Incredible India...

Jag vet att jag skrev igar och i mandags, men i Indiens "Silicon Valley" vimlar det av internet stallen! Jag aker ju hem snart & tankte passa pa att summera lite... Det har varit lite mycket gnall pa min blogg & som mamma papekade & som bla Mikaela verkar ha listat ut ar nog inte Indien ett stalle jag kommer att langta till...

Med detta sagt ar jag ENORMT glad att jag akte, pa manga satt & pa manga plan. Jag ar glad att jag vagade, att jag fixade allt sjalv & faktiskt gjorde det till en verklighet. Jag. (& den lilla detaljen att jag inte skrivit klart uppsatsen behover vi inte prata om, ok?)

Jag ar glad att jag akte for min uppsats skull. Det har gett otroligt mycket att pa grasrotsniva fa traffa dessa manniskor & med egna ogon se deras vardag & fa hora dem beratta om den. Eftersom jag garna vill jobba med internationella relationer ar jag extra glad att jag akte. Jag har varit i U-land forut, men detta har gett en helt ny upplevelse & perspektiv som, aven om det stundtals varit hjartskarande, jag ar glad for.

Jag ar tacksam att jag fatt uppleva Indien, om an bara en ack sa liten del av detta stora land, sett otroliga tempel, stenuthuggningar, statyer, strander, indiska stader (totalt olikt nagonting jag sett tidiager...), vackra berg, teplantage otroligt palats osv osv. Jag har aven traffat manga rara, snalla & intressanta manniskor; "vanliga" indier, de som arbetat for organisationerna & backpackers.

Jag har aven, i motsats till mitt tidigare uttalande, atit riktigt GOD indisk mat! Det var nog mest det ohygieniska och monotona jag hade svart for nar jag bodde pa St. Patricks Home. Allvarligt, hur latt ar det att ata brod som det kryper myror i? Eller nudlar nar man nu & da hor hur nagonting krachar mellan tanderna? Men de var sa sota & gjorde sitt basta, de brukade forma min mat till hjartan & skriva saker med ketchup pa den! Jag ar ett otacksamt krak. :-s

Det finns mycket med Indien som ar otroligt, vackert & framfor allt ANNORLUNDA; det har varit ett par rejala kulturkrockar & manag ganger har jag bubblat av skratt da de tryckt mig igenom tempel, malat mig i ansiktet med diverse farger, hallt mina hander i en brinnande laga & dessutom kravt pengar for det, behover jag saga att jag inte fattade nat? Eller som forsta gangen da jag sag en man ata med handerna. Med ris upp till armbagen sag det ut som om han satt & lekte med maten som en trearing. Jag trodde allvarligt att det var nagot fel pa honom, he he... Att bestalla en tagbiljett tar en halvdag & att aka buss ar att riskera livet!

Indien ar i sanning kontrasternas land. Fran otrolig fattigdom till toppmoderna stader som denna "Silicone Valley", fran fruktansvard trafik till lugna teplantage och eucalyptus skogar. Alla vet sin plats i den sociala hierarkin, arrangerade aktenskap ar vardag och de flesta tror stenhart pa astrologi. Jag kanner aven att mina kanslor for detta land ar antingen svart eller vitt. Antingen sa hatar jag det (sa som den fruktansvarda trafiken, den otroliga nedskrapningen och ignoransen for naturen eller kackerlackorna i min godispase...) eller sa alskar jag det (sa som riktigt god mat for 5kr, otroliga tempel, ode strander, allas hjalpsamhet &bra shopping)!

Jag ar otroligt glad att jag akte, och jag ar otroligt glad att aka hem :-D

Bangalore; "Garden city"(???? host host...)

Nu ar jag i Bangalore och bor pa ett dyrt hotell i ett litet litet rum som jag delar med diverse myror & kackerlackor. Jag ar overtygad om att jag skulle kunna hitta en "better deal" men jag ids inte flytta pa min stora vaska som snart vager mer an jag :-S Jag overlever tills fredag da jag ska till Tumkore!

Att komma till Bangalore var (forutom en utmaning for mina lungor da luften har tydligen ar bland den samsta i hela Indien) nastan som att komma hem, fast anda inte. Bangalore ar en mycket modern stad, har trangs McDonalds med KFC & Pizza Hut, Levis delar gata med Sony & NOKIA; marken & affarer jag inte sett pa 5v... Har ar inte alla kvinnor kladda i Sarees (som overallt annars) tvartom! Och har har de nattklubbar & barer som faktiskt inte stanger innan 23.00. Annars ar Bangalore Indien. Tusen gula Rickshaws tuffar funt pa gatorna tillsammans med overfulla bussar, urgamla lastbilar och tiotusentals bilar. Skillnadeh har ar dock att har ar det 3 filer (i vardera riktningen) som man maste korsa. Detta ar lite av en omojlighet och jag ar lika forvanad att jag overlevde varje gang...

Bagnalore pastas vara indiens Garden City, men jag vet inte... Jag skulle snarare saga shopping city, shoppingen ar valdigt bra! Kanns som om shoppingen ar allt jag pratar om, men det ar sa otroligt billigt & de har sa fina saker... Dock kommer det att bli dyra saker nar British Airways vill ha betalt for overvikt pa planet...

Idag har jag traffat Dr. Ruth Manorama (vinnare av Right livelyhood award 2006) den mest framstaende Dalitkvinnoaktivisten i Indien. Jag holl dock pa att missa hennes kontor, trodde att byggnaden pa adressen hon gett mig var redo att rivas. Trotts att hon ar sa framgangsrik inom sitt falt sa vagrar hyresvardarna att hyra ut nagot battre till henne for att hon ar Dalit. Sorgligt. Fick en bra intervju & bra material av henne. Kul! Hoppas pa mer bra material pa fredag & lordag! Ha det!

Mysor, i Maharadjans palats

Nu ar jag i Mysore och har bland annat vandrat runt i det imponerande Maharadja palatset. Otroligt vackert om an lite "over the top" ibland, Indier ar ju som sagt for "More is more" he he...

Annars har jag rakat kopa ett bord. Ett runt typ brick bord med otroliga trasniderier och metall inlaggningar. I Svea gissar jag pa att det skulle ha kostat 1500-3000kr. Har ville de ha 2800rps (typ 500pix) men eftersom British Airways kommer att lyncha mig om jag vill ha med ett bord sa ville jag ej ha det. Forsaljeren trodde att jag prutade och sankter priset mer och mer, nar han sa 1000rps (150kr) sa kunde jag inte saga nej...

Pa kvallen var jag pa restaurang och at mat. Med handerna saklart (tror inte de har bestick) och maten serverades pa ett bananlov. Det har med maten ar svart. Ibland ar det gott och ibland ar det bara ohygieniskt om ni forstar. Men jag har hittat en diet som iaf gor att man lagger pa sig de tappade kilona. Lask, kakor & chips. Lunch igar, glass, middag iforrgar popcorn & lask. he he.

Mysore ar en fin stad men tyvarr ar har valdit manga tiggare. De kommer och drar i mig och i mina klader och kommer i stora grupper. Det blir faktiskt obehagligt ibland och samtidigt sa tycker man ju sa synd om dem.

Imorgon aker jag tag (och slipper de hemska bussarna. Sist akte jag i en minibuss langs serpentinvagar da chafforen drar pa superhog musik (har nog tinnitus nu) och halva bussen borjade dansa... Indier, de ar inte kloka :-p) till Bangalore, dar ska jag traffa en kand Dalitkvinnoaktivist (hon vann Right livelyhood award 2006) & sedan vidare till Tumkore dar jag ska traffa en organisation & vara med pa ett hapening som de har, over 25000personer forvantas komma, HJALP! Ska bli en upplevelse.

Upp i bergen!

Nu har jag varit i Nilgiri Mountains i tva dagar. Jag har varit pa en heldags vandrig genom teplantage och eukalyptusskogar. Vi besteg ett berg och dar hade vi en enorm utsikt! Vi var fyra som vandrade plus en guide, det var jag, en skotte som heter Niel och tva London broder Kieran och Alex. Alla var valdigt trevliga och pa kvallen gick vi ut och at en STOR indisk middag som faktiskt var valdigt god! Vi bestallde in en massa ratter och at tills vi madde illa. Da bestallde vi in Brownies med glass. Behover jag saga att jag rullade fram?

Idag har jag ridit pa langtur. Vi red genom vacker natur och min Ponny var snall och sag mycket valmaende ut. Det ar dessutom inte sa varmt har i bergen, sa jag tror inte att det var en sa jobbig tur for pallen! Daremot for mig. Jag ar verkligen VEK! Sadeln var oerhort obekvam och efter ett tag hade jag fantastiskt ont i rumpan. Det var inte ens roligt. Jag fick lov att ga den sista biten och nu kan jag knappt sitta! Sa kan det ga, ha ha!

Imorgon aker jag genom bergen till Mysore dar jag ska besoka ett gammalt Maharadja Palats innan jag aker till Bangalore och ska traffa de sista organisationerna innan hemresan!

Prinsessan pa arten...

Idag gick jag upp sjukt tidigt for att ta 05.45 taget till Tamburam utanfor Chennai for att traffa en organisation dar. Besoket var inte sa valdigt givande, men de var som alltid mycket trevliga. Nu ar jag ater i Chennai och kommer att sluta dagen lika som den borjade, genom att aka tag. Denna gang ar det nattaget till Mettapulyam och sedan vidare till bergsstaden Ooty dar jag tankte vandra och kanske fa se elefanter &, om jag har riktigt tur; tigrar! Ska bli skont att fa komma ut i naturen, avskyr nastan allt med Indiska stader...

