3:45 min/km
   Repetition 5	400 m	01:24	3:30 min/km
   Repetition 6	200 m	00:41	3:25 min/km
   Repetition 7	600 m	02:14	3:43 min/km
   Repetition 8	400 m	01:25	3:32 min/km
   Repetition 9	200 m	00:40	3:20 min/km
   Repetition 10	600 m	02:15	3:45 min/km
   Repetition 11	400 m	01:24	3:30 min/km
   Repetition 12	200 m	00:41	3:25 min/km
   Repetition 13	600 m	02:14	3:43 min/km
   Repetition 14	400 m	01:29	3:42 min/km
   Repetition 15	200 m	00:40	3:20 min/km

5. Distans:6 km
6. Tid:00:21:41
7. Snitt:3:37 min/km

Jag kände efteråt att detta kanske inte var min grej, trots trevligt sällskap (jag har ju en underliggande osämja med gruppträning...) men 6km och i snitt 3.37?! Did I do that? Det är jag rätt nöjd med, vart hamnar jag om jag fortsätter? "...och sen blir allt mörkt" :-)

1. 
   

Det blir pannkaka av allting!!

Tidigare (särskilt när jag åt supernyttigt, typ mina första år på universitetet) har jag inte tyckt att pannkaka är mat. I alla fall inte för vuxna. Mat med sylt kändes varken nyttigt eller mättande.

Nu äter jag och P pannkaka ganska så ofta. Rätt ofta först ärtsoppa och sedan pannkaka. På torsdagar. Såklart. Just nu är det raggmunk i olika former som är på modet för mig. Jag har gärna i annat än potatis. Allt från morötter, rovor och spenat till riven broccoli (roten) och blomkål. Jättegott! Jag har tom lärt mig att gilla lingonsylt!

Något annat som jag ofta äter är kesoplättar. Ett recept jag fått från en på jogg.se. Dessa är mer proteinrika och känns nyttigare än vanlig pannkaka. Jag försöker även att ha nyttigare "pålägg" också t.ex. en banan eller färska bär istället för sylt, men även glass går bra även det...

Så. jag har omprövat. Pannkaka ÄR mat. Bra mat som både jag och P gillar, som går snabbt, är billigt och beroende på hur det tillagas, är relativt nyttigt. Pannkaka rules!

Jag bjussar på receptet på Kesoplättar!

Kesoplättar:

2-3 ägg
en liten kesoburk
3 msk dinkelmjöl
lite salt.

Rör ihop eller mixa alla ingredienser och stek i smör. Servera med valfritt tillbehör, t.ex. färska bär.

Vårtecken!

Var på gymmet idag direkt efter jobbet. Kom dit kring 16.00, aningens senare än jag brukar (brukar försöka sluta tidigt om jag ska dit för att slippa folk). Först så trodde jag att det var därför som det var så mycket folk där. Folk gymmade som besatta och alla squashbanor var upptagna (och varför, varför!, är squash en sport som medelålders (håriga...) män envisas med att spela utan t-shirt??)

Efter ett tag inser jag att det inte är för att jag är där senare än vanligt (för ärligt så handlar det enbart om ca 30min) det är ett vårtecken jag bevittnar! Alla post-julbords-bilringar och nyårslöften håller nu på att behandlas! Beach 2011 är i antågande, våren kommer att vara över innan vi insett det (och innan post-julbords-bilringen hunnit bearbetas). Vårtecknet fullt-på-gymmet-en-vanlig-onsdag slår Gotlands snödroppar med hästlängder (som så här med 1dm nysnö mest känns som ett (elakt) pr-trick: "Kom till öin, vi har vår!").

Träningen då? Jo jag körde intervaller 400+400+400m x 5 plus upp- och nedjogg. En långsam 400m (5.27min/km), en mellan (4min/km) och en snabb (3.45min/km) x fem. Totalt 10km och så lite gym på det.

Beach 2050 - you wont know what hit you! (under förutsättning att jag aldrig - aldrig - mer firar jul...)

Dumt

Återvände (för första gången sedan studierna) till biblioteket för att spara lite pengar genom att låna istället för att köpa. Drog på mig en finfin (ej ännu klarlagd eller betald) skuld för att jag inte lämnade tillbaka i tid. Dumt.