Vi far hoppas att nattaget ar bekvamare an den harda trabank jag akte pa i morse. Men jag har upptackt att i jamforelse med Indierna ar jag riktigt vek. Igar var jag pa ett mote med en ogranisation, vi satt pa bambumattor pa golvet. Hur jag an forsokte sa kunde jag inte fa det bekvamt, de andra satt helt oberorda. Jag fick byta stallning varje minut och kan bara inte vika ihop benen sa som de kan. Likadant pa taget i morse... Fast varst var det nog da jag bodde pa St. Patricks Home. Min madrass var sa hard att jag hade blamarken och ont i hofterna konstant. Men det var en stoppad madrass. Alla barnen & personal sov dock pa millimetertunna bambumattor direkt pa betonggolvet eller i jarntarrsangar... De sover visst sa har. Jag tycker tom att det ar obekvamt att sitta pa deras plaststolar da jag har for benig rygg. Usch sa vek jag ar. Fast va lycklig jag ar da detta och en stark langtan efter Peter (samt magkramper till & fran :-s) ar mina storsta problem just nu...

Ha det sa bra & tack for alla halsningar!

I Indiskt fangelse

Jag ar fortfarande i Pondicherry. Har har jag hjalp av en mycket inspirerande och entusiastisk person som jag av en slump traffade pa St. Patrics Home. Hon heter Assumpta & arbetar for en organisation som arbetar for dalitkvinnors rattigheter.

I forrgar var vi och besokte en kvinna i fangelset. Kvinnan ar hemlos och en natt kom en man for att valdta henne. Hon sa ifran och forsvarade sig. Mannen som var mycket full foll ner i en kloak och dog. Nu sitter hon inne, vantar pa rattegang for mord.

Kvinnan var helt forstord da vi traffade henne. Hon grat och hela hennes kropp skakade. Hennes hander darrade okontrollerbart da hon stack fram dem genom gallret och bad oss att iaf se efter hennes barn. Man kunde se att hon var utom sig av oro. Det stack verkligen i hjartat. Nu ska Assumpta se vad hon kan gora och jag har lovat att hjalpa till ekonomiskt. Hoppas att det hjalper nagot iaf...

Annars (fran det ena till det HELT andra) sa har jag shoppat lite och solat (brant mig givetvis, men inte sa farligt) och lagat datorn! Jag aker till Oty (i bergen) den 3/4 stannar dar i ett par dagar for att sedan aka vidare till staten Karnataka och Mysore dar det finns ett gammalt Maharadja tempel som jag ska besoka innan jag aker till Bangalore for att besoka min sista organisation och sedan hem!

Beach 2007? Akt till Indien!

Nu har jag lamnat St. Patrics Home dar jag bott i over en vecka. Alla har varit otroligt snalla och hjalpsamma och jag har genomfort 6st intervjuer. Intervjuerna utfordes i avlagsna byar dit vi tog oss m h a overfulla, smutsiga och bullriga bussar. Jag var dagens attraktion, sa fort vi stannade kom hela byn och stirrade och pekade, mestadels barnen, men alla tittade. Alla visar mig stor respekt och ara, ar tacksamma osv, nar det ar jag som borde (och ar) vara tacksam for att jag far komma till deras by och for att de hjalper mig!

Jag har aven hunnit med att vara rejalt sjuk, hog feber. magsmartor och diarre. Som tur ar gick det over pa tva dygn (jag sov 19tim i strack, bara med "paus" for toabesok...). Det ar dock inte sa konstigt att man blir sjuk har da alla torkar sig i rumpan med handen och tvattar sig utan tval. Skarbrada ar sedan narmsta planka som kanske en hona sovit pa ett tag :-s. De vill aven garna ta i min mat... och inte sallan knastrar det mellan mina tander da jag tuggar. Men de har gjort sitt allra basta, tex kopt brod at mig om mornarna, tyvarr har det krypit massa myror i detta...

Maten ar ett kapitel for sig. Jag har tyvarr upptackt att jag helt enklet inte tycker om Indisk mat. Allt ar inte ackligt, men inget ar gott (sarskilt inte med tanke pa att jag vet hur det tillagas...) Idag har i Pondicherry var lyckan darfor fullkomlig da jag hittade en restaurang som serverade pizza... :-D Jag maste forsoka ga upp de 4-5kg jag tappat... Fast nu ar man ju redo for beachen iaf :-)

Pa tal om beachen. Mitt hotel har i Pondicherry (dit jag kom idag efter en - som alltid - hemsk bussresa) ligger precis pa stranden, och mitt rum har utsikt over havet och en stor balkong, helt underbart! Hotellet ar dock framst till for pilgrimmer sa de har harda regler: inga besokare pa rummet, ingen rokning, absolut ingen alkohol och grinden ar stangd mellan 22.30-05.00, vilka bara ar bra for mig! Hotellet har aven en underbar lite tradgard for Yoga och meditation. Har kommer jag nog att trivas...

Hoppas att ni har det bra i Svea!

En groda pa rummet!

Hej!
Nu blir det tyvarr inga fler bilder. Min dator har dott :-( Mycket sorgligt, men den sager att windows har gatt sonder och jag kan inte fixa. Utan den kan jag inte ladda upp bilder tyvarr. Annars sa hade ni fatt se bilder pa grodan som var i mitt badrum i gar kvall. Jag bor pa tredje vaningen...

Jag ar med en organisation nu. Alla ar OTROLIGT snalla och valkomnande. Jag fick ett otroligt valkomnande, med en krans av guld och blommor kring halsen, en bukett med blommor, alla gjorde honor och sjong en sang for mig! Mitt namn star overallt och de later mig fa aran att gora en massa saker. Jag bor bra i ett rum med AC, dock har de problem med elen, sa det ar inte alltid den funkar... Jag blir behandlad som om jag vore en kunglighet!

Imorgon sa ska jag paborja mina intervjuer, kanns kul, men mest nervost. Jag tror att sprakbariaren kommer att innebara problem da min tolk inte ar flytande pa engelska.

Jag har gjort bort mig ganska mycket har, det borjade i London da jag rakade dricksa taxichaffisen 30% pga ett missforstand och jag inte kande igen mynten...

I forrgar rakade jag forvanat fraga en katolskprast om de firade pask. Smart. Sa lite andra smagrejor som jag inte fattar... men sa gar det val antar jag, he he.

Har i sodra indien sa ater man med handerna, nagot som jag dock fatt slippa. Det ser ganska vidrigt ut... Nagot annat vidrigt ar trafiken. Nu ar jag i en liten stad men trafiken ar sa massiv at man nastan inte kan korsa en gata. Bussarna ar overfula, folk hanger ut genom dorren, med bara en hand! Usch. Men manga olyckor sker oxa. Idag akte jag t.ex. motorcykel utan hjalm, da min guide har i Villumprum inte fann det nodvandigt med hjalm... Annars ar Babou, som han heter, mycket trevlig och otrolig hjalpsam! Men trafiken och allt tutande och anat oljud far mig verkligen att langta efter en tyst, doftande svensk skog. Skulle jag ha tillgang till en har sa skulle jag sitta i timmar och bara vara...

Robinsson massage...

Hej!
Igar borjade jag dagen med ett tidigt Yogapass och efter frukost vandrade jag runt bland stenfigurer och tempel i Mamallapuram. I ett svagt ogonblick beslot jag mig for at kopa vykort fran en av de irriterande klangiga forsaljarna. Da utnamnde han sig snabbt till min guide och hur jg an forsokte sa kunde jag inte bli av med honom. Tillsist betalade jag in honom pa templen sa att han fick guida mig. Nar det var klart kande jag mig tvungen att folja med till hans College (han laste till stenhuggare/figurtillverkare) for att kolla pa hans stenuthuggningar (som byn ar kand for). Hans college var ungefar lika stort som en lekstuga, men han hade mycket vackra grejor. Jag kande mig ganska tvungen att kopa nat, men den var riktigt fin! Hur han har gjort den har jag ingen aning om... Ni far se hemma, svart att forklara, men principen ar: Hur far man in skeppet i flaskor med miniatyrskepp innuti.

Efter att jag tagit farval av min guide (som gav mig sin e-post adress och bjod mig att se pa solnedgangen med honom... Ehhh mabye later? not.) vilade jag lite vid poolen ett tag, inte alls dumt! Pa kvallen beslot jag mig for att duscha av mig lite svett innan min ayurvediskamassage. Dumt gjort. Det forsta massoren gor ar att halla olja i mitt nytvattade har!! Inte lite heller, typ 2dl. Nar jag bokade massagen fragade hon: "Boy or girl massaging?" Jag sa "gril" och angrade detta nar jag kom pa att jag ju skulle ha bett om den basta istallet... :-)

Nar massagen borjade var jag dock MYCKET glad over att jag sagt Girl. Jag fick kla av mig HELT naken. Jag tog av mig till trosor och BH (de ar kansliga for nakenhet sa jag trodde det var sa hon menade) men fick bannor och lov att ta av mig allt. Sen satte hon pa mig en liten lapp, liknande sadan som soumobrottare har, fast i tunn bommul.

Under massagen sa hallde hon kokande olja pa mig (forst pa sin hander, sa det brande mig inet iaf) och "slog" pa mig med ort(herb)-inpackningar. Jag fick antagligen nagra lite olja insmord pa HELA kroppen. Har ni undrat hur Robinsson-Martin kande sig under hans nargangna massage i Expedition Robinsson? Jag vet. Hon masserade OVERALLT tom innuti orat.

Massagen vara avslappnande och mycket behaglig trots det. Den varade i 1tim och kostade 400ruupes, dvs mindre an 100kr.

Idag ar jag tillbaka i Chennai och imorgon kommer "mina praster" och hamtar mig. Ar lite nervos... Jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna internetta i Villumpuram, eller vart jag ska bo heller... men det ordnar sig, sa lange man inte ar en ung pojke ar man val saker med katolska praster ;-)

Mamalapuram - bland tempel och stenfigurer

Jag, svettig och blot efter ett dopp i poolen


Hej!



Nu ar jag pa en minisemester i Muamulapuram (prova sag det snabbt!) Har finns manga vackra tempel och stenuthuggningar. Det saljs vackra grejor och allt ar billigt, om an dyrare an i Chennai. Jag kom hit med en buss (2tim) som kostader 3kr och bor faktiskt pa ett hostel med pool (70kr/natt) havet ar ganska farligt att bada i pga undervattensstrommar.

Mitt rum!

Chennai var en bullrig, tungt trafikerad, svettigstad med ett hogt tempo. Fast kanslan av att dar bor 4miljoner infan sig inte riktigt... Omojligt att ta sig fram till fots da trottoarerna bortprioriterats... Bussen hit var utan dorrar och fonster for aven det ar val knappast nodvandigt? Det blir ju sa svart att hanga ut genom dorren, och endast halla i sig med en hand om dar finns en dorr...

Mamalapuram ar laidback, har manga flerturister, mysiga restauranger och tempot ar lugnt sagt langsammare. Har fragar de inte om jag vill ha notan innan jag atit upp :-) Det ar svart att ata bra i varmen, men jag vanjer mig nog.

Stranden i Mamalapuram, pa nastan alla batarna star det typ "Red Cross" "Caritas" osv. Byn drabbades hart av Tsunamin, men ar nu i stort aterstalld, batarna vittnar om handelsen.

Djuren har ser ofta ut att ma bra, traffade en sjukt sot hiundvalp som jag bara var tvungen att gosa med... Sen laste jag i Lonely Planet att man aven kan fa rabies av slick och att botemedel i stort sett ar omojligt att fa tag pa i Indien :-s Annars gar djuren har som de vill, kor och getter vandrar pa gatorna ostort bade har och i Chennai. Jag har soplat ned tva doda kackerlackor i toan har, men kryp ar ganska sallsynta. I Chennai sag jag knappt en fluga!

Jag borjar komma till ratta i Indien nu tror jag, men jag har lite svart att sova, da klockan i sverige ar runt 20-21 nar jag borde sova, he he... Nu kanske jag ska vaga mig pa en glass?

Dagens citat kommer fran nagra indier:

Ahh Swederen, I know, Oslo!!
Swederen? Hmm, yes Eastern Europe.
Swedish? aha Commmunist. (No, conservative, liberal, green/farming, christian ruled actually...)

Chennai - utan klader!

Nu ar jag i Chennai, en varm, bullrig och tungt trafikerad stad.

Min vaska ar dock i sthlm *stackars mig!!!*
Lite trakigt, men sant som hander. Jag onskar dock att den var har. Vill ha fler linser, min mobilladdare och lite klader vore ju fint.

Annars sa tror jag att jag overlever!

Jag ska ga och ata nu, ha det sa bra i Svea rike allihopa!

min dolda talang... :-)

Alla är ju bra på något sägs det...


Jag har även hittat min talang! Det kanske inte är världens mest avändbara talang, men jag är jävligt bra på den... Min talang är dock ute, faktum är att den har varit ute ganska länge... Men va fasiken, jag skulle kunna vinna medaljer i det!



Talangen gäller att se 3D bilder (ja, sådana som aftonbladet och expressen körde med i söndagsbilagorna för evigheter sedan...) Jag ser dem utan att anstränga mig, snabbt som ögat! Här kommer några smakprov:

Spiral...

Hur många vara kan du följa denna??

En "gyllene" ros

Ett ansikte

Imorgon åker jag till Indien, jag ska försöka uppdatera bloggen så att ni får höra vad jag tar mig för... Ha det så bra i Svea rike, och njut av våren!

Jag har "snott" samtliga bilder från: http://www.cs.chalmers.se/~een/sis/index.shtml tack för lånet!

Räkna med Fredrik!

Det kan ju vara knepigt detta med att räkna procent, faktum är att det kan bli riktigt tokigt ibland.

I dagens DN skriver statsministrarna Fredrik Reinfelt och Andres Fogh Rasmussen följande:

"Minst 10 procent av bensin- och dieselförbrukningen inom EU ska bestå av biobränslen år 2020."

Ja, detta vore väl helt OTROLIGT om det blev verklighet! Herrarna kanske bör lära sig räkna procent. Bensin- och dieselförbrukningen inom EU kommer alltid att bestå till 100% av bensin och diesel. Sen kan de ju ERSÄTTA 10% av bensin- och dieselförbrukningen med biobränslen om de vill, men det är ju knappast samma sak.

Vi fortsätter räkna procent! Visste ni att 40% av alla som bor i Danderyd är miljonärer? Men, som jag så fint anmärkte: "man behöver ju inte vara rik för att vara miljonär" (ehh... ja just det...) Mitt försök till förklara var att alla villorna i Danderyd ju är värda över 1mille, men det är ju inte pengar som man kan röra sig med. Fast de kanske är belånade och inte räknas... Hur som i den fattigaste kommunen (Jokkmokk) bor det 5% miljonärer och det tyckte jag var ganska mycket (med tanke på att villorna inte kostar multum där kanske ;-p )

Summan av kardemumman, med lite Fredrik Reinfelt %räkning blir fakiskt (om vi lägger ihop de 5 rikaste och 5 fattigaset kommunerna på DN:s lista) att sverige har över 100% miljonärer!! :-D

Vi räknar vidare. Jag har ett p-medel som är säkert till 99% men, eftersom alla i min närhet verkar blir gravida var jag orolig över en epedimi. Faktum var att jag kände mig ganska skendräktig och fick lov att ta ett test. Detta test är säkert till 99%. Testet var negativt. Vi kan alltså konstatera att jag till 198% INTE är gravid.

Denna trams-blogg förtjänar ett trams citat:

Man behöver ju inte vara rik för att vara miljonär

Av mig själv 2007

Hej då Sverige.

Hello India tell me how your doing...

Ja. nu är allt bestämt och klart och bokat osv. Jag åker till Indien den 12/3 för att samla material till och skriva min magisteruppsats i statsvetenskap. Jag ska skriva om Dalit- (dvs "kastlösa") kvinnor och hur de påverkas av det Indiska kvoteringssystemet samt hur de kan få mer "makt" (bli "empowered").

Det ska bli jättekul och spännande! Lite nervöst är det dock att jag inte kommer att finna material nog (ska göra intervjuer), annars så känns det bra, resa "kan" jag ju. Det ska bli otroligt kul att få uppleva Indien! Jag kommer tillbaka till Sverige i början av maj.

För er som är intresserade så kommer jag flyga TILL Chennai (Maadras) i delstaten Tamil Nadu, och hem FRÅN Bangalore (Indiens silicon Valley) i delstaten Karnataka. På kartan nedan har jag ritat ut Chennai (röd) och Bangalore (blå) samt på ett ungefär visat vart jag ska (i lila). Men det kanske bidde lite smått ;-)

Jobbigt är dock att jag tvingas lämna min älskling Peter, och lill-flaxen... Kommer att sakna dem så!!

Valpfeber...

Idag var jag, Peter och Jenny och kollade på valpar. Dumt gjort. "Man kan aldrig åka och 'titta' på valpar och bilar, nåt följer altid med hem" har en bekant sagt. Ligger nåt i det. Jag och Peter höll på att tinga den superfina, lovande bruna tiken, och Jenny föll handlöst för den bruna, lovande hanen... Lika superfin han med... :-D

"Jenny's" hane, Becajo's Corner son

"Vår" tik, Becajo's Coffe Cream

Duktiga Leja (Becajo's Xplosive Xena) med sina valpar, bara 3veckor gamla. För er som tycker att det är en väldig skillnad i storlek på dessa valpar och de på de andra korten kan lugna er med att ni har rätt. Caroline har alltså för närvarande två kullar hemma, en på 3v och en på 6v. Mamma till den älsta kullen är Max's mamma, "TT" eller Becajo's Tittut.

Jenny med sötisen... Kan ni fatta att man smälter?

Peter leker surrogat mamma till en tre veckors buse som just fått tänder. Men ack så söt på utsidan...

Nej, det är ingen råtta, eller hamster det är en dalmatinerbäbis... söt.

Dessa sexveckors valpar kan närsmast liknas vid pirayor, man får vara glad om man får tillbaka handen... Men de är väldigt sällskapssjuka och glada!

Treveckorskullen sov mest i en stor hög, när de inte letade efter mamma. Underst verkar vara den mest eftersökta platsen...

Men, mamma, pappa och alla andra oroliga, ni kan vara lugna. Vi har inte skrivit på några papper, betalt nån handpenning eller tingat nån valp. Hur frestande det än är så är det inte rätt tid nu. Vi vet inte vad vi gör om 3månader (HJÄLP!) så att ta en valp nu är inte rätt mot den eller oss... *snyft*

Men det kommer ju fler kullar ;-)

Min Julklapp!

I helgen var jag och Peter i Stockholm. Det var Peters julklapp till mig. Jättesnälla Jenny tog hand om Max (1000-tack!)

Fredag till lördag bodde vi hos Martin. Peter bjöd mig på en flott fiskrestaurang innan vi gick för att se Pan's Labyrint (som inte går upp i okulturella Norrköping grrrr...). Filmen var väldigt bra. Som en saga för vuxna, dock med diverse brutala och jobbiga inslag. Lite bilder ser du nedan. Se den om du får chansen!!

På lördagen bodde vi på hotell! Vi gick runt och shoppade på dagen och på kvällen gick vi på en mysig kvarterskrog innan det var dax för musikalen Avenue Q. Det var en dockteater för vuxna, med inslag av fördommar, sex, porr och alkohol... Låter det kul? Se ett klipp av den engelska (amerikanska tror jag...) versionen vettja:

http://www.avenueq.com/video/internetisforporn_high.ram

På söndagen åt vi en enorm hotellfrukost (de hade öppet till 12.00!!) innan vi rullade ned till T-centralen och åkte hem.

TACK MIN ÄLSKLING FÖR EN TOPPEN HELG!!

Ha det allihopa!

Tjejmiddag och hundbus (bildblogg)

Dagens blogg blir en bildblogg. Tänkte ladda upp bilderna på tavlan (som har kommit... jag sa ju att en internetshop går att lita på om den har snygg hemsida!) och den remakade lägenheten, men de bilderna måste tas om pga inkompetent fotograf. Här får ni njuta av några andra alster :-S .

Igår var det tjejmiddag (efter spinning 30min, PUMP 70min, långpromenad med Max samt intensiv städning i 2timmar (phu!) + KAFFE... mmm) Typ så här såg väl det ut:


Vi var fem stycken, jag ("tyvärr" ingen bild...) samt Anneli, Linda och Helene:

...och Maria (sen Max förståss) Det var en riktigt trevlig kväll, men en massa rödvin...