Var kissnödig på stan idag och för snål för att betala fem kronor för skitig toa. Gick in på chokladkafét för att sno åt mig en kiss. Kunde ju köpa nåt jag behövde när jag ändå var där. Hittade inget jag behövde (yeah right, nämnde jag att det var ett chokladkafé?) men skylten "OBS! Toa ENDAST för kunder!" var allt annat än diskret. Fick lov att köpa två pyttesmå praliner för 22kr. Klart dyrare än 5kr plus att jag slutat med godis (...sedan i morse visserligen, men nu kommer jag aldrig att ta mig i kragen nog för att sluta igen). Dumt.

Mission accomplished.

Målet för helgen var att köra två långpass två dagar efter varandra. Inga superlånga pass men ca tre mil. Gånger två alltså. Träna uthållighet och pannben.

Så. Igår tog jag tåget till Kolmården och sprang hem via vackra Glottern och backiga (backiga!) Åby. Tre mil på pricken. Strålande sol och vacker omgivning. Skavsår från h**vettet.

Idag sprang jag med Ida. Sämre väder men skönt med sällskap. Var hemma efter 27km så jag tog en extra runda för att få 30km precis. Skavsåren kändes rätt bra även idag.

Mission accomplished: två dagar två pass, totalt 60km.

Du blir bra på det du tränar...

...men samtidigt det omvända, du tränar det du är bra på. Eller hur? Det man är bra på tycker man om och då tränar man gärna det. Det är ju roligast att träna sådant som är, ja, kul. Varför tror ni jag nästan alltid hoppar över core? Jag har den jättebra ursäkten att jag redan varit så duktig som sprungit så långt. Många tränar ju inte alls, bla bla bla... Skärpning.

Gällande mitt förra inlägg, jag är dålig på att springa snabbt och ogillar fartpassen. Jag är kung på att springa långt i mystempo. Uppleva naturen, lyssna på fåglarna eller en ljudbok mm. Inget fel med det, men jag behöver inte utveckla det jag redan är bra på. Jag borde träna mer fart, mer core, mer intervall. Inte överge det jag tycker är roligt, men träna annat också. Försöka få det att bli kul. Och vet ni, mina kvalitets löpbandspass är inte så tråkiga! Löpband är så urbota tråkigt att jag har svårt att förmå mig att springa mer än någon kilometer, men med inslag av fart går det mycket bättre. Eftersom det är så pass tråkigt så springer jag extra fort för att snabbt bli klar.

Jag tycker att träna för att "det är skönt efteråt" inte är hållbart. Ska man hålla igång bör man träna för att själva tränandet är roligt. Så är det ju på mina långpass och nu har kvalitetspassen gått från att vara döden till "skönt efter". Det tar sig, eller? Snart hittar jag nöjet i farten, jag har halva vunnet för jag VILL verkligen både bli och gilla snabbt!

I helg långpass x två. Dvs två långpass på två på varandra följande dagar. Något jag tänkt att jag borde göra men som inte blivit av (annat än som den arrangerade KUL-helgen). Idag tre mil i strålande sol och vacker vinterterräng. Bitvis djup snö (till knäna) och bitvis RIKTIGT djup snö (till låren) men annars helt ok underlag.

Strategier...

Det är vinter ute. Snöhelvettet gör det omöjligt att vistas ute på ett normalt sätt. Att springa är ett steg fram och två tillbaka. Att springa snabbt är omöjligt. Jag är sur.

Men. Därför har jag lagt upp en strategi. Troligtvis (sannolikt) helt felaktig, möjligtvis kontraproduktiv, men jag tror på den och ser den som sämst mer som ett nollsummespel.

Nu när det i princip är omöjligt att springa snabbt ute (mina kära ice-bugs ger bra fäste men är hopplöst klumpiga i jämförelse) så har jag lagt ned det. Jag kör distans och inte särskilt långt då alla bra löpvägar (skogen) är översnöade. För att kompensera detta kör jag kvalitet inne på löpband. Tråkigt in i döden, men nog rätt effektivt. För att kompensera bristen på längd och fart så kör jag jävligt hårt och fort, så som 10x200m i 3.30-tempo OCH 3km snabbdistans (upp/nedjogg så klart). "Det man förlorar i kraft vinner man i tid" sa en vis man. Givetvis gäller även det omvända. Så. Det är min strategi inför Rom. Tror du på den?

Nu är 2010 slut...

Så då har även 2010 kommit till ett slut. 2009 var ett förändringens år med ny(a!) jobb, sommarhus, ny bil. Det var även första året jag sprang en ultradistans.

År 2010 har inte inneburit samma förändringar. Vi har visserligen flyttat. Köpt en lägenhet. Och visserligen har Peter tagit körkort (och köpt halva bilen). Men detta är ju knappast världsomvälvande. Lägenheten köptes tidig vår och jag börjar se ett mönster här. På våren blir jag rastlös och vill ha förändring. Kläderna kliar och livet känns trist liksom. Någon annan som känner igen sig? (undrar just vad som händer i vår...?)

Roliga händelser under 2010:

• I mars åkte jag, mamma och Pernilla till Portugal på träningsläger. Jättekul att springa och träna och träffa en massa inspirerande människor! Tyvärr påföljde en skada som dock helt magiskt försvann i maj med stötvågsterapi.
• Under juni och juli är vi mycket ute i stugan - jättehärligt! Peter syster kom förbi med söta barn och min snälla mamma och snälla Rolf kom förbi och hjälpte oss med att byta panel på huset. Vi börjar även umgås mycket med våra två grannar ute i Parstorp - mycket trevligt! Vi hittar även en mycket unik orm vilken får herpetologiska sällskap att slå volter av lycka.
  
• I slutet av juli springer jag Full Moon Race nere på Österlen. En härlig upplevelse och jag spränger gränsen för hur långt jag lyckas springa.
• I augusti fyller min far 60år och vi har fest ute i farmor och farfars stuga. Kul att träffa släkt och alltid kul att vara ute i "Ewertsberg".
  
• I september slår jag PB på halvmara (1.38) och milen (44min) och känner att jag kan än bättre.
• I september får jag även chans att umgås med en del av familjen lite mer då min söta mamma bjuder mig och Peter till Rohdos. En härligt skön vecka!
• I oktober kommer jag trea på Höstmilens 5km, i regn och lera. samt slår PB på marathon på Åland.
• I november springer jag 8x10km i Kristers Ultraintervaller och förvånar nog mest mig själv.
• I december var det ju jul och trevligt såklart och jag och Peter hade en myshelg på Tranås Badhotell. Jag når även mitt mål om 2000km under 2010.

Så, hur blir då 2011?

Bra helg!

Fredagen spenderades totalslut i soffan efter timmar av julklappsshopping (Peter fick lov att klä av mig jacka och skor när jag kom hem för att jag dog lite innanför dörren...) men nu är jag iaf (typ) klar!

På lördagen drog vi till Tranås Badhotell för att vila upp oss. Peter bjöd mig till Yxtaholms slott förra året på julmys och julbord, nu fick jag bjuda igen.

Väglaget dit var förfärligt, men väl där käkade vi scones och te med ost och marmelad, badade ute i het tunna och bastade med utsikt över en frusen Svartån, myste med öl i relaxen och svettades i ångbastun. Sedan blev det julbord (mmm...) i vacker miljö som avslutades med en irsh coffe under en filt framför en vacker enorm julgran. Mys, mys, mys!

Morgonen började med Yoga för mig innan lyxig frukost och tyvärr lika dåligt väglag hem. Sedan 8,5km löpning med upplösningen på min ljudbok i snöstorm och snömodd. Nice! Kort sagt en bra helg - för både kropp och själ!

*host, host* (vad var det jag sa??)

Japp (och tyvärr) det skedde igen. Missade rådjur - sköt nästan ihjäl TV-spelande pojke (ja inomhus!).

Som jag nyss skrev...