Idag tog jag, Jenny, Max och Leija en promenad i skogen kring Getåravinen. Vi började med att gå i ravinen. Eller, jag, Jenny och Leija gick, vad Max gör kan ju vara svårt att avgöra:


Efter ett tag började dock stigen bli minst sagt oframkomlig. Ni ser en bit av Max längst ned i högra hgörnet, där stigen sedan går rakt ut på denna isformation.
Då fick vi lov att kämpa oss uppför ravinbranten och in i skogen på andra sidan. Där fick våra små monster busa av sig:


Kort därefter var vi tyvärr tvungna att gå tillbaka till bilen då både Max och Jenny plurrade i en bäck... Den var jättedjup, minst lika djup som Jennys vänsterben iaf ;-) He, he...

I natt jag drömde något som jag aldrig dröm förut...

Jag vet att det ofta är skittråkigt att höra folk berätta om sina drömmar, men jag tycker att denna dröm säger något om dagens människor (givetvis inte bara om mig, jag tänkter inte ta på mig detta själv!) eller möjligtvis bara bekräftar det gamla "skrönan" om att "blod" är tjockare än vatten...

I natt drömde jag att ett virus drabbade världen, det var mycket smittsamt, om du tog på nån smittad eller på ett ställe de tagit på så blev du smittad. Viruset var dödligt. Så det var lite jobbig stämning kan man säga... Vi var ute och reste i Europa och kom snart fram till den stuga som vi skulle bo i. Där hittade Max - som var en vit Saluki i drömmen (vadå, man måste inte vara logisk i drömmar?) en hundkompis som han lekte med:

En saluki, bilden är från www.seadis.se

Efter ett tag ser jag hur Max's kompis klättrar TILLBAKA över det stängsel som omgärdar stugan. Jag blir genast orolig för Max och kollar över stängslet (utanför går en väg och bilar kör förbi) där, på andra sidan stängslet ligger Max påkörd!!! (Innan vi går vidare måste jag påpeka vilken ilska jag kände mot den bilist som kört på Max utan att sedan stanna!! Men även fråga varför man i allvarliga drömmar lägger in komiska aspekter: Max låg t.ex. på rygg med alla fyra benen i luften i sann Pluto maner...)

Jag får panik och springer över vägen, mot Max (till min förvåninglåg där två andra påkörda hundar som jag, med ett stick av dåligt samvete, sprang förbi) Framme hos Max var han sitt vanliga prickiga jag igen. Han låg ned nu och hasade sig mot mitt knä när jag satte mig ned. Jag lyfte snabbt upp honom och sprang tillbaka in i stugan. Jag la ned Max och började hysteriskt försöka få tag på Peter, en veterinär samt en bil.

Sedan vaknade jag. Magen var som en tung klump och hjärtat bultade. När jag såg Max ligga bredvid mig lyckades jag slappna av lite. Så, här håller "the world as we know it" på att gå under, vilket inte påverkar mig nämnvärt, men att Max gör illa sig, gud förbjude!!!

Så, låt jorden rämna, haven koka och himlen brinna - men ge fan i Max.

Dagens händelse får bli posten. Med posten idag fick jag ett brev från "En gammal lärare". Denna person har läst om min insats mot anonyma sms och vill tacka mig för min insats! Eftersom denna jobbat som lärare visste h*n vilken effekt detta skulle kunna få, samt var mobbing gör mot en individ. Jag blev givetvis jätteglad över detta, men i brevet låg ett till kuvert som även det gjorde mig glad, förvånad och mycket överraskad: Ett presentkort på 500kr på Bokia samt 1000kr i kontanter!! Och inte kan jag tacka heller för det var ju anonymt!

Jag börjar nog bli en ehhh... f-kändis(?)

Första februari var tydligen allra sista dagen som vi kunde skicka anonyma sms i Sverige. Telenor tog då bort tjänsten. Detta tyckte Corren var värt att uppmärksamma och skrev en ganska bra artikel:

http://www.corren.se/archive/2007/2/1/j23hriem1ooot4t.xml?category1=1096984640-4&

Snygg bild va? ;-)

Då ville även SVT ta upp det i ett inslag:

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=752706

Linslusen ska även vara med i KANALLOKAL nästa vecka... Rektorn på pol. mag programmet nämnde det även i ett mail till alla på programmet (!).

På ett sätt är det väl kul med uppmärksamhet (fast roligast var det ändå att jag faktiskt påverkade dessa nationella och internationella storföretag!) fast jag tycker det är hemskt jobbigt att bli fotad, för att inte tala om filmad... Är nog inget skådis material... he he...

Men förhoppningsvis tittar väl nån framtida arbetsgivare;

(- Kofi, are you watching this?)

Eller nån från kanal 5, Big brother är ju det egentliga målet, men det är väl allas mål?

*OBS, för er som inte fattade var det sista starkt sarkastiskt...*

Skrattattack...

Ni vet när man börjar skratta och bara inte kan sluta? Ofta sker det ju när det inte bör, och man sitter och nästan imploderar av tillbakahållen skratt. Men ibland sker det även då man får skratta, och då, det kan jag intyga, exploderar man...

Igår fick jag en skrattattack, av den mest löjliga orsak. Jag råkade fisa (ganska högt) då jag var på toa och Peter i datorrummet. För att skoja bort det tänkte jag säga "Oj, hörde du det där ljudet, det lät nästan som att jag fes"

Av okänd anledning måsta jag ha tyckt att detta var jättekul. Jag kom bara till "Oj, hörde du..." sen började jag skratta hysteriskt. Efter nån minut försökte jag igen men kunde fortfarande inte säga mer än "Oj, hörde du"

Nu började jag få ordentligt ont i magen, stod dubbelvik och kippade efter andan. Till sist lyckas jag få fram hela meningen och då exploderade jag av skratt. Jag föll ihop på badrumsgolvet och skrattade så att jag grät av smärta. Hela magen sved och jag fick knappt nån luft. Jag insåg ju hur otroligt fånig jag måste se ut och hur fantastiskt urbota löjligt det var att skratta åt ett kiss-och-bajs-skämt (sitt eget därtill). Detta fick mig att skratta ännu mer. Då Peter kom och frågade vad jag höll på med skrattade jag mer ändå.

Sen behövde Peter gå på toa, men jag skrattade så mycket att jag inte kunde gå. Han fick bära/släpa mig ut från toan och jag fortsatte skratta i hallen. Nu började jag tycka att detta ju inte var riktigt klokt och bad Peter att ringa efter psyk medans jag skrattade vidare.

Jag lugnade så småningom ned mig, men så fort Peter sa något så var det tydligen hysteriskt roligt och jag började skratta igen. Jag skrattade nog oavbrutet i en kvart! Idag har jag träningsvärk i magmusklerna...

Vi behöver nog skratta av oss ibland, även om skämtet är dåligt. Det var väldigt skönt efter skrattattacken, fast då den pågick hade jag mest ont i magen!

Här ska ni få nåt att skratta åt, har ni sett "Mannen som talar med hundar" på TV4+?? South Park har gjort en hysteriskt rolig parodi på honom:

http://www.youtube.com/watch?v=4wvVFf6td88

Lite skryt...

Så! Då var min praktiktid på Byrån mot diskriminering i Norrköping slut. Det känns skönt för att det alltid är belönande att få ett avslut, samt att jag ju visste att det bara var under en begränsad period. Men det känns samtidigt tråkigt då jag trivts väldigt bra!

Jag hade min presentation av min rapport: "Diskriminering av personer med funktionshinder på arbetsmarknaden" igår och då var HandikappOmbudsmannen, LO, NKPG kommun, flera handikappföreningar med flera representerade. Totalt var det ett trettiotal personer där och lyssnade. Jag var lite nervös i början med det gick jättebra, alla verkade intresserade, lyssnade och ställde bra frågor. Idag fick jag ett mail av en som var med som frågade om jag var intresserad att skriva min d-uppsats för dem!!

Media var där också:

Artikel i NT 17/1-2007:
http://www.nt.se/GEN_Sok.asp?ArticleID=1396988&ArticleOutputTemplateID=47&mode=SEARCH&BoolFlag=AND&PubDate=1900-01-01&FreeText=byrån%20mot%20diskriminering&Category=

Artikel i folkbladet 18/1-2007
http://www.folkbladet.se/GEN_Utmatning.asp?ArticleID=1398155&CategoryID=117&ArticleOutputTemplateID=23&ArticleStateID=2&ParentID=

Artikel i Corren 18/1-2007:
http://www.corren.se/archive/2007/1/18/j1czdcejby3qpz5.xml?category1=1096984640-22&


Dagens citat kan jag ha dragit förut, men det är värt att dra igen:

Att jämföra mig och George W. Bush är som att jämföra mig med en oscarsstatyett.

Arnold Schwarzenegger om sin partikamrat

Han är min favvorepublikan!

Veckans optimist: Norrköpings kommun!!

Det har ju som bekant stormat över Sverige, gjorde så i morse och gör väl lite ännu. SMHI spår även en ny storm på torsdag. En massa träd har fallit, i peking som i övriga landet. Men vad tycker då Norrköpings kommun vore bra att syssla med en stormdag som denna?

Jo, de plantera nya träd! Typ 5m höga och 20cm i diameter... På andra sidan vägen håller andra från kommunen på och fraktar bort de träd som redan fallit...

Lycka till träd.

Mål för 2007:

Japp! Jag ska vara så modig (och högtravande) att jag tänkte blogga min mål för 2007, DESSUTOM, ett nyårslöfte (som jag iof kom på nyss...)

Karins mål för 2007 (utan inbördes ordning):

1. Ta examen (därmed inte sagt att det blir 10/6 då terminen slutar...)
2. Få ett jobb (Hur svårt kan det va? Jag är ju jättebra!)
3. Få ett förstapris i lydnad med Max
4. Tillsammans med Peter få ett LP1 till Max
5. Åka upp till Dabbsjön där min morfar bott & vandra

Nyårslöfte:

Jag lovar att stressa mindre.
En timme har 60 minuter, inte 30 som jag tycks tro. En vecka har 7dagar och inte 2,5. När jag inser detta kanske jag lyckas stressa mindre. Jag har tänkt att genomföra detta genom att unna mig massage samt att gå på Yoga eller liknande avstressande aktiviteter. Detta skulle ge mig: mindre ont i magen, färre muskelknotor i nacke, rygg och hals samt troligtvis inget mer gnisslande av tänder.