Om ont och gott (och Julien Assange)

Julien Assange har varit veckan (månadens?) snackis. Killen som är frontfigur för Wikileaks som gjort hemligheter (eller snarare avslöjandet av desamma) till sin hjärtefråga. Det som förvånar mig är att denna historia har gjorts till en klassisk "ont och gott"-saga. För er som inte hängt med, Assange avslöjar hemligheter, mest militära men numer alla sorters hemligheter (så som statshemligheter) som Wikileaks kommer över. De avslöjar sedan dessa i någon slags anda att allt som hålls hemligt är illa och i alla fall hålls hemligt av illa valda åsikter (eller, personer, för all del).

Jag tänkte inte lägga mig i huruvida det är BRA eller dåligt att dessa hemligheter kommer ut. Det enda jag tänker säga är att det är en ickenyhet att de finns (kom igen, hur konstigt är det att anställda på amerikanska ambassaden beskriver svenska politiker? Konstigt, eller roligt är möjligtvis valet av ord för beskrivningarna. Det är väl snarare Reinfeldt som är en hund, med sina valpögon, än Bildt ;-P ).

Det jag finner märkligt är att Assanges våldtäktanklagelser tycks stå och falla med huruvida det är bra och viktig information han sprider. Plötsligt blir våldtäkten enbart ett sätt att smutsa ned Assange, en konspiration från världens ledare (som inte vill att det ska komma ut att de tycker att Merkel ser lite ut som en bulldog, eller att de funderar på att köpa Island för att det är så billigt). Plötsligt vill alla döda Assange för hans verk och det är synd om stackaren som dessutom måste åka till Sverige för att bemöta nått oviktigt brott. Assange som gör sitt yttersta för att förändra världen, som gör allt för att vi ska få alla korten på bordet, få all information om, ja allt! Han som kämpar för yttrandefriheten, en av de mest grundläggande av mänskliga rättigheter.

Jag säger inte att han är oskyldig eller skyldig. Det jag säger är att varför kan han inte BÅDE vara skyldig till våldtäkt OCH räddaren av världen, folkets försvarare och yttrandefrihetens främste riddare. Hur kommer det sig att han inte kan vara både ond och god? Är det verkligen så svårt för oss att ta till oss? Är vi så disneyficerade att vi inte kan förstå att både gott och ont kan leva inom samma person? Att Julien Assange kan vara (jag säger inte är!) både en otäck och sadistisk våldtäktsman samt en försvarare av en grundläggande mänsklig rättighet? Det är ju inte så att vi inte sett det förr.

Att springa eller springa - olika gångarter?

Detta inlägg är inspirerat av Carina (även om det på intet sätt är svar på hennes fråga). Det sägs att "man blir bra på det man tränar på" men det är en sanning som kan modifieras. Bara för att man bara springer 5km i lagom takt så blir man inte bra på 5km. Om man med bra menar snabb(are).

Anders Szalkai har sagt att han inte kan springa långsamt för att då får han ont. Det kan låta kaxigt (tro mig, Szalkai är allt annat är kaxig) men det handlar helt enkelt om att springa långsamt och springa snabbt (utefter egen förmåga) är två helt skilda saker. För att ta en parallell ungefär som att trava eller galoppera.

Jag upplevde detta under Åland marathon. Den första halvan ville jag bara öka, men höll igen för att det är ett långt lopp. Sedan gick det bra fram till 25km då det började gå segt. Efter 30km var det riktigt segt. Varför då? Jag är ju kung på att springa långt!? Fem mil eller åtta mil - bring it on! Må så vara. Jag är bra på att springa långt. Men långsamt. Att springa långt och snabbt var som att be en travare att galoppera .

Att springa snabbt känns helt annorlunda. Man trampar annorlunda, landar annorlunda, hållningen är annorlunda. För att komma in i detta så måste man träna på det, man måste lära sig. Poängen är inte (även fast resultatet är det) att det ska gå snabbt utan att testa på en annan gångart. Efter Åland blev detta så tydligt. Mina två första pass efter maran gick (trots trötta, slitna ben) i raketfart utan att jag försökte. Varför? Jo, benen var inställda på galopp, inte trav. Eller det är i alla fall min idé.

Så. "Man blir bra på det man tränar". För att springa långt och snabbt(are) måste jag springa långt och snabbt. Det var lite det som fick mig att skriva detta inlägg utifrån Carinas blogg. För sedan har vi ju detta att få håller för att springa långt och fort jämt. Inte ens Szalkai :-)

Balans. Svårt.