Dagens citat handlar om något helt annat, nämligen snabbmat:

Potatis kostar ungefär 7kr/kg och är alltså både näringsriktigt & billigt. Sen kan folk betala jag vet inte hur mycket för att få den förstörd (friterad)!! Hur tänker man då?

Skogens konung!

Idag var jag och Max ute och spårade! Jag hade mina nya kängor på mig och det var nästan som att gå i skogen med slalompjäxor... Fast de var varma och höll mig torr. Jag tror att det är en vanesak.

Jag la ett spår på ca. 100meter i ganska oländig terräng. En gång fick jag faktiskt lov att vända, eller haft bergsklättringsutrustning med mig...

Efter jag lagt spåret satt jag i solen med latte på termos och läste teori till min uppsats, Härligt. Efter 40 minuter gick vi spåret jag och Max. Han var jätteduktig! Han for iväg som en liten iller efter mina spår. Där jag fått lov att vända fick han lite problem, men det redde ut sig. Han är dock inte så intresserad av leksakerna i spåret, kanske därför att han vet att den bästa leksaken ligger sist? Fast det är konstigt, för i vanliga fall är han ju inte den som är den...

På ett ställe alldeles bredvid spåret hittade Max det godaste som finns på guds gröna planet, Människobajs (jo, det låg papper bredvid). Fast då jag artigt avbröt måltiden och sa "Spåra" så tog han snabbt spåret igen = han verkar gilla spår! (eftersom han tom avstår från en festmåltid! Vem bajsar i skogen anyways? :-( )

Han spårade duktig, hittade sin älskade boll och fick springa en stund i skogen som belöning. Jag sprang efter och är nu helt slut efter att ha klättrat i alla branter med pjäxorna. Fast vädret var ljuvligt och vi hittade en plats med en tjusig utsikt, ni skymtar den bakom skogens Konung på bilderna!


Skogens Konung! Så länge den läskiga ugglan han råkade väcka håller sig undan, herr Kung tyckte den var lite väl farlig... Fin utsikt bakom honom va?

Mattes guldgosse!

"Vadå underbett?"

Bilderna är faktiskt tagna med min mobil, jag blev impad att de blev så pass bra kvalitet!

"Det tar sig" - sa pyromanen :-)

Jag och Peter har nu bott i vår lägenhet i drygt ett år. Men fortfarande lyser väggarna i vardagsrummet stockholmsvita (tydligen någon slags exlusiv vit färg, inte smutsgrå som man kan tro). Vårt vardagsrum, och dess väggar, är mycket stora så därför är det så svårt att klä in dem med något.

Men så, i julklapp fick vi pengar att köpa nytt soffbord samt sänggavel. Vi fick även en ny vardagsrumslampa. Vi köpte raskt både gavel och bord, lampan snickrades upp i taket och en ny tavellist kom upp i sovrummet. Jag slog på den stora trumman och köpte ramar till mitt tyg jag köpte för evigeheter sedan. Jag satte till och med upp tyget på ramarna med bra resultat. Nu skulle väl äntligen vardagsrumsväggarna slippa vara nakna? Men, fortfarande, vad ha på den andra väggen?

Jag hittade som av en slump en favvokonstnär på Mio, Gustav Klimt. Hans tavlor är lite som John Bauer, trollska. Efter en stunds googlande hittade jag denna tavla, blev kär och slog till! (Och just denna kanske inte var så JB lik dock...)

Den var kanske inte superbillig, men fin va? Kanske blir vi klara med lägenheten lagom till då vi flyttar ut... Lovar egna bilder på underverket och vår remakade lägenhet då tavlan kommit om ca. 20dgr!

Back in la Peking

Då var vi åter i Peking. Skönast är att sova i sin egen säng... Annars så har jag varit duktig och tagit hand om min lediga tid, jag har pysslat hemma, köpte lite saker (och lite möbler! Bilder kommer snart, då allt är klart!) strykt klart min stryk hög och rensat lite i garderoben.

Max klo ser ok ut, men han måste fortfarande gå med sko ute, och det är inte poppis. Helst ska han ha tratt på sig innimhus, men han blev helt paralyserad av skräck då jag satta på honom den, den lilla tönten... *tycker om*

Annars, no news under the sun.

Jajjamensan!

Nu har vi varit till veterinären igen!

Max, den lilla klanten, blev som vanligt jätteglad över att komma hem till mamma. Han sprang runt så att mattorna hamnade längs väggarna. Sedan halkar han - som man bäddar får man ligga... - likt Bambi på de hala trägolven. På nåt vis (och ganska roligt såg det ut...) lyckades han bryta en klo. Hönsmamman Karin ringer till Strömsholm (för råd, hade inga tankar på att åka dit). En något irriterad jourarbetare säger att det är bäst att få en tid och åka in imorgon (läs idag) men att han nog överlever trots att han hoppade på tre ben.

Max vägrade sätta ned benet - det såg ut som om det var av på kanske 5-6 ställen. Då vi sen skulle gå ut och kissa kunde han dock både dra i kopplet och springa - på 4 ben...

Idag var han bättre, men eftersom vi är inne i en självriskperiod, och närmsta veterinär under kommande 3dagar är just strömsholm så åkte vi in iaf. Max fick lugnande och sov som en död medan veterinären i Falun plockade bort klon. Nu är Max mycket trött, men annars verkar ham må rätt bra - förutom självömkan då!

Ur led är tiden 2...

Igår när jag satt framför datorn så hör jag ett - för årstiden - konstigt ljud och tittar ut. Det är lite mörkt ute men jag kan ändå se vad det är. Det är en flock svanar (möjligen gäss) som är på väg söderut. I DECEMBER!!! Stackars förvirrade pippis...

Dagens citat kommer från nya favvo tidningen Corren (www.corren.se, hittar dock ej artikeln där). De hade idag en lång artikel om att "Bakom varje skinka finns en gris". Artikeln tar upp fakta om grisar, lite "grishistoria", och framförallt problem med dagens grishållningen. Artikeln avslutas med följande, klockrena, kommentar:

När skinkdoften fyller julköket, skänk en tanke till det nyfikna, föräldrakära, sociala djur som förser oss med julstämning.

Getting worse by the numbers??

När det sker en svältkatastrof någonstans i världen (vanligtvis Afrika) eller när det sker stora olyckor eller naturkatastrofer verkar det som att det är antalet människor som är det essentiella. Jag kanske är cynisk, men jag tror inte att det hade varit sånt bråk om att ta upp Estonia om en person dött. Vad värre är vet jag inte om särskilt många ens skulle ha kommit ihåg olyckan om bara en person förolyckats.

Vart vill jag då komma? Jo, det verkar som att en händelses hemskhet och "viktighet" beror på hur många som far illa. Detta kanske är föga förvånande med tanke på att det då berör fler människor. MEN varför tycks det värre att miljoner människor svälter. Är det inte lika illa att en enda gör det? För den individen blir det ju varken bättre eller sämre av att fler svälter. Den individen som sedan dör av svält gör det oavsett hur många som gör det samtidigt och det är lika oåterkalleligt oavsett antal.

Varför är det värre när det fler som lider? På individnivå är ju lidandet och sorgen densamma. Och det som vi anser är det hemska är ju just lidnade, död och sorg, och dessa är aldrig kollektiva utan bärs alltid av individer. Jag tror inte att man kan summera lidandet eller att summan av alla människors lidnade blir större än sina individuella delar.

Sorg, död och lidande är, tyvärr, personligt. Det borde alltså väcka lika stor sorg och avsky att endast en enda människa svälter eller dör. Det borde vara lika fel och samma åtgärder borde åberopas. Varför anser vi all olycka vara värre om den upplevs av fler? Har vi alla någon slags utilitaristiskådra och ser hur jordens totala lycka sjunker med fler antal individers olycka? Trots att min egen lycka omöjligt kan påverkas av andra - okända människors - olycka?

Min Max är sjuk :-(

Lilla stackars Max ville inte äta frukost i helgen, kvällsmat gick dock bra. Max är ju inte direkt känd för sin stålmage så vi antog att det bara var en släng av ätit-något-jag-inte-borde(igen)-sjukan som brukar gå över av sig själv. På söndagen då vi kom hem från stan hade han dock bajsat ned hela sovrummet (han är instängd där när vi är borta) och hälsade oss med att spy tre gånger i hallen. Jag och Max gick ut medan Pter drog det kortare stråt och torkade upp.

Vi var ute i 40min och då vi kom tillbaka tog jag cykeln ned till stan för att köpa canicur. Jag hann dock knappt ned till stan förrens Peter ringer, nu har Max inte kunnat hålla sig och Bajsat ned hela lägenheten med mest blod. Peter riinger till Valla i LKPG som har jour och vi åker sedan in. Det typ rann blod ur rumpan på stackars Max. Väl inne är han ganska låg och somnar på golvet en stund. Veterinären tror dock att det "bara" är en tarmrubbning som orsakar blödning i tarmen. Hon föreslår dock att han får ligga inne med dropp för att förhindra uttorkning.

Så, vi lämnade vår lilla prins där och får hämta honom tidigast imorgon (tisdag), men om han inte svarar på dietkosten får han stanna längre. Idag var han dock piggare. Lill-flaxen, det är väldigt tomt utan honom...

Ur led är tiden...

Ur led är tiden...
Glöggen är slut redan innan december börjat, men idag - andra december - plockade jag dessa:


Dålig bild, jag vet, men den är tagen med mobilen. Väldigt fina om än något blöta trattkantareller som nu ligger i min mage :-)

Glögg KRIS!!!