My point proven... (tyvärr)

Faktum kvarstår. Jägare är de som är minst lämpliga att vara ute i skogen med skarpladdade gevär. Kanske ska jag vara glad för dessa snömängder som gör det omöjligt för mig att springa i skogen? Nu har de (igen) skjutit ihjäl en stackar oskyldig i skogen. En man på skidor eller en älg. Man skulle tro att skillnaden är uppenbar? Tydligen inte. Läs mer här och här.

Jag sprang istället en 1/2-mara på asfalt(snömodd) runt Bråviken. Rätt fint på sina ställen även om jag saknar skogen. Max fick tyvärr stanna hemma då hans tassar gör ont av saltet på vägarna. Det var ca -5-7C och solen tittade fram på sina ställen. Sedan indisk mat och kolakokning :-D

Varför man inte ska sälja hus i november

Därför:

Bildtext: "Vacker altan med pool och grill"

Sugen på ett dopp någon? 10 spänn bjudet? Någon?? Inte det. Ok.

(Tack hemnet för bildlån...)

Planer inför 2011

Som vanligt när Peter är borta så händer det grejer... jag får tråkigt och gör då upp planer (alt. köper saker. Ja, jag har gjort båda). Nu har jag planerat lite inför 2011...

Löpplaner. De ser ut som följer:

• 20 mars 2011 - Rom Marathon! Man springer förbi många av Roms sevärdigheter. Bland annat så både startar och avslutas loppet vid Colloseum. Hoppas på skönt vårväder. Jag tror att det är ett fantastiskt vackert lopp! Tidsmål: under 3.37, helst 3.30
• 9-10 april 2011 - TEC Ett lopp med många klasser, från 50km till 100miles (16 M I L). Ett varvlopp på 10km bana. Inte vad jag föredrar, men jag har hört så mycket bra om loppet så det ska bli skitkul. Arrangörerna verkar kanon! Tidsmål: Ta mig runt, gärna en klass över den jag är anmäld till... (man får byta klass under loppet).
• 7 maj - LidingöUltra Det blir andra gången jag springer detta kanonarrangemang! Ska bli sjukt kul hoppas kunna ligga på! Tidsmål: Under fem timmar. Helst rätt mkt under :-)
• 24 september - Lidingöloppet Ett jättekul lopp med utmanande och vacker bana. Tidsmål: silvermedalj.

Så. Detta är de lopp som jag (förutom TEC, där anmälde jag mig i augusti!) gått och anmält mig till denna vecka (!). Får jag bara vara frisk inför dessa lopp så är jag övertygad om att de kommer att gå bra. Kanske tom RIKTIGT bra (med mina mått mätt). Kul kommer det att bli iaf!

Andra lopp jag är sugen på är Kraftloppet (42km alt 72km alt stafett, allt är kul!) och Jättelångt. Kraftloppet har jag sprungit (stafett & mara) och det är nära, i Finspång, vacker bana och kul arrangemang! Jättelångt har jag sneglat och trånat efter under två år nu. Det strösslas ju inte med terrängultror och banan vet jag är vacker och omväxlande och arrangörerna verkar topp! Dessa två lopp är nästan givna.

Är även sugen på Tjejmilen (folkfest trots allt och nästan alltid bra väder), Kistaloppet (för att jag gillar arrangemanget!) Swiss Alpine Marathon (behöver jag förklara varför? Tror nog att det spränger min budget för i år dock), Vertex fjällmarathon ("mara" i svensk fjällterräng, det ska vara tufft, vackert och kul), Lappland ultra (tänk, springa i midnattssol i fjällmiljö riktigt långt! Kul!), Bellmanstafatten (stafett på Djurgården med bra picknick, folkfest!), Stockholm halvmarathon (för att det var så jättekul - och bra arrangemang!), Hässelbyloppet (för att det ska vara snabbt ;-P) SUM - Södermanland Ultra Marathon (lyckas missa detta lopp - som Rune Larsson kallar för det vackraste lopp han aldrig sprungit - varje år! Är 2011 mitt SUM år?) och fler!