Idag tog jag mig en snabbis förbi stan för att inhandla glögg till glöggkvällen nästa vecka. Jag gick in på systemet och började leta. Utbudet var ganska dåligt, naiv som jag är trodde jag att de inte plockat fram allt ännu. Jag hittade nästan bara tråkig Blossa glögg (den fick iof högsta betyg i glöggtestet som jag höll i näven men vilken ful flaska!!!). Jag bestämde mig för att fråga en expedit efter den glöggen jag letade efter (givetvis den med choklad i):

- Nej, den är tyvärr slut.
- Den då (Pekar på Blossa 06, årgångsglöggen för i år)
- Nej, den är tyvärr också slut.
- Ok, va synd (nu måste jag alltså hit igen!!) När får ni in mer?
- Mer? Nej, det får vi inte de är slut för i år.

Glöggen är alltså slut.
För i år.
Det är den 30 november.
Och folk tycker växthuseffekten är illa, vad är då detta? Snart firar vi väl jul i augusti och äter kräftor till midsommar. När det gäller jul är jag en inbiten traditionalist, avskyr förändringar.

I panik för jag ut till Willys sent på kvällen då jag börjat misstänka att även hyacineterna kunde ta slut! Därför har jag nu julpyntat nästan klar för att inte hyacinterna ska känna sig så ensamma...

Men vi är faktisk bara här tills innan jul så jag får ha juligt nu. Om det nu går utan årgångsglögg.

Prickig promenad!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något! Inte för att det har hänt sådär särskilt mycket... Det här får bli lite av en bildblogg, först en bild på Max uppfödare Carloines Pirayor, förlåt, jag menar givetvis valpar! I bild Becajo's Bumbel bee och Betty Boop (Big Boss, skymtar lite i bakgrunden). Snälla Peter, bara en till??


I helgen var det prickig promenad i Linköping. Trots att det regnade hela tiden så var vi ett tappert gäng på sex dalmatiner och nio tvåbeningar om jag inte räknar fel... Här ser ni en del av gänget:

Max lekte bäst med kompisen Zigge. Zigge säger nämligen inte ifrån då Max fultacklas så han faller som ett korthus. Till Max försvar är Zigge ganska valpig och tappar lätt balansen. Det var i alla fall jättekul att se dem ha så kul ihop, här busar de om en pinne:
Trots att de var så många var det inte nåt bråk. Tjejjerna grymtade lite om att det minsan var de som bestämde, men inga allvarliga catfights, de var med i leken de med!

Tyvärr är vår kamera (och bara dens fel ok?) jättedålig, så det där är allt ni bjuds på! Tyvärr ingen tillräckligt osuddig bild på stackars parabol-Noah som inte kunde vara med de andra och leka pga sin svansskada som tvingar honom att bära en tratt. Tyckte synd om honom då de andra busade runt, men det är ju för att han ska bli bra snart, synd bara att man inte kan förklara det! Prommenaden var iaf jättetrevlig, trots vädret. Vi gör gärna om det! Väldigt bra strövområde oxå... Bra fixat Jenny!

Min morfar

Jag kommer ihåg känslan i magen då hans blå (i mitt minne i alla fall) bil stod parkerad bredvid vår uppfart. Han parkerade aldrig på uppfarten, kanske för att mina föräldrar hade två bilar, kanske gjorde han det bara att jag inte minns.

Jag kommer ihåg att jag brukade springa hem då jag såg bilen för att träffa honom, att jag blev glad och upprymd bara av att se hans bil stå där. Jag kommer också ihåg besvikelsen då det inte var hans utan någon annans bil och han inte alls var och hälsade på. Jag brukade sitta i morfars knä och prata. Jag kommer inte ihåg något särskilt som han sa eller gjorde, men i mitt minne har han alltid skjorta på sig.

Ett mycket starkt minne är att han i dörren på sin bil hade en burk, en ganska vanlig burk då jag var barn, en gammal sirapsburk. Den var fyrkantig fast med runda hörn. Jag kommer ihåg den som beige och med vitt lock. Fast morfar hade inte sirap i sin burk utan karameller! Oftast (eller var det alltid?) polkagrisar. Jag fick alltid ett par stycken.

Jag kommer även mycket starkt ihåg hans hem i ”Bygget”. Jag kommer framför allt ihåg de skämt som alla brukade dra om ”Pang i bygget” som jag inte förstod då jag aldrig sett den serien. Av någon anledning kommer jag inte ihåg hur vi sov när vi var där, kanske hade vi husvagnen? Jag kommer dock ihåg köket i huset. Inte i detalj, utan mer känslan och vad vi gjorde. Jag åt fil där med hjortron där. Jag tyckte inte om hjortron då (troligtvis hade jag aldrig vågat smaka) så jag ville helst inte ha. Men jag kommer ihåg att då jag smakade tycket jag att det var gott, men det erkände jag inte förståss! Jag har även ett minne av att jag var ute på en myr och plockade hjortron i träskor… låter inte så värst smart…

Morfar hade djur också. Han hade svarta grisar med betar, men jag tror inte att det var vildsvin, för jag var inne och lekte med dem (även om mamma inte var så förtjust i det…). Jag älskade grisar på den tiden och att träffa livs levande grisar var ju toppen! Morfar hade getter också. Det jag mest kommer ihåg är att mamma var livrädd för dem (också), men jag var inte rädd alls. En gång hade jag fått en ring ur en automat. Den hade en grön skimrande plaststen klistrad på dem. Jag gillade verkligen denna ring, men det visade sig att det gjorde även en av getterna. Getter äter ju som bekant allt så efter ett tag då jag stått där och gullat med en av dem så hade hon sugit i sig min vackra sten! Morfars fru lovade att hålla utkik efter stenen, men hon hittade den aldrig, konstigt nog… Jag minns inte om jag bara tänkte limma dit en ny sten eller om jag faktiskt gjorde det.

Ett mindre roligt minne är att en gång då vi kom till bygget fanns där inga getter men däremot gethudar uppspända på tork…

Det var även däruppe som jag för första gången såg hundvalpar. Jag minns faktiskt inte om det var morfars valpar eller någon bekants, men som jag minns det var det någon slags jaktras och de var väldigt små och söta. I mitt minne ligger de i en korg under ett fönster.

Jag minns även starkt morfars kopor, eller heter det så? Sådana små koppar med handtag som man dricker varm choklad ur i skogen, som scouter har? Fast morfars var i trä, han hade snidat dem själv av utbuktningar i träden. Jag kommer speciellt ihåg en, som är min, den är ganska liten och har som piggar på undersidan, fast mellan piggarna är den väldigt len.

Det finns många minnen, men mest minns jag morfar som stor, mjuk och varm och innerligt snäll. Min mamma och moster säger att han aldrig gnällde eller var sur, detsamma sa de på Hällsjöhemmet. De kallade honom för en stor snäll björn. Min morfar björnen, jag kommer alltid att minnas honom.

Sov gott morfar, vi ses i nagjala.

jädrans aftonbladet...

Ok, det viktigast är givetvis att mobbade barn inte längre blir mobbade med anonyma sms. Men även om det "enda" vi gjort är att vi tagit bort ett teknisk hjälpmedel till mobbing så är vi ändå väldigt stolta över att ha kunnat påverka jättar som teleoperatörerna. Idag skriver aftonbladet som att Telia och Telenor har tagit bort denna tjänst, men det skriver att det är FRIENDS som ligger bakom detta. Surt sa räven.

Undrar om jag ska maila expressen?

Världens hurtigaste tjej?

Jag har varit ute och sprungit en mil idag! Och det är ju hurtigt. Problemet är bara att det har öst ned hela dagen... Men det finns ju tydligen inga dåliga väder, så jag krängde på mig regnkläder och sprang iväg. Hundstackarn tvingade jag med mig oxå!

Efter nån kilometer insåg jag att ok, det kanske inte finns några dåliga väder, men det finns dåliga kläder... (eller jag insåg faktiskt att det finns inga dåliga väder gäller bara då man är innomhus) Jag var redan genomsur, skorna kippade och jag började inse vilken otroligt dålig idé det var att ta med mobilen (lyssnar på musik med den...) Stigen var som en bäck och vi fick halka oss fram på hala rötter och sliriga stenar.

Efter en knapp timme var vi åter vid bilen. En lerig Max frös så att han skakade, mobilen simmade i fickan och mina muskler stelnade snabbt i kylan.

När vi väl kom hem insåg jag att det var idag som mina favoriter E-on stängt av varmvattnet... Max stackarn fick en kall(ljummen iaf) dusch och jag for iväg för att sola nu så att jag kunde snåla till mig en dusch där...

Nej, inte världens hurtigaste, världens dummaste.

igen...

Den uppföljande artikeln i DN kom aldrig med i nätupplagan. Papperstidningen kunde dock berätta att samtliga operatörer, SAMTLIGA!, nu dragit in tjänsten med anonyma sms! För Telenors dotterbolag Campuz mobile och Djuice kommer processen att dröja något då de ligger på "andra tekniska plattformar". Det känns verkligen jättekul! Telia ringde och tackade mig för att jag tog upp frågan och även tre gav nåt slags tack.

Även Norrköpings Tidningar tyckta att det var en nyhet:
http://www.nt.se/GEN_Sok.asp?ArticleID=1318055&ArticleOutputTemplateID=47&mode=SEARCH&BoolFlag=AND&PubDate=1900-01-01&FreeText=anonyma%20sms&Category=

Snygg bild va ;-)

Jag har även varit med i TV två gånger, visserligen den überlokala kanalen NT24 (om SMS-grejen) och i TV4 ÖST (om rasism) Man börjar bli lite kändis he, he... Tyvärr har jag lyckats missa båda grejorna, kanske lika bäst...

IT WAS MEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ok, här kommer lite av en skrytblogg.

Jag har sedan v. 40 varit lite av en nagel i ögat på våra kära teleoperatörer. Tre, Telia och Telenor erbjuder nämligen en tjänst att du kan skicka sms med dold avsändare. Varför då undrar du säkert då och de undrade vi oxå. Vi kom på två anledningar:

1. För att du vill skojja med någon
2. För att du vill vara jävligt taskig/hota/trakassera/mobba någon

Vi (Byrån mot diskriminering där jag jobbar) tycker givetvis att no. 2 överskuggar ettan med hästlängder, sms-mobbing är även ett stort och växande problem enligt t.ex. FRIENDS och BRIS. Med anonyma sam kan heller ingen ställas till svars.