Har du några bättre förslag??

Vad har ni hittat på nu då??

Ok, militärkupper är verkligen inget att skoja om. Men, jag kan inte hjälpa det - och jag kan inte vara ensam om detta - jag får konstiga bilder i huvudet av rubriker likt denna:


Militärt kuppförsök skakar Madagaskar


Typ vadharnihittatpånudå???


Kom igen! Ni vet vilka jag menar??


Det HÄR gänget:




King Julien - någon?

Nähä.

November...

Japp. Nu blev det november. Min absoluta hatmånad. Det blir bara mörkare och mörkare, kallare och kallare och allt - ALLT! - är grått (på väg hem från Skenäs idag trodde jag ett tag att jag blivit färgblind eller att någon satt världen på svartvitt. Inte ens i närheten av sepia).

Någon smart-ass skulle nu kunna hävda att det minsann varit november i 17 dagar redan, men si där har ni fel! Eller, så som jag ser det är november ett tillstånd. Ett tillstånd där du inte riktigt är säker på om du lever. Allt är grått och du liksom vadar fram i det gråa likt som om du försökte springa i en dröm, eller som en fluga som sitter fast med vingarna i ett tuggummi. 2009 tror jag bjöd på tre solTIMMAR i november. Snålt. För att underdriva.

Hur som. November får mig att ifrågasätta att jag lever (OBS! jag är inte suicid, jag ifrågasätter inte om jag vill leva). Det känns som om någon dragit ned en mössa över ögonen på mig och allt jag kan se (om jag anstränger mig) är golvet. Dystert? Ja. Men, jag väljer att fokusera på att vi (nästan) haft 17 ickenovember dager i november. Man får vara nöjd med det lilla.

Ultraintervaller - 10kmx8

Så. då var de avklarade, de åtta ultraintervallerna. Tävlingen gick ut på att springa 10 km åtta gånger med start var tredje timme. Jag hade inte tänkt springa alla åtta (ut och kuta 03.00 känns sådär lockande även för mig...) men jag måste säga att de gick oförskämt lätt! Att springa var inte tungt någon gång (surt och lite tråkigt under de intervaller som det spöregnade...) dock var det lite tungt att ge sig ut på den första (kl 06.00) samt på de två sista (kl 00.00 och 03.00) intervallerna.

Min första intervall gick i kolmörker och då jag valt en ljudbok med inslag av spöken så var den ganska läskig. Såg ett par monster... tid: 54.02 (jag är aldrig snabb vid den tidpunkten). Åt välling och hårtbröd innan jag kröp ned i sängen igen.

Kl: 09.00 hade jag puttat Max ur sängen och vi drog till Vrinnerviskogen och sprang milen i regnet. Där var det ömsom blött (simfenor hade varit bra) ömsöm snö, pga detta gick det långsamt, tid: 57.08. Efter en snabbdusch blev det laxbagel och latte på Fräcka frökens med Peter.

Kl: 12.00 sprang jag från Skvallertorget kring promenaderna. Regn även på denna intervall. Tid: 53.29. Mjölk, hårdbröd och chokladbiskvi fick ge energi efter detta.

Tre timmar senare så tror jag att det inte regnade! Max fick följa med, vi sprang på Himpan och kring strömmen. Ont i magen... Tid: 53.47 Åt raggmunk och godis.

Kl: 18.00 så bar det av igen. Inget regn och jag minns faktiskt inte var jag sprang., promenaderna tror jag. Magen arg... Tid: 53.30 Käkade nudlar när jag kom hem samt kaffe och saltersättning.

Vid nio fick jag sällskap av snälla Nicklas. Kul att springa med någon! Vi sprang runt promenaderna, tid:52.00. Fick bara i mig en halv macka och lite choklad och ett glas mjölk. Tänkte sova men fastnade framför Pulp Fiction (som för övrigt kan översättas till "Harlekinroman" eller "Kioskvältare").

Även vid midnatt fick jag sällskap och Nicklas drog iväg mig mot Maxi och Herstaberg. Kul att inte springa samma väg. Tid: 53:47. Väl hemma hade Peter gjort varma mackor. Jag snodde en och åt lite mer godis, drack mjölk och cola. La mig för att vila ögonen.