Det visade sig att vi var mer påhittiga än teleoperatörerna som inte kunde komma på några anledningar till tjänsten alls förutom lama: "Tjänsten är NOG dyr att ta bort. Säkert blir det jättekrångligt också" och "Det är för att kunderna ska kunna skicka anonyma sms" (precis, men varför?).

Jag bad dem då ta bort tjänsten. De skulle se över detta. Då de sett över detta utan att höra av sig ringde jag och tjatade. Tillsist tröttnade vi på det och ringde DN och hörde om inte de tyckte att detta borde bli publikt. Det tyckte dn:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=581187&previousRenderType=6

Som ni märker tyckte tre då att tjänsten borde tas bort och telia följde snart efter (kommer i DN imorgon, jag tror nog inte jag kommer attt glömma att lägga upp den artikeln ;-) !). Telenor håller på att (igen) ser över frågan.

Nyheten om detta var även på morgonnyheterna och på ekot under dagen. Riksmedia.

Min idé. Mitt jobb. Min förtjänst.

It was me. Även om DN ger cred till Friends så var det jag som ringde dem (de är väldigt glada just nu...) It was me. Jag är glad.

Är jag en jävla mask-magnet eller?

Dåtid
När jag var liten fick jag under en period ont i stjärten (lagomt jobbigt att prata om då man är 6 bast, ja nu oxå för den delen...) Efter många sömnlösa nätter (det gjorde mest ont om kvällar och nätter, kom ihåg så väl hur jag längtade efter att somna från smärtan men att minsta lilla grej, t.o.m. att mamma sa godnatt, fick det att göra mer ont) konstaterades det att jag hade springmask. Ganska vanligt för barn men ändå ganska vidrigt.

När jag några år senare köpte min häst visade det sig väldigt snart att hon hade decimeter stora vita daggmaskliknande kompisar i sin mage (ja, BLÄ.). Dessa behandlades effektivt med diverse medel. För er som inte är inne i hästsvängen så kan jag säga att hästar avmaskas flera gånger per år, det sa de fd ägarna att de gjort efter konstens alla regler, må så vara, hon hade iaf mask.

Efter gymnasiet åkte jag till sydamerika där gick jag bland annat Inka leden till Machu Picchu. Leden går på runt 2000-4000m över havet och tar fyra dagar (jättekul verkligen!). Eftersom den tog så pass lång tid så släpade vi inte med oss vatten utan lät det vatten vi hittade (ok, våra guider hittade...) koka i 10minuter så skulle allt vara grönt. Nu till kruxet. På den höjden kokar vatten tydligen vid ca 60C vilket inte dödar parasiter - vilka dessutom är väldigt mycket vanligare i u-länder. När jag kom hem fick jag svåra magsmärtor, gick till läkare, fick remiss till infektionskliniken och fick (lagomt jobbigt) lämna bajsprov. Och visst! Nån jävla parasit hade jag med mig. Denna var dessutom så smittsam att alla i familjen fick behandling och fick absolut inte använda samma toa som jag. Jag jobbade då på hotell och enligt läkarensordinitation fick jag inte vistas nära lokaler där det lagas och serveras mat (lite jobbigt att förklara...).

Sen åkte jag och Peter till Australien. Där var vi bland annat (och jag gissar att detta är boven i dramat) på en kanottur i vildmarken i tre dagar (superkul!). Det var 40C varmt och vi fick inte plats med tillräckligt med vatten. "It's allright mate" sa han som vi hyrde kanot av, floden skulle vara så ren så, det var bara att slörpa i sig. Dum och svårlärd som jag tydligen är tycker jag att det låter som en bra idé trots att krokodiler låg och bajsade i vassen. När vi kom hem fick jag ont i magen och..., ja ni fattar va? Denna gång var parasiten inte så farlig och då jag inte tålde pillren sa de att de skulle läka ut (läs DÖ!) av sig själva.

Nutid
Idag var jag ute och sprang med Max. Då vi kommit ungefär halvvägs stannar Max och bajsar. När han sedan springer ikapp mig ser jag att han har nåt i rumpan. Det brukar han ha ganska ofta, han äter nämligen ganska mycket gräs som jag måste hjälpa honom att dra ut. Detta är dock inget grässtrå. Det ser mer ut som en spagetti. Jag inser att Max INTE fått spagetti på senaste tiden, att änden (den enda ände jag ser) är avsmalnad och att den rör sig. Modig som jag är (faktiskt) hittar jag ett löv att gripa med och drar ut en 1dm lång vit spolmaskjävel. Suck.

Hundar avmaskar man bara vid konstaterad infektion då så få som 5% får mask. Bingo. Så, nu vet ni, vill ni inte ha mask så umgås inte med mig. Jag har väl dålig hygien eller nåt. En maskmagnet, mer smickrande titlar kan jag ju tänka mig.

Dagens citat kommer (tyvärr) från Smitskyddsinstitutet:

Hundens spolmask kan inte utvecklas till vuxna maskar hos människa. Människan kan dock få i sig ägg och larverna kan nå blodcirkulationen och ge upphov till inflammation. Detta tillstånd, toxocariasis, kan karakteriseras av buksmärtor, feber och luftvägsbesvär (pga skador på inre organ) samt ögoninfektioner. Dessa tillstånd är självläkande.

Så mysigt det låter. Det skulle vara så mycket bättre om de nöjt sig med första meningen.

Bonden-Karin + tack

Inget ont om bönder nu, men för att spela lite på folks (absolut inte mina givetvis ;-) fördomar så finns det inget som kan få mig att känna mig så bonnig som storstäder. Jag var i GBG idag, vilket är lite av en favvostad, för en intervju. Jag passade på att köpa en latte på centralen 32:- 32KRONOR FÖR EN KAFFE MED MJÖLK! Är det bara jag som inte hänger med på de priserna?

Sen åkte jag spårvagn, och det kan ju även vi småstadsbor, i alla fall vi från peking. Jag langar vant fram pengar och säger käckt min destination. Föraren ser vänligt på mig innan han upplyser mig om att på den biljetten får jag åka vart jag vill i 90minuter - han såg alltså direkt!

MEN, detta är ingen gnällblogg. Jag trivs ganska bra med min nörd- och lantisstatus. Detta är faktiskt en form av tacksamhetsblogg. Jag vet att jag haft det förr, men jag har haft ack så många gnällbloggar också. Anledningen till att jag var i GBG var en intervju jag hade med en synskadad kvinna. Hon må vara blind, men hon öppnade mina ögon. Hon är helt blind och ändå var det hon som ledde mig runt kvarteret (lantisen hittar ju givetvis inte). Hon läser mail, skriver på datorn (jag sitter och kollar å varje tangent och ändå blir det fel...), har skrivit en bok, har rest/reser själv osv. Om jag inte skulle se skulle jag inte kunna göra nåt. Och troligtvis är denna syn förhärskande, fler tänker som jag vilket handikappar henne. Hon får nämligen inga jobb. Alla ser bara det hon inte kan, ingen ser vad hon faktiskt kan, att hon har tre examen, att hon i hela sitt liv bråkat och fått vara "besvärlig" för att få det som jag anser självklart ("bagateller" så som skolböcker). Och trots att hon är en intelligent och kompetent kvinna, trots att hon kämpar är besvärlig och ändå bara blir nekad, trots det, trots att ingen accepterar vem hon är och vad hon kan är hon inte uppäten av bitterhet och ilska. Jag skulle vara väldigt, väldigt arg. Jag är väldigt, väldigt arg.

Hon får hela tiden höra att hon inte kan, att hon inget är värd att det inte är nån idé, något som skulle knäcka vem som helst. Jag har alla möjligheter, och jag lovar att försöka att aldrig klaga mer, för jag har det ändå väldigt, väldigt bra. Man blir så inne i sig och sitt ibland, fullt mänskligt och förståeligt, men ibland räcker inte det egna perspektivet till. Jag köpte en latte för 32pix idag; över en MILJARD människor i värledn idag lever på mindre än $1 OM DAGEN. För att göra det hela värre har antalet extremt fattiga i Afrika söder om Sahara FÖRDUBBLATS sen 1980. FÖRDUBBLATS.

Fasiken va jag har det bra. Men, det finns MYCKET kvar att göra. Det finns många som inte får den plats de förtjänar och har rätt till, även i rika Sverige, som kvinnan i GBG t.ex.

Idag måste vi alla komma ihåg att gratta min fina mamma!!!

om att blogga...

Det går lite segt med bloggen just nu. I början kändes det faktiskt som ett jätteskönt sätt att få ur sig saker och ting, nu kan det kännas mer segt att få ned något i datorn. Även om jag har saker som jag vill skriva om så känns det jobbigt att faktiskt mata in orden i "cyberspace."

Något som jag kanske borde skriva om, som tar upp stor del av mina tankar, är vad jag - och Peter och Max - kommer att göra om ett år. Vi är ju båda klara till sommaren... Kul, men skrämmande! Kanske får ni höra om det nån dag... Men tills dess blir det rapport om en vanlig söndag:

Idag var det dalmatiner promenad och tyvärr åkte lill-flaxen på lite stryk av stora tuffa Isak. Han blöder lite ur ett sår på bogen och även lite på örat. Hoppas att det läker av sig själv, hundsår kan vara lite knepiga annars, blir lätt infekterade tyvärr. Men Isak fick en reva i örat han med: Max VS Isak 1-1

Sen gick vi ned på stan, jag köpte en ullkappa och en present till Clara. Sen har vi städat hela lägenheten och lagat grönsakssoppa! En fullpackad men ändå soft dag!

Dagen citat:

Jag tycker att det borde införas en trängselavgift i mitten av svensk politik

Lars Ohly (v), om att allt fler partier samlas i politikens mittfåran

Elaka svampar...

Nu börjar det verkligen bli höst här. Det regnar och är mulet och flera mornar har jag vaknat och tittat ut i en ogenomtränglig vit dimma.

Det som är bra med hösten är svampen. Inte för att jag är så superförtjust i att äta svampen utan mer för att jag gillar att plocka den.

Jag är dock långt ifrån en svampexpert och håller mig till säkra kort. Jag har även "studerat" lite giftsvampar för att veta vilka jag INTE bör plocka. Till exempel denna, "Lömsk flugsvamp:

"Lömsk" det låter som om den är giftig på flit och att den gör sitt bästa för att likna ätliga svampar för att stackar små oskyldiga plockare ska plocka fel och haha! Förgiftad!

Fast det här med giftsvamp är faktiskt inget att skoja om, så här står det om "Toppig giftspindling":

Symptom: Först 3-7 dagar efter förtäring visar sig de första förgiftningssymptomen i form av brännande törst, trötthet, huvudvärk och smärtor i buk, rygg och muskler. I samband med insjuknandet kan också en ökad urinproduktion ske, som senare succesivt avtar för att slutligen helt upphöra. Ett stort problem ur behandlingssynpunkt är att symptomen inträder relativt sent. Ibland kan det dröja ända upp till 14 dagar (!) efter förtäring innan de första symptomen inträder. När man väl konstaterat en orellanin-förgiftning, och patienten väl kommer under behandling, är det ofta redan för sent att reparera redan uppkomna skador på njurarna. En del patienter kan dock hämta sig och återfå en mer eller mindre normal njurfunktion.

Det må vara jättekul när man hittar det där perfekta svampstället och bara kan plocka korgen full, mn när du INTE gör det, så vida du inte är helt säker på vad det är du plockar, plocka ingen ersättningssvamp...

Dagens citat:

När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde denne förmodligen inte heller hjälpa att den hamnade under dig.

- Nalle Puh -

Meditation i rörelse

Jag har kommit igång med att springa igen. Här i Norrköping har vi rätt fina spår som går genom en mysig skog. Bäst är milspåret. Där springer man över mossklädda stigar kantade av stora granar, allt är tyst, det är en riktig trollskog. Du springer även genom lövskog med väldiga ekar och där det ofta susar i bladverken. Stigen är mycket kuperad så du springer även över klipphällar och genom tallskog där stigen kantas av vitmossa. Fast det bästa med milspåret är nog ändå att du nästan alltid får ha det för dig själv... Jag kan känna mig nästan upprymd av att springa där och jag blir sådär skönt rofylld, som en meditation i rörelse.

Jag springer milen på 54minuter, inte så snabbt med andra ord. Fast det som är så märkligt är att jag springer 5km spåret på 26minuter. Jag håller med andra ord en ganska jämn takt, oavsett hur långt det är. Det konstiga är att 5km spåret alltid är så jobbigt att springa, trots att det är hälften så långt (äh?) och inte mer kuperat. Jag flåsar och pusta, benen känns som bly, medan jag i milspåret nästan flyger fram (tills på slutet, då milspåret går ihop med sista sträckan på 5km spåret, då blir det jobbigt där med...) kan inte fatta varför. Att springa 5km känns jobbigt och bara ngt jag vill få gjort. Dessutom är det inte ovanligt att jag får träningsvärk efteråt. Att springa 10km känns uppiggande och roligt, något jag kan se fram emot, jag har heller aldrig fått träningsvärk. Jag är väl helt enkelt, likt Max, en long distance runner...

Dagens hyllning:

Går till Kaliforniens Guvernör (the one and only) Arnold Schwarzenegger. Han har nämligen brytit med Bush om miljöpolitiken, ska skriva på Kyoto-protokollet och STÄMMER sex biltillverkare för att de bidrar till växthuseffekten! Läs mer: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=574380&previousRenderType=6

Hasta la vista!

Hjälp, jag behöver en IT-utbildning för att använda min mobil!

Jag har köpt en ny mobil. En 3. Kamelontfärgad. Med kamera. Och den går att ringa med. Men där slutar min kunskap om den. Den ser ut såhär:

Den har visst USB-port för uppkoppling mot dator, Bluetooth, Support för e-post (POP3, IMAP-klienter) Synkronisering med PC Sync, SyncML OTA XHTML 1.1-browser, visst stöd för HTML 4.01 Dual mode 2G/3G, triple band 2G (inkl. GPRS/EGPRS) - FAST VAD BETYDER DET HÄR?

När jag skulle köpa den frågade jag efter "den oranga som de visar i reklamen med MSN" "Mmmm" sa försäljaren nöjt, "Och DET vill du ha!" Hans ögon glittrade lyriskt som en nöjd farfar utklädd till tomte på julafton. "Nej..." Jag mumlade lite förläget, ville ju inte förstöra hans lycka, jag visste ju inte bara vad den hette. "Det är en riktigt bra mobil. Du får med expanderbart minne, usb-kabel och program. Och MSN-messenger FÖR ALLTID!"

Så, jag kan msn:a med den (fast det gör jag ju knappt på datorn) den har stort minne (bra! Antar jag?) och jag får med program (till VAD?) Dessutom så kan den visst spela musik (frågan är bara hur jag får in den i mobilen!).

jag har en känsla av att mobilens kapacitet kommer att bli grymt underanvänd i mina händer. Känner mig väldigt tantig då jag säger detta, men sen när behövde man vara IT-expert för att skriva ett SMS?

Dagens citat kommer från en stackars förvirrad amerikans pastor vid namn Pat Robertson:

Feminismen uppmuntrar kvinnor att lämna sina män, döda sina barn, praktisera häxkonst, förstöra kapitalismen och bli lesbiska

Canis-kurs!

I helgen hade vi kurs för en canis-instruktör. Det var riktigt skoj och mycket lärorikt. Vi var 4prickar (eller egentligen 5, fast bara 4 på kursen) en långhårig collie och två Pumisar, en ny favoritras! De var fantastiskt söta och jättegulliga hundar!

Phebe

Så här trött blev Max:

Gänget vilar lite innan hådkörningen. Harry är trött. Och ja, jag är medveten om min skugga :-D

Alla var vi idel öra och lyssnade till Anna Simonsson. Intresserad av henne? Surfa in på www.klickett.tk Hon är verkligen jätteduktig!

Peter och Max tränar ryggning, Max tyckte att det var lite knepigt, fast det gjorde nog Peter med.

Hannie har förstått detta och skrattar åt deras försök "Ha, ha! Nu gör de fel igen..."

Dagens....

Dagens "Åh nej" (hört i kön på ica):

"Åhh nej! De har priset på naturgodis i hekto och priset på vanligt godis i kilo!! Då fattar man ju ingenting! Det här pallar inte jag" *Tar surt en marabou chokladkaka*

Dagens valslogan (s) 1991:

"Alla barnen delade lika, utom Carl han är nyliberal"

Dagens hoppsan:

Under "Förlorat" i NT står att läsa att en man tappat bort sina 13kvigor... Tips: Kolla där du sist la dem! :-D

Dagens petning:

Pluto petas från sin planetstatus, lite snålt kan tyckas.

Dagens planetkommentar 1:

"Jaha, är Pluto ingen planet längre? Äsch, det spelar ingen roll, jag bryr mig inte om astrologi."

Dagens planetkommentar 2:

"Ta bort Pluto som planet? Nej, det tycker jag blir krångligt, tänk på alla vi som gått ut i skolan som ska lära om oss." Hmmm, få se nu, hur var det? Hade det blivit en planet mindre och det var nio från början, hur många har vi då nu? -Nej, jag ger upp.

Dagens ros:

Till min Peter, för att han är underbar...

Dagens blåsning:

Blir Peters: han missar dagens ros eftersom han aldrig läser min blogg... :-D

Men hallå!!! Vart tog sommaren vägen?!?

Idag har jag sett två stycken stora V:n med söderflyttande gäss (utan Nils-Holger...).

Som alla andra sommrar och ledigheter skulle jag ju göra så mycket denna sommar. Jag var ledig nästan hela Juni och då skulle jag ju hinna göra det ena med det fjärde!

Och nu är det 22augusti och ledigheten är slut... :-( Vad hände???

Jag är lite gnällig, för det har varit en bra sommar, det har varit varmt och skönt och förutom sista veckorna i Juli så har jag jobbat ganska lite. Vi har även haft en bil vilket har underlättat mycket. För några dagar sedan kom vi hem från Barcelona efter tre härliga dagar där, jag har även hunnit vara lite (ack så lite) i farmor & farfars stuga samt hälsat på de i dalarna. Så har jag hunnit sola, slappa, läst lite böcker, ätit en massa glass (en gång så jag nästan sprack...) och hittat lite nya ställen att gå med Max på.

Men jag skulle ju göra så mycket... ett tag var det så varmt att man inte iddes (är det ett ord?) göra nåt. Vi åkte och badade alldeles för sällan (Max höll på och dö av värme slag bara han såg bilen och det var så mycket folk överrallt). Peter nästan lovade att lära mig spela tennis på ute banorna, jag tänkte att vi skulle vara där varannan dag. Jag har inte ens sett en jävla boll. Jag trodde vi skulle hinna varva Östgötaleden, hitta massor av smultronställen, ta bilen på nån roadtrip, åka och hälsa på en massa folk, sitta på uteserveringar och pimpla öl, grilla frukost-lunch-middag, ha kräftskiva, smutta vin i parker osv osv.

Listan kan göras oändlig och jag hittar nästan inga "check." Vad hände, ärligt alltså, jag känner mig lite blåst på konfekten... och vet du? Det händer varje år. Hur kan det komma sig att Juni, Juli, Augusti svichar förbi innan man hinner lägga en serve medan Januari, Februari, Mars är (ok, känns som) ett evigt mörker?

Mitt i höstångesten tog sig min åldersnojja nya proportioner idag. På min praktik frågade en när jag var född. "1985" slänger jag ur mig så snabbt att jag själv blir förvånad... Ähh, det är väl inge fel med att spela tillbaka tiden lite, vad sägs om Juni, någon?

Dagens mysterie... Kommer ni ihåg Käck? Svart mjuk sötlakrids i en svart förpackning (formad som en större kola) med rödtext? Den heter Kick nu. Ska man byta namn kan det väl iaf vara av nån slags anledning, eller i alla fall till nåt tufft... eller i alla fall byta ut mer än en bokstav!