Sista intervallen. Kroppen kändes bra (så bra den kan kännas när man är vaken 03.00 och ska ut och springa...) Sprang kring promenaden. Kändes lite läskigt att vara ute själv så sent. Blev utskälld av två killgäng som tydligen tyckte att det var provocerande att vara ute och springa när de gick hem från krogen. Återigen, att lyssna på en spökdeckare var ett obra val. Tid: 52.15. En gainomax, saltersättningstablett och en ipren, sedan sängen (däremellan - dusch!).

Hade kunnat fortsätta springa. Det som var jobbigast var att jag ständigt hade ont i magen. Jag åt nog inte tillräckligt, men hade inte kunnat äta mer (min mage hatade mig nog ändå). Kände mig bra i benen och inte särskilt trött någon gång. Idag mår jag bra i kroppen, känner mig lite sömnig. Det var MYCKET lättare att springa 10kmx8 än att (som i somras) springa 8mil på en gång. Snabbare gick det också, min sluttid blev 07.09.58

Så. Jag är nöjd med min prestation. Nästa gång vet jag att jag kan dra på mer :-)

Humor... och lite löpning såklart!

En ica-handlare med vardagshumor. Säljer mycket liiiten fisk, läs mer här. Något annat som är kul är att springa 10kmx8 med start var tredje timme. Det är Krister L:s från min forna hemstad Borlänges bebis: Ultraintervaller. Tydligen med startande från hela norden och även ända borta i Amerikat ryktas det... :-)

Något okul var första starten 06.00 och den kommande sista starten 03.00 (jag såg monster redan kl 06.00 i mörkret...). Mer okul är att det regnar. Mycket.

Tullen - the story

Ok, först: det känns som att den här tullhistorien blivit en aningen uppförstorad. Den är varken särskilt kul eller spännande.

Nummer två: givetvis var det inte jag som åkte fast i tullen. Det var några brainers som packat väskorna fulla med tobak. SEN var det någon ond (nåja) person som måste ha tipsat tullen om detta.

Men vi börjar från början. Jag och I hade ett rätt tight schema. Bussen skulle anlända sthlm 21.30 och vårt tåg avgå 21.45. Båten (jag vill här passa på att påpeka att detta var den enda båten till Grisslehamn denna söndag...) kom i tid 19.30. Men. Sen åkte aldrig bussen. I blev nervös som få. Strax hade alla andra bussar utom vår åkt. Ytterligare en stund utan action och jag gick för att se vad som stod på. Jo. Tullen stod och gick igenom alla väskor. Efter ett tag kom de in, upplyste skämtsamt om att de även jobbar kväll och frågade om någon hade något att deklarera "Så som vapen, narkotika, tobak eller sprit?" (Narkotika?! Vem deklarerar det?)

Ingen kändes vid deras beskrivning. Efter ytterligare genomgång av buss lackade de ur och sa som det var: "Ok, vi har fyra väskor med tobak, kan ni inte bara säga vems det är?" Fyra killar gick ut. Yippie, nu kan vi åka! Men nej. Vi skulle vänta in dem.

Nu hade vi insett att vi missat tåg och ringde sj: "Vi har för närvarande tekniska problem och har därför svårt att hjälpa till, vill du vänta kvar är det ca 12min väntetid." Yeah right. 38minuter (TRETTIOÅTTA!) senare valde de att svara. I och jag hade förutseende nog bokat biljetter som kunde bokas om. Trodde vi ja. När nästa tåg som gick visade sig vara Veolia så fick vi nobben och fick lov att köpa nya biljetter (Avregleringshelvette). Ny ankomsttid hem 01.25... (Behöver jag säga att mina känslor för SJ (ni som känner mig vet att de är rätt frostiga) inte direkt blev varmare?)

Bitter över att behöva 1) Punga ut med mer pengar för biljett hem (när jag redan betalat extra för att kunna boka om den...) SAMT 2) Åka taxi istället för spårvagn som slutat gå OCH 3) komma hem mitt i natten; måste jag ändå vara imponerad av veolia som ankom Norrköping 01.02. Det vill säga mer 20minuter INNAN utsatt tid! SJ: se och lär.

Åland Marathon!

Så. Då var det klart! Internationella debuten - done! Åland marathon 2010 avklarat (som btw gick samma dag som original maraton Marathon-Athen som btw firar 2500års jubileum).

Vi vaknade upp TIDIGT (starten gick kl:8.30...) till ett lätt duggregn. (och aningen konfunderade över vad klockan egentligen var. Finland ligger en timme före, men så byttes det till vintertid...). Efter att ha pinat i oss frukost (är alltid för nervös för att kunna äta ordentligt) joggade vi till start. När starten gick hade regnet upphört, men himlen var jämngrå. Banan var rätt så tråkig. En 90-väg med smal väggren (som de tillfälligt sänkt hastigheten på till 50). Några rejäla backar, de var långa men inte branta. Efter 17 km började det regna och efter 21km vände vi och sprang samma väg tillbaka. Jag höll strax under 5min/km tempo fram till 30km. Sedan gick det allt segare. Jag var blöt och framsida lår började göra ont.

Märkligt med maraton. Kilometerna är både mycket längre och mycket kortare än vanligt! De första 5km går supersnabbt (knappt 25 min)! Medan de sista km går superlångsamt (drygt 26km). Kändes som skillnad på timmar och inte minuter!

Jag kom i mål som femte dam på 3.37. Innan loppet hade jag satt under 3.45 som Godkänt, under 3.40 som Väl Godkänt och under 3.35 som MVG. Så ett VG känns ok. Jag hade det riktigt kämpigt på slutet och idag gör framsida lår riktigt ONT! Jag går typ som Christer Pettersson om någon minns? Spattigt och till synes utan styrsel i benen, fötterna som landar där de vill :-)

Sedan blev vi fast i tullen och höll på att aldrig komma hem, men det är en annan historia...

Morgonlöpning!!

Vem kan motstå att snöra på sig dojjorna med de första solstrålarna efter DENNA fantastiska video?? En hyllning till morgonlöpning i fantastisk terräng! Går det att inte bli sugen?? Jag ska ut imorgon i alla fall!!

Annars laddar jag mest inför Åland marathon; för visst blir väl en kolhydratuppladdning bara bättre ju längre man håller på?? :-)

På prispallen!

Idag var det dax för Höstmilen (som btw firar 40 år!) Som jag skrev tidigare har jag missat detta event trots att jag bott i Norrköping sedan 2002. I år fixade jag att var med. I alla fall nästan. Jag tog Damfemman istället för att inte riskera något inför Åland maraton.

När jag vaknade på morgonen och allteftersom morgonen gick var jag mycket glad för det beslutet. Det spöregnade. Hela. Tiden.

Efter att ha värmt upp (så gott det gick i regnställ...) gick starten. En liten liten tjej som sprang i en bomulls t-shirt pep iväg, jag var strax efter och kände mig rätt säker på att komma förbi henne. Som ofta vid tävling blev jag nervös, fick gelében och andades häftigt. Banan var mycket tuff och mycket tung. Ofta sjönk jag ned till anklarna i vatten och lera. skorna blev tunga, stenar och rötter var hala. Vid ca 2km fick jag håll. Jag får det ibland, inte ofta, men det gör fruktansvärt ont och tvingar mig till att springa dubbel. Jag försökte med allt (sträcka upp armarna, krama tummen, andas djupt mm) men det släppte inte. Här sprang en tjej om mig. Hållet höll i sig till dryga 4km och därför lyckades jag inte komma om den andra tjejen. Jag kom trea. Den lilla tjejen som ledde från start vann. Hon var 13 år, sjukt bra!

Bäst:

• Att jag tog mig dit i regnet.
• Att jag kom trea.
• Att jag bet ihop trots smärtan.
• Funktionärerna som trotsade regnet.

Sämst:

• Tiden. 26.28 på 5,2km är inget att skryta med. Även om banan var mycket tung.
• Att loppet pga ovan kanske inte blev det snabbdistanspass som jag ville ha.
• Regnet.
• Publiken. De hejade knappt. Varför komma dit då